Röda Rummet: Två lyckade releasefester

Lagom till sommaren har nummer 2-2026 av Socialistisk Politiks teoretiska tidskrift Röda rummet kommit från tryckeriet. Numret uppmärksammar hur kapitalismen om och om igen misslyckas med att värdera det som är värdefullt, från naturen till mänskliga relationer och allt däremellan. I fredags höll Röda Rummet två lyckade releasefester för det nya numret , en i Göteborg och en i Stockholm.

Kultur | Mattias Börjesson och Carl Wilén

Releasefest 1: Göteborg

Omkring hundra personer samlades till Röda Rummets releasefest på Göteborgs litteraturhus för samtal, mingel och fest. Kvällens första programpunkt bestod av en intervju med Cecilia Verdinelli, som spelade en central roll i den globala rättviserörelsen i Sverige och i dag är verksam som skribent och klimataktivist, samt med Victor Skog från den nybildade kommunistiska studentcentrerade föreningen Kravall. Samtalet leddes av Ludvig Sunnemark från Röda rummet. Ett centralt tema var arvet efter toppmötet i Göteborg 2001. I samtalet och publikdiskussionen jämfördes händelserna med vad som komma skulle och med tidigare erfarenheter av organisering och mobilisering: Å ena sidan den globala rättviserörelsens höjdpunkt under de massiva demonstrationerna mot Irakkriget 2003 och den mobilisering världen över som vi har sett sedan finanskrisen 2007 och å andra sidan 68-rörelsen. Samtidigt diskuterades rörelsens begränsningar: misslyckandet att stoppa kriget och att på allvar förändra den nyliberala politiken, vilket i kombination med omfattande statlig repression – där Göteborgshändelserna var särskilt avgörande i en svensk kontext – bidrog till rörelsens demobilisering.

I samtalet betonades även att den globala rättviserörelsen under det tidiga 2000-talet kunde mobilisera tiotusentals människor, medan dagens sociala rörelser har betydligt svårare att nå ut brett. Verdinelli lyfte också att rörelsen tidigt varnade för att ökande ojämlikhet och nedmonterad social välfärd skulle skapa en grogrund för högerextremism, en analys som i efterhand visat sig vara träffsäker. Victor Skog från Kravall betonade vikten av förnyad politisk aktivism i dag och framhöll att universitetsstudenter, trots erfarenheterna från 68-rörelsens begränsningar och misslyckanden, fortsatt kan utgöra en viktig kraft för social mobilisering. En annan viktig fråga för Kravall är hur man ska kunna skapa relationer med andra rörelser och organisationer, både lokalt och globalt.

Efter intervjun fortsatte kvällen med ett framträdande av Nino Mick, poet, författare, återkommande skribent för Aftonbladet Kultur samt fackligt aktiv lokförare. Mick hade förberett ett urval av dikter och kortare prosastycken utifrån de teman som det nya numret av Röda rummet innehåller, såsom teknologi, AI, frigörelse och arbetares erfarenheter av splittring och gemenskap. Kvällen knöts samman med en bejublad spelning av bandet Sulky Palms, där ingen mindre än Röda rummets egna Ludvig Sunnemark spelar trummor. När festdeltagarna vandrade vidare ut i natten var känslan att firandet av det nya numret var mindre ett avslut än en fortsättning på samtal om hur vänstern ska kunna vända det underläge vi nu befinner oss, flytta fram våra positioner och skapa en ny början där arbetarklassen, den socialistiska rörelsen och dess organisationer ska kunna bidra till att det värdefulla i livet och samhället ska värderas och inte nedvärderas.

Releasefest 2: Stockholm

Kultur | Mikael Omstedt

I Stockholm hade drygt 25 personer samlats på Röda Rummets releasfest på Hägerstensåsens Medborgarhus med en diskussion på temat ”Iran, Palestina och internationell solidaritet”. Det amerikansk-israeliska angreppskriget mot Iran har återigen ställt den antiimperialistiska vänstern inför ett dilemma: bör vi okritiskt sluta upp bakom den iranska republiken enligt devisen som gör gällande att ”min fiendes fiende är min vän”, eller bör vi organisera både mot kriget och för frigörelse från en reaktionär statsapparat? Vad skulle till exempel den iranska regimens fall innebära i en region där Israel redan har fria tyglar att fortsätta sitt folkmord och förtryck? För att besvara dessa frågor hade Qalander (pseudonym) från det nystartade kollektivet Transnational Iranian Anti-Fascist Collective (TIAC) bjudits in för att berätta om sin aktivitet. TIAC har bildats av iranska antiimperialister i diasporan som tröttnat på att klämmas mellan den iranska rojalistiska högern och en okritisk uppslutning bakom det iranska styret som en förment antiimperialistisk kraft. Qalander skickade en uppmaning till vänstern i Väst att inte överge dess iranska kamrater utan vara lyhörda på vilken typ av solidaritet de önskar i denna svåra tid. Därefter tog sig en panel an frågorna. Panelen bestod av Roya Hakiminia, återkommande skribent i Internationalen, Ammar Makboul, skribent ibland annat Parabol och Flamman, samt Daniel Riazat, riksdagsledamot och ordförande för Framtidens Vänster. I en engagerad och kamratlig diskussion stöttes och blöttes frågan om hur vi kan agerar här och nu för att stå i solidaritet med såväl det iranska som det palestinska folket i deras kamp mot imperialistisk aggression och inrikes repression. Man enades om att, även om det inte finns några lätta svar, kan vi i Sverige bara agera utifrån en nyanserad förståelse av de komplexa samhällen vi önskar solidarisera oss med; geopolitikens svart-vita logik leder bara in i en återvändsgränd. Kvällen avslutades med vin och mingel, där även medlemmar ur den nystartade tidskriften Ordnings redaktion deltog.