Hon arbetade sida vid sida med Manuel Contreras, den ökände chefen för DINA – Pinochets hemliga säkerhetspolis, ansvarig för några av de mest brutala brotten under den chilenska diktaturen. Adriana Rivas, utbildad agent och sekreterare åt Contreras, anklagas för att ha deltagit i gripanden, tortyr och försvinnanden av politiska motståndare vid Cuartel Simón Bolívar – DINA:s mest ökända avrättningscenter. Högt uppsatta officerare kom att ingå i DINA:s ledning. En av dem, Miguel Krassnoff Martchenko, avtjänar i dag ett fängelsestraff på över tusen år för sina brott… Manuel Contreras, diktatorn Pinochets högra hand, dog i ett lyxfängelse och förnekade ända till sin död att han deltagit i brott mot mänskligheten. Efter diktaturens fall flydde Rivas till Australien, där hon levde i det tysta under årtionden. Men tack vare ett långvarigt och ihärdigt arbete av människorättsaktivister, journalister och advokater – däribland advokaten Adriana Navarro, bosatt i Sydney – kunde Rivas till slut spåras, gripas för att ställas inför rätta. I denna exklusiva intervju berättar Adriana Navarro om jakten på Rivas, om den komplicerade utlämningsprocessen och om kampen för rättvisa för de tusentals offer som fortfarande saknas efter militärdiktaturens blodiga förtryck.
Intervju|Alex Fuentes
Hur lyckades du Adriana spåra Adriana Rivas i Australien?
— Människorättsprogrammet vid Chiles inrikesministerium fick redan 2011 kännedom om att Adriana Elcira Rivas González hade flytt från Chile till Australien för att undvika det rättsliga förfarandet mot henne i de chilenska domstolarna. Den rättsprocessen hade inletts redan 2007. Från och med 2011 började programmets advokat, Hugo Pavez, genomföra en rad åtgärder för att fastställa den exakta vistelseorten för Rivas i Australien. Samtidigt lyckades en journalist vid SBS i Australien, Florencia Melgar, hitta Rivas i Sydney och bjöd in henne till en radiointervju för att få hennes syn på diktaturen i samband med 40-årsminnet av militärkuppen i september 2013. Det är egentligen Florencia Melgar, journalisten, som lokaliserar Rivas.
— När Rivas sedan ger den intervjun – där hon öppet försvarar och förhärligar tortyren – får vi tillgång till hennes exakta uppgifter, och vår advokatbyrå överlämnar dessa till människorättsprogrammet, så att de kan begära en internationell arresteringsorder via Interpol och de australiska myndigheterna. Kvinnor från vänstern i Sydney samarbetade också i denna process, bekräftade hennes adress och närvaro i Bondi Beach tills hon slutligen greps.
Adriana Navarro
Hur mottogs Chiles begäran om utlämning av Adriana Rivas i Australien?
— Processen fick stöd från både den australiska och chilenska regeringen, och chilenarna i Australien tog emot nyheten med viss glädje – eftersom det inte är acceptabelt att de som deltog i tortyr och grova brott mot mänskliga rättigheter under diktaturen i Chile fortsätter att gå fria. Men utlämningsprocessen stötte på många svårigheter. Detta var det första fallet någonsin där en tidigare DINA-agent begärdes utlämnad från Australien till Chile, anklagad för att tillsammans med andra DINA-agenter ha medverkat i sju fall av kvalificerade kidnappningar (vilket i praktiken innebar brutal tortyr, försvinnanden och mord på dessa sju offer).
— Australien har ett mycket komplext utlämningssystem, baserat dels på den nationella utlämningslagen, dels på bilaterala avtal med respektive land. Denna juridiska komplexitet innebär en typisk motsättning i sådana fall: å ena sidan ska man maximalt skydda de begärda personernas rättigheter, å andra sidan ska man samarbeta med de länder som begär utlämning, under förutsättning att alla administrativa och juridiska krav är uppfyllda.
— Därför har personer som är misstänkta för brott mot mänskliga rättigheter historiskt sett lyckats fördröja processerna i Australien genom att begära upprepade omprövningar av beslut från den verkställande makten i olika skeden, samt genom att överklaga domstolsbeslut som exempelvis fastslår att personen är utlämningsbar och att den begärande staten har visat dubbel straffbarhet – ett centralt krav i dessa fall.
— Naturligtvis har Rivas, som flydde från Chile och dessutom har nämnts i olika vittnesmål från medbrottslingar som redan dömts i Chile, använt alla dessa rättsliga medel (omprövningar och överklaganden) både mot regeringsbeslut och domstolsutslag för att undvika att ställas inför rätta i Chile. Vi har nu haft mer än sju års processer i domstolarna, och ändå har hon ännu inte utlämnats till Chile – trots att den australiska regeringen redan har beslutat att hon ska överlämnas. Under tiden sitter fru Rivas fängslad i ett kvinnofängelse i Sydney sedan februari 2019.
Hur kom det sig att du spelade en så avgörande roll i fallet med denna DINA-agent?
— Jag är advokat, utbildad här i Australien, med chilenskt ursprung och med ett engagemang för solidaritetsarbete för Chile som går tillbaka till omkring 1978, då jag gick sista året på gymnasiet i Sydney. Jag känner flera familjer här i Australien vars nära anhöriga (make, bror, syster, farbror, etc.) fortfarande är försvunna i Chile och som aldrig har slutat kämpa för rättvisa och sanningen om vad som hände deras nära och kära.
