När Migrationsverket jagar läkare

Tidöregeringens så kallade paradigmskifte slår inte bara mot flyktingar och migranter i allmänhet. Det drabbar också människor som arbetar, betalar skatt och fyller avgörande funktioner i samhället. När läkare utvisas samtidigt som vården skriker efter personal framträder en
migrationspolitik som blivit både omänsklig och irrationell.

Kommentar | Alex Fuentes

Imperialistiska krig har alltid tvingat människor på flykt. Så är det idag och så har det varit genom historien. Har man tur lyckas man ta sig till Sverige. Och då börjar kampen på nytt.

De gör precis det som samhället förväntar sig att de ska göra. De lär sig språket, skaffar arbete, betalar skatt och försöker bygga upp ett nytt liv. De gör allting rätt och lever som goda medborgare. Men regeringens korståg mot invandrade människor – med Migrationsverket som verktyg – gör livet till ett helvete för många. Inte ens läkare går säkra när den flyktingfientliga politiken slår till.

Tillvaron blir ett ständigt pendlande mellan hopp och förtvivlan. Motgångarna avlöser varandra utan slut.

Man tror knappt att det är sant. Att arbeta som läkare i Sverige är lättare sagt än gjort, åtminstone för den som har invandrarbakgrund. Efter år av studier, kompletteringar och byråkratiska hinder lyckas man till slut få svensk läkarlegitimation och erbjuds en fast tjänst inom vården. Frid och fröjd, kan man tycka.

Men glömmer du att ansöka om förlängt arbets- eller uppehållstillstånd i tid kan allt raseras. Då väntar hotet om utvisning.

I Läkartidningen kunde man nyligen läsa om en ST-läkare som på grund av problem med en förlängningsansökan fick beskedet att hen utgjorde ”ett hot mot den allmänna ordningen”. Följden blev utvisning till Iran – samtidigt som landet befann sig under israeliska bombangrepp mot Teheran. Läkartidningen har rapporterat om flera liknande fall. Är det inte det ena så är det det andra. Men mönstret är detsamma: tillfälliga uppehållstillstånd gör människor extremt sårbara.

Möjligheten till permanenta uppehållstillstånd för flyktingar avskaffades den 9 juni. Det är en mycket allvarlig förändring. Människor som flytt undan krig och förföljelse riskerar nu att skickas tillbaka till de länder de flydde ifrån för att därifrån återigen försöka ansöka om uppehållstillstånd – ofta med avslag som resultat.

Ordet påfrestande känns futtigt i sammanhanget.

Samtidigt råder det stor brist på läkare i Sverige. Enligt flera bedömningar saknas över tusen läkare i vården. Är det så att den ena handen inte vet vad den andra gör? Eller är det helt enkelt ekot av SD:s så kallade paradigmskifte som nu genomsyrar myndigheternas arbete?

Läkartidningens rubrik den 9 juni säger mycket om situationen:

”Läkaren Mohamed anses ha bytt yrke – nu ska han utvisas.”

Det låter absurt, men är fullt allvar.

Om ST-läkaren Mohamed Abou Eliwa i Falköping skriver Läkartidningen:

”Om bara några månader är Mohamed Abou Eliwa färdig specialist i allmänmedicin – om han och familjen inte hinner utvisas innan dess. Migrationsverket anser nämligen att han har bytt yrke och därmed arbetat utanför arbetstillståndets begränsningar – trots myndighetsintyg om att så inte är fallet.”

Mohamed Abou Eliwa är palestinier och ST-läkare i allmänmedicin. Han säger att Migrationsverket har krossat familjens liv.

– Det spelar ingen roll vad som händer med mig. Jag vill bara inte att mina barn ska behöva genomleva samma sak som jag har gått igenom, säger han till Läkartidningen.

Familjen flydde först från Libyen till Ukraina. Sedan kom kriget även dit. Därefter sökte Mohamed Abou Eliwa uppehållstillstånd genom anknytning, asyl och det så kallade spårbytesförfarandet i Sverige. Han fick avslag på allt och utvisades till Ukraina. Anledningen var att han hade bytt arbetsplats. Enligt reglerna skulle han ha arbetat minst fyra månader på samma arbetsplats innan ansökan skickades in.

Vistelsen i Ukraina blev dock kort. Han fick arbetstillstånd och kunde återvända till Sverige för att arbeta på en vårdcentral. Nu hade han gjort allting rätt. Arbetstillståndet förlängdes år efter år. Han fick svensk läkarlegitimation och ansökte om permanent uppehållstillstånd. Men återigen blev det avslag. Nu riskerar familjen ännu en utvisning – trots att Mohamed Abou Eliwa har en fast anställning och bara är månader från att bli specialist i allmänmedicin.

Varför?

Jo, därför att han tidigare arbetat som läkarassistent och senare som underläkare och ST-läkare. Migrationsverket betraktar detta som olika yrken och menar därför att han brutit mot villkoren för sitt arbetstillstånd. Man tror inte att det är sant.

Läkartidningen skriver:

”Efter att ha kontaktat Statistiska centralbyrån (SCB), som ansvarar för SSYK-koderna, har en sakkunnig skickat in ett intyg till Migrationsverket där det framgår att alla koderna i Mohamed Abou Eliwas olika anställningar tillhör läkarkategorin och att han därmed inte har bytt yrke.”

Den sakkunnige förklarar vidare att läkarassistenter också är läkare, med den skillnaden att de ännu inte fått svensk legitimation.

I det här fallet blir byråkrati närmast synonymt med idioti.

Mohamed Abou Eliwa har överklagat beslutet och ansökt om verkställighetshinder, vilket innebär att utvisningen stoppas eftersom omständigheterna förändrats. Han kan rimligen inte skickas till ett krigshärjat Ukraina.

Läkartidningen konstaterar dessutom att de flesta som är insatta i legitimationsprocessen skulle säga att Mohamed Abou Eliwa bara har följt den normala vägen från läkarassistent till legitimerad läkare. Till och med hans chef har skickat skriftliga yttranden till Migrationsverket för att förklara hur processen ser ut för läkare utbildade utanför EU. Hon uppger också att hon kontaktade myndigheten för att försäkra sig om att utvecklingen från läkarassistent till legitimerad läkare inte skulle betraktas som ett yrkesbyte. Enligt henne fick hon beskedet att det inte skulle påverka hans uppehålls- eller arbetstillstånd.

Men Migrationsverket säger sig inte kunna hitta några anteckningar om detta.

Det som sker är uppenbart. Det handlar inte längre om byråkrati. Det är kafkanskt.