Regeringen sänker inte priset på månadskort. De försöker få oss att tro det men det är inte sant. Det handlar istället om kaosförändringar som påverkar stora organisationer och deras hårt jobbande anställda, skriver Mattias Håkansson.
Krönika | Mattias Håkansson
”Regeringen halverar priset på månadskort från 1 juli.”
Om du skrivit en sådan rubrik, eller i närheten av det, eller tror på det, så är du fan i mig dum i huvudet.
Här kommer nu en liten övning i ”slogan möter verklighet” efter utspelet från regeringen med tillhörande besök i verkligheten (i form av Nobina på Värmdö, vilket är lite humor då den torde vara en av de sämst skötta depåerna i länet.)
Vad regeringen gjort är alltså att tillskjuta ett utrymme om 6,5 miljarder som regionerna i efterhand kan ansöka om ifall de beslutar sig för att sänka priset på månadskort under andra halvåret.
Det är något annat än rubriken ovan. Avgörandet ligger alltså på regionerna, deras trafikförvaltningar och politiker.
Så, vad är deras handlingsramar?
Vi VET att det är slutet av maj och snart sommarledigt för politiken. Är det någon som hinner ta några initiativ innan sommaren? Ja, kanske.
Vi VET att sänkta priser ökar efterfrågan. Det vill säga, fler bussar och tåg av olika slag måste gå i trafik, och bemannas.
Vi VET att trafiken nästan överallt är upphandlad, att tidtabeller sätts långt i förväg, och att större förändringar blir en förhandlingsfråga mellan region och utförare.
Vi VET att sommartidtabellerna innebär färre fordon i trafik, vilket betyder att det finns fler fordon att tillgå för att möta en ökad efterfrågan, men att det inte går att trolla fram en massa fler bussar och tåg till mitten av augusti.
Vi VET att det råder brist på bussförare – eller snarare brist på vettiga arbetsvillkor som inte skrämmer bort förarna – vilket bara politiker i ett fåtal regioner försöker göra något vettigt åt.
Vi VET att semesterlistorna redan är satta, att förare har rätt till sina sommarsemestrar och att alla utförande bolag (ja, utom vissa som har extra dåligt rykte – hej Nobina!) är typ helt färdiga med sina rekryteringar av sommarjobbare och alltså att bemanningen för sommarmånaderna är spikad.
Utrymmet för ökad trafik under semestermånaderna begränsas alltså av personaltillgången.
Vi VET att om trafiken ska öka efter sommarmånaderna, så kommer det kräva BÅDE fler förare och fler fordon, samt mer underhållspersonal. Som inte finns.
Vi VET att de flesta av de ovan uppräknade problemen är som störst i storstadsregionerna, eftersom kollektivtrafiken här är mycket mer komplex (större, fler utförare, fler trafikslag).
Så, för att återgå till startrubriken: det föreligger en veritabel hinderbana för det som regeringen proklamerar vara dess ambition.
Oseriösa regionpolitiker kommer givetvis gå ut snabbt med att ”nu halverar vi priset” utan att överväga hinderbanan. Det får gå som det går i verkligheten med tidtabeller, proppfulla bussar, folks vardagspussel och de anställdas arbetsmiljö.
Seriösa regionpolitiker sätter sig givetvis ned och försöker analysera vad som är rimligt och praktiskt möjligt. Avväga brytpunkter mellan prisnivå, kostnadsökningar på grund av volymförändringar. Ja, sånt där utredande liksom. Inget man gör i en handvändning. Skarpa åtgärder riskerar dröja.
Tyvärr gissar jag att regeringen vet allt detta. Jag tvivlar på att regeringens ambition är ärlig; snarare att man förbereder för ett blame game där regionpolitiker ska hängas ut för att man på olika sätt inte får till det.
Så ja, jag håller givetvis med alla MP/V/S-företrädare som säger att detta är cyniskt valfläsk.
Men nej, jag håller inte med dem som säger att det är deras politik som regeringen nu för. För det hoppas jag inte att det är: kaosförändringar som påverkar stora organisationer och deras hårt jobbande anställda.
En genomtänkt stegvis sänkning av priserna på kollektivtrafik, där verksamheten hänger med i anpassningen, DET röstar jag däremot för varje dag i veckan.
Och jag avundas inte våra regionpolitiker som ska hantera detta Svarte Petter-spel.