▶ Tidölaget odlar en specifik ”svenskhet”
▶ Invandrare utsätts för negativ särbehandling
▶ Avgörande motmakt: vår klassolidaritet
Ledare | Vecka 30
Det styrande Tidölaget odlar den reaktionära myten att alla de som är födda i Sverige skulle vara bärare av en given ”svenskhet”, och att en uppsättning gemensamma värderingar binder oss samman. Visst är det naturligt att man som född i Sverige känner en stark koppling till det egna språket, naturen och de marker där man lekt som barn – och att man hejar på Sverige i idrottssammanhang. Men det är en helt annan sak när det hävdas att alla svenskfödda, rik som fattig över alla klassgränser, skulle nära ett gemensamt intresse av att bygga det samhälle vi lever i på ett visst sätt – och då självklart på det sätt som dagens styrande Tidölag anser vara det odiskutabelt rätta.
Utifrån denna myt vill Tidölaget dels hävda att alla svenskfödda sitter i samma båt och ska dra åt samma håll, oavsett om du är miljardär eller arbetslös, oavsett om du residerar i en luxuös våning på Östermalm eller framlever dina dagar i en etta i Rågsved. Och dels vill man låta påskina att människor som under sin livsresas gång kommer till Sverige inte är riktigt som ”vi” och ska behandlas utifrån en annan måttstock. Dessa människor ska dessutom, vilket migrationsminister Johan Forssell gång efter annan påpekat, bara ses som ”våra gäster” vilka får ta seden dit de kommit.
För det första tar det sig uttryck i det tydliga talet – och rådande praktiken – om att dessa människor snarare utgör en börda än en resurs. Tidölaget har, som en direkt följd av Sd:s rasistiska ideologi, på ett flertal sätt stramat åt asyllagstiftningen så att Sverige nu parkerar sig på EU:s stipulerade miniminivå, parallellt med att även arbetskraftsinvandringen blivit mer restriktiv.
För det andra betonar man att människor som kommer hit bara är här tillfälligt och snarast bör återvända. Redan Magdalena Anderssons förra regering reducerade möjligheten för asylsökande att få permanent uppehållstillstånd, en möjlighet som Tidölaget – efter ett riksdagsbeslut nu i juli – helt tagit bort. Det höjda återvändarbidraget från 10 000 till 350 000 kronor är också en tydlig signal om att man överhuvudtaget inte vill att invandrare ska vara här – ge er iväg!
För det tredje har det blivit allt svårare att bli svensk medborgare; från att man tidigare kunde ansöka efter fem års vistelse i landet är det nu höjt till först efter åtta år och därtill har det bakats in en rad försvårande krav; som att tillräckligt väl kunna behärska det svenska språket, att ha erforderliga kunskaper om det svenska samhället (och omfatta dess värderingar) och att inte vara bärare av någon tvivelaktig ”vandel”. Dessutom ställs kravet att man ska kunna ”styrka sin identitet”, vilket är näst intill omöjligt för den som är född i ett land vars folkbokföring inte godkänns av Migrationsverket.
För det fjärde betonas det att nytillkomna till Sverige inte ska ha samma rätt till förmåner som andra utan att man måste ”kvalificera sig in i välfärden”. Ett regelverk har drivits igenom, som är tänkt att träda i kraft från 1 januari 2027, vilket exempelvis innebär att det tar två år för en arbetande undersköterska från Somalia innan hennes dotter ges rätten till barnbidrag.
Som socialister vill vi att en helt annan ordning ska råda. Vi vänder oss självklart mot de åtgärder som Tidölaget genomför, men vi vill även gå vidare mot ett samhälle som ännu mer genomsyras av att samma villkor/rättigheter gäller för alla som är bosatta i Sverige. Varför kan exempelvis inte invandrande människor efter att under minst tre års tid varit folkbokförda här även få rösträtt i riksdagsvalet, och inte som nu bara i kommun- och regionsvalen? Och varför ska någon överhuvudtaget utvisas från Sverige efter att ha avtjänat sitt fängelsestraff? Uttrycker det verkligen likhet inför lagen?
Tidölagets politik är inte bara hjärtskärande i sin inhumanitet, den ställer också människor med gemensamma intressen emot varandra och gynnar på det sättet dem som har makten. Om vi inte idag förmår resa motstånd kommer i morgon bredare grupper att än tydligare hamna i maktens farliga kikarsikte. Klassolidariteten är avgörande för att vi ska kunna rida spärr mot dagens destruktiva utveckling.