Vilka barn är det som faktiskt får tillgång till Tidöregeringens satsning på att få barn och unga att spela fotboll, pingis eller teater?
En kartläggning visar att ”Fritidskortet” främst gynnar barn med välutbildade, resursstarka föräldrar.
Erik Edlund förklarar varför.
Inrikes|Erik Edlund
”Fritidskortet är regeringens stora reform för att främja barns och ungas aktiva deltagande i idrott, kultur, friluftsliv och föreningsliv i gemenskap med andra.” står det på regeringens sida. Fritidskortet är en satsning för att få fler barn att delta i föreningsaktiviteter inom idrott, friluftsliv och kultur. Andelen unga som deltar i sådana föreningar har kontinuerligt minskat de senaste 20 åren. Med fritidskortet vill regeringen vända den här utvecklingen, och satsningen beskrivs som en viktig reform för ungas hälsa och fritid.
Men när regeringen skickade ut departementspromemorian Ett fritidskort för barn och unga – en aktiv fritid i gemenskap med andra på remiss 2024 varnade flera föreningar och organisationer för att satsningen var onödigt komplicerad, ojämlikt fördelad – och för att stödet inte kommer att nå fram till dem som behöver det mest.
Stödet går till barn och unga mellan sju och 16 år och varierar från 550 till 2 500 kronor, beroende på hushållets ekonomiska situation. Grundbeloppet höjdes från 500 kronor och det högre beloppet från 2 000 kronor i januari i år. Stödet breddades samtidigt till att omfatta även sjuåringar. Tidigare var den nedre åldersgränsen åtta år. Det högre beloppet går till barn i hushåll som fick bostadsbidrag föregående år.
Enligt Folkhälsomyndighetens siffror beviljades över 200 000 barn stöd från Fritidskortet redan den första månaden. Samtidigt visar en senare sammanställning att stödet i högre grad har nått unga från resursstarka hem och med välutbildade föräldrar.
– Det är resursstarka grupper som hoppar på sådana här satsningar i ett tidigt skede, säger Madeleine Larsson, projektledare på myndigheten till Sveriges Radio. Hon säger att det tar längre tid att nå grupper som har mer utmaningar.
Flera organisationer, föreningar och kommuner som svarat på Socialdepartementets förslag varnade för att den komplicerade digitala ansökningsprocessen i två steg riskerade att skapa höga trösklar för vårdnadshavare. Som det ser ut nu kan ansökningsprocessen ta lång tid, och risken för misstag och återbetalningskrav kan avskräcka vårdnadshavare som inte är vana vid att göra ansökningar från att ens försöka. Många menade att kravet på att själv skicka in en ansökan gynnar högutbildade och resursstarka föräldrar som redan kan systemet.
Ett annat problem som många remissinstanser lyft fram är att Fritidskortet inte gör tillräckligt för att hantera andra strukturella hinder än bara deltagaravgifter. Skillnader i lokalt utbud, vårdnadshavares tid, tillgång till särskild anpassning och möjligheter till kollektivtrafik är några av de strukturella hindren.
I regeringens förslag står det att ”vårdnadshavare och barnet ska vara bosatta i Sverige” för att kunna ha rätt till fritidskort. Rädda Barnen har reagerat på formuleringen och varnar för att den gör att asylsökande, eller barn till asylsökande, riskerar att hamna utanför och inte omfattas av stödet. Organisationen skrev i sitt remissvar att ”barn i asylprocessen lever i stor socioekonomisk knapphet” och att det har sin grund i att dagsersättningen är mycket låg och inte har höjts på närmare 30 år. Organisationer pekar också på att kopplingen till bostadsbidraget gör att asylsökande barn riskerar att inte få rätt till det högre beloppet.
Ett annat område där Fritidskortet visar brister är tillgängligheten för barn och ungdomar med olika funktionsnedsättningar. Parasport Sverige, idrottsförbundet för personer med funktionsnedsättning, skrev i ett remissvar att Fritidskortets utformning inte tar tillräcklig hänsyn till ungdomar med särskilda behov. Förbundet menar att unga med funktionsnedsättningar och deras familjer ofta möter högre kostnader för exempelvis specialanpassade redskap och träningsutrustning, och att redan transporten till och från träning och tävling kan vara en utmaning för familjer med barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Parasport Sverige föreslog därför att de här barnen och ungdomarna automatiskt skulle få rätt till det dåvarande högre stödbeloppet, 2 000 kronor
Flera remissinstanser, däribland Rädda Barnen, påpekar att ett individuellt ekonomiskt bidrag till anmälningsavgifterna inte räcker för att ge fler barn en meningsfull fritid. I stället menar de att samhället behöver göra större investeringar i föreningsliv, ideell sektor, kultur och kommuners fritidsaktiviteter för unga.
De flesta är eniga om att syftet med Fritidskortet är gott. Satsningen kan hjälpa många, men i sin nuvarande form riskerar den också att lämna många av de barn som behöver stödet mest utanför.