Påven Franciskus avled tidigt i morse efter en tids sjukdom. Han utmärkte sig i raden av påvar genom sin ödmjuka stil och genom att vara, förhållandevis, öppensinnad och medkännande med världens fattiga och utsatta. Han tog över i en svår tid för den katolska kyrkan efter företrädaren Benedictus XVI:s överraskande avgång.
I sitt sista tal i offentligheten uppmanade påven till religions- och yttrandefrihet och varnade för antisemitism. Han efterlyste också ett slut på kriget i Gaza.
Utrikes|Erik Edlund
I sin encyklika skrev han:
”Marknaden kan inte på egen hand lösa alla problem, hur mycket man än försöker få oss att tro på denna dogm inom den nyliberala tron.”
I en minnesruna i den amerikanska vänstertidningen Jacobin får Franciskus ett erkännande för sitt ledarskap över den katolska kyrkan:
”I en era av populism och växande auktoritärt ledarskap runt om i världen kan det verka märkligt att den starkaste moraliska ledaren för många människor – både kristna och icke-kristna – var en åttioåttaårig celibatär absolut monark för en global religion. Men påven Franciskus och hans liv representerade ett knippe av motsägelser.”
Frågan är vad som händer nu och om den som tar över kommer fortsätta på samma relativt, han höll faktiskt fast vid Vatikanens traditionella syn på abort, öppensinnade spår. Eller om Vatikanen kommer falla tillbaka i ett mer konservativt spår.