— Filosofiskt är jag övertygad om att advokater måste delta aktivt i skyddet av mänskliga rättigheter. I det här fallet beslutade vi, tillsammans med en liten grupp chilenare och barn till chilenska flyktingar i Australien, att låna vår röst åt familjerna till de sju offren i Rivas-fallet. Dessa familjer är nämligen inte själva parter i utlämningsprocessen – den förs enbart mellan stater, alltså mellan Chiles regering som begärande stat och Australiens regering som mottagande stat.
— Just därför diskuteras inte dessa brotts inverkan på familjerna i de australiska domstolarna. Men i vårt fall representerar vår advokatbyrå deras intressen:
- Vi förmedlar deras krav och synpunkter till Australiens justitieminister.
- Vi deltar vid varje förhandling.
- Vi förklarar vad som händer i processen för familjerna.
- Vi hjälper dem att förbereda skrivelser till den australienska regeringen.
- Vi samarbetar med deras advokater i Chile och stöttar de rättsliga initiativ som de driver – och ibland föreslår vi egna.
— Naturligtvis är det familjerna och deras advokater i Chile som driver processen framåt. Vårt arbete i Australien är ett stöd för deras kamp. Det är advokaterna Francisco Ugas och Alberto Espinoza, som företräder offrens familjer i alla deras fall i Chile och som främjade och säkerställde utfärdandet av utlämningsbegäran för Rivas.
Vilken roll hade Adriana Rivas inom DINA?
— Fru Rivas var en operativ agent inom DINA, utbildad i underrättelseverksamhet på Rocas de Santo Domingo [I närheten av hamnstaden Valparaiso] av den före detta DINA-agenten Ingrid Olderock, enligt vittnesmål från andra tidigare agenter. Hon var också medlem av Brigada Lautaro, under befäl av armémajoren Juan Morales Salgado. Dessutom gick hon kurser vid Nationella underrättelseskolan i Maipú. Hennes arbete omfattade bl.a. att tillhandahålla säkerhet åt diktatorn Pinochet vid minst en utlandsresa och att arbeta som en av sekreterarna åt Manuel Contreras. Officiellt var hon anställd som andre korpral vid det chilenska flygvapnet.
— Runt de första månaderna 1975 placerades hon vid DINA:s huvudkvarter hos Manuel Contreras, Cuartel Simón Bolívar. Vittnesmål från andra DINA-agenter visar att alla kvinnor vid Cuartel Simón Bolívar deltog i uppgifter som omfattade gripanden, tortyr och avrättningar av fångar. Detta huvudkvarter var den mest brutala avrättningsplatsen inom DINA. Det är just hennes påstådda delaktighet där som gör att hon nu står anklagad för kidnappningen av sju ledare inom Chiles kommunistparti: Fernando Ortiz, Víctor Díaz, Fernando Navarro, Lincoyán Berríos, Horacio Cepeda, Héctor Veliz och Reinalda Pereira år 1976.
Vilka var hennes försvarsadvokaters argument i Australien?
— Fru Rivas förnekar all inblandning i gripanden och tortyr, även om chefen för Brigada Lautaro, Juan Morales Salgado, har identifierat henne som en av kvinnorna som deltog i de förhör där han själv torterade exempelvis Víctor Díaz vid Cuartel Simón Bolívar. Hennes försvarare hävdar att dubbel straffbarhet inte är uppfylld – vilket är ett krav enligt utlämningsavtalet mellan Australien och Chile. Det vill säga, de menar att brottet inte var straffbart i Australien vid tidpunkten då det begicks, och därför kan hon inte utlämnas. Dessa frågor är extremt tekniska.
Vem beslutade slutligen att Adriana Rivas skulle utlämnas till Chile, och vilka är de formella anklagelserna?
— Rivas åtalades i Chile redan 2006–2007 baserat på vittnesmålen från ”El Mocito”, en person som arbetade vid Cuartel Simón Bolívar. Detta skedde oberoende av vårt arbete här i Australien, som började först 2013, efter hennes intervju med SBS (Florencia Melgar). Vi har arbetat för att få den australiska regeringen att acceptera Chiles utlämningsbegäran och driva ärendet framåt så snabbt som möjligt, trots de många överklaganden och omprövningar som Rivas lämnat in. En domare beslutade redan 2020 att hon är utlämningsbar, vilket senare bekräftades av Federala domstolen i plenum, och finansministern, som representerar Australiens justitieminister, beslutade 2024 att Rivas ska utlämnas till Chile. Det är just detta senaste beslut som nu granskas av Federala domstolen på grund av invändningar från Rivas.
Vilket är ditt budskap till den svenska befolkningen efter allt som hänt i detta fall?
— Vi vet att den svenska och svensk-chilenska gemenskapen har stöttat utlämningen av Rivas till Chile och kravet på rättsliga processer mot alla som begått brott mot mänskliga rättigheter. Vi är djupt tacksamma för ert engagemang i detta arbete, som ofta är både utmattande och långsamt, men som är avgörande för att bevara det historiska minnet och uppnå rättvisa för så många chilenska anhöriga som, 50 år senare, fortfarande letar efter sina nära och kära. Vi får inte tillåta att något land, medvetet eller omedvetet, ger skydd åt en person som har begått brott mot mänskligheten.
Rivas pass
Huvudbilden: Adriana Rivas