KOMMENTAR | Alex Fuentes
Ett misslyckat kuppförsök i Bolivia inträffade onsdagen den 26 juni. Arméenheter tog sig fram till regeringsbyggnaden i huvudstaden La Paz och en pansarvagn tog sig bokstavligen in i byggnaden, militären ville ”återupprätta en riktig demokrati”. Kuppmakaren bakom detta försök är generalen och befälhavaren Juan José Zúñiga, en officer som öppet hade deklarerat sina högervridna åsikter och nu ville frisläppa andra högerkuppmakare i fängelse efter att de genomförde militärkuppen 2019 mot den folkvalda president Evo Morales.
”Jag är en hedersmilitär som är villig att offra mitt liv för fosterlandets försvar och enhet”, sa kuppmakaren innan han greps. Det var ett illa förberett kuppförsök eller så låg inte USA bakom det, vilket annars är brukligt. De väpnade styrkorna är, hur man än vrider och vänder på saken, statens våldsverktyg och kan knappast förknippas med demokrati. Armégeneraler utgör en kast som lyder order från den härskande makten och tolkar grundlagen som fan läser Bibeln, det gäller inte bara i Latinamerika utan världen över.
LÄS OCKSÅ Statskuppsförsöket i Bolivia
Nyligen genomförde Chiles president, Gabriel Boric, en rundresa som omfattade Frankrike, Tyskland, Schweiz och Sverige. I en intervju med Deutsche Welle, tysk statskanal, hänvisade Boric till landets politiska sammanhang i samband med minnet av 50-årsdagen av militärkuppen. På frågan om han ansåg att ett scenario som det som inträffade 1973 skulle kunna upprepas påpekade Boric att dagens väpnade styrkor i Chile är ”konstitutionella”. Detta är exakt vad Allende vidhöll vid upprepade tillfällen och till och med bara några veckor före militärkuppen 1973, slaktare som Pinochet och de väpnade styrkorna beskrev Allende före kuppen som ”konstitutionella”. Att Boric idag upprepar detta är helt obegripligt, är det ens möjligt? Under intervjun sa Boric att det skulle vara omöjligt att ett scenario som det som ägde rum i Chile 1973 skulle kunna upprepas idag eftersom de väpnade styrkorna nu är ”konstitutionella” till skillnad från när Allende på sin tid hävdade detsamma.
Uttalandet är ingen liten sak med tanke på att än idag, drygt 50 år senare, vägrar militären lämna över information till de tusentals anhöriga som söker efter de ”försvunna”. Arméledningen har aldrig släppt namnen på de civila agenterna och soldaterna som var aktiva i statens repressiva organ som kontrollerades av DINA. Ledningen för det chilenska flygvapnet vägrar än idag att lämna ut namnen på de piloter som bombade Chiles presidentpalats där president Salvador Allende dog den ödesdigra 11 september 1973.
LÄS OCKSÅ USA byggde Chiles Gestapo
Borics naivitet är inte ett problem för honom som individ. Det var samma illusioner som obevekligt banade vägen för Allendes och det chilenska folkets tragiska öde, det vill säga föreställningar om att staten är ett neutralt fenomen medan den i verkligheten genomsyras av klassfrågan. Vad hindrar Boric idag från att inse att de väpnade styrkorna historiskt sett alltid funnits för att försvara de härskande klassernas intressen? Är det inte så att när makthavarna ser sina intressen hotade kallar de på armén som genast känner sig manad att lämna kasernerna och skjuta arbetare för att göra vad borgerligheten förväntas av den?
Med sitt hårresande uttalande bidrar Boric till att fördjupa den misstro som finns hos alla som försöker förändra det inneboende våld som finns i de krafter som staten använder mot dem som vägrar att leva i förtrycket. Det är dessutom något som inte bara sträcker sig till armén som yttersta repressiva apparat utan även till regimernas domstolsväsenden och regeringars exekutiva makt.
En av de stora lärdomarna från militärkuppen i Chile 1973 är att det inte finns några ”konstitutionella” generaler och underordnade militärer utan snarare väpnade styrkor som svarar mot klassintressen. Det hör förstås till att det inte finns några officerare som säger att de kommer att vägra respektera grundlagen. Men man ska komma ihåg att i ett skärpt klasskampsläge, som i Chile under folkrevolten 2019, kommer armén in i bilden till slut och går in i rollen för att garantera ”ordningen”, de härskande klassernas och etablissemangets ordning.
BILD Chiles president Gabriel Boric
FOTO Gobierno de Chile CC BY 3.0 cl