Stortorget i Malmö kokar av folk som protesterar mot folkmordet. Judar och palestinier, sida vid sida, håller tal och gör gemensam sak med flottiljen som är på väg till Gaza.
Under de senaste två åren har den palestinska rörelsen i Sverige genomgått en historisk förvandling. Från att länge ha varit splittrad och relativt begränsad i sitt genomslag har den vuxit till en bred och kraftfull rörelse som samlar människor från olika bakgrunder, religioner och ideologier – och som har lyckats sätta Palestinafrågan högt på dagordningen i det svenska samhället, skriver Nabil Abdulmajid.
Opinion| Nabil Abdulmajid, Talesperson, Palestinska Arbetsgruppen södra Sverige
Mångfalden som styrka
Idag rymmer rörelsen muslimer, kristna, vänsteraktivister, fackliga och även judiska röster som öppet ställer sig mot den israeliska ockupationen. Denna mångfald har gett rörelsen legitimitet och gjort det möjligt att nå grupper som tidigare stått längre ifrån Palestinafrågan.
Organisering och palestinsk enhet
En avgörande framgång har varit enheten inom den palestinska gemenskapen. I Malmö grundades Palestinska Arbetsgruppen, som samlar tio föreningar. På nationell nivå bildades nätverket Stoppa Israel, som idag består av 95 organisationer från hela landet. Detta har gett rörelsen en tyngd och slagkraft som tidigare saknades.
Att bemöta anklagelser och angrepp
Från dag ett har vi mött försök att misstänkliggöra vår kamp genom färdiga anklagelser – inte minst från högerkrafter och rasister – där ”antisemitism” används som ett politiskt vapen för att tysta kritiken mot Israel. Här har vi varit tydliga: att kritisera ockupationen och den sionistiska politiken är inte detsamma som att hata judar. Vi står konsekvent emot all form av rasism, inklusive antisemitism, samtidigt som vi avslöjar och motsätter oss den israeliska kolonialpolitiken.
700 dagar av motstånd
Under mer än 700 dagar i rad har den palestinska rörelsen i södra Sverige, tillsammans med civilsamhället i Malmö och omnejd, organiserat över 1000 manifestationer, demonstrationer och aktioner. Från dag ett har vi höjt våra röster mot folkmordet i Gaza – ett av de mest brutala övergreppen i modern tid – som har kostat över 63 000 människoliv: barn, kvinnor, äldre och hela familjer som utplånats i de skoningslösa bombningarna.
Vi har stått på gator och torg, i kyla och värme, med plakat och megafoner, fyllda av sorg, vrede men också hopp och beslutsamhet. Genom marscher, föreläsningar, tysta minuter, kulturella och konstnärliga uttryck har vi hållit frågan levande och vägrat låta världen blunda för lidandet.
En historisk milstolpe – Eurovision
Eurovision i Malmö 2024 blev en avgörande milstolpe. Tiotusentals människor samlades i en av de största solidaritetsdemonstrationerna i Sveriges historia. På ett fredligt och organiserat sätt markerade vi inför hela världen: ingen normalisering av apartheid.
Påverkan på opinionen
Idag är Palestinafrågan inte längre en marginaliserad fråga. Den har blivit en central del av samhällsdebatten i Sverige. Politiker, medier och institutioner tvingas nu förhålla sig till den på ett helt annat sätt än tidigare.
Utmaningar och möjligheter
Samtidigt återstår stora utmaningar. Den högerkonservativa regeringen försöker svartmåla rörelsen, och smutskastningskampanjerna lär fortsätta. Men möjligheterna att fördjupa samarbetet med fackföreningar, partier och folkrörelser är också större än någonsin.
Slutsats
Den palestinska rörelsen i Sverige är inte längre bara en fråga om symbolisk solidaritet. Den har blivit en levande, samhällspåverkande kraft – kapabel att mobilisera tiotusentals människor, bygga breda allianser och förändra det politiska samtalet. Så länge barnen i Gaza inte kan sova tryggt, så länge folkmordet fortsätter och världen blundar – kommer vi att fortsätta stå upp. För Gaza. För Palestina. För mänskligheten.