Andra omgången av valet till den franska nationalförsamlingen blev först och främst en stor seger för den breda folkliga mobiliseringen mot den rasistiska, islamofoba och hbtqi-fientliga extremhögern i Le Pens Rassemblement National, RN.
KOMMENTAR | Kjell Östberg
Motorn i motståndet var Nya Folkfronten, snabbt formerad av socialister, kommunister, socialdemokrater och Gröna och uppbackad av fackförbund, förortskommittéer och omfattande mobiliseringar på gator och torg. Genom att snabbt dra tillbaka kandidater som skulle kunna underlätta för företrädare från RN att bli valda visade man i handling att man var beredda att stå i täten för att slå tillbaka hotet från Le Pens anhängare. Och man lovade en ny kurs för fransk politik genom att formulera ett delvis mycket radikalt program – med omfattande stöd till klimatomställningar, återställande av pensionerna, en skattereform som gynnar de som tjänar minst, indexreglerade löner, höjda minimilöner och en kraftig utbyggnad av barnomsorgen, för att nämna några krav.
Resultatet blev en stor framgång för vänstern. Den nya folkfronten blev till de flestas överraskning valets stora segrare med 182 mandat i Nationalförsamlingen. RN fick 143 och fick se sig slagen också av partierna i Macrons valallians som tillsammans fick 168.
Inom Folkfronten blev Mélenchons Le France Insoumise störst med 74 mandat mot Socialistpartiets 59, de Grönas 28 och kommunisternas 12. NPAs kandidat Phillipe Poutou fick med 40 procent av rösterna se sig besegrad av RNs kandidat, imponerande i det starkt bruna Languedoc.
Nu finns ingen anledning att blåsa faran över. RN fick preliminärt 10 miljoner röster, ett par miljoner fler än Folkfronten, och ökade sin representation i Nationalförsamlingen från 88 till 143.
De har redan börjat mobiliseringen inför presidentvalet 2027.
LÄS OCKSÅ Frankrike fruktar extremhögern
President Macrons parti Renaissance led ett förödmjukande nederlag och förlorade en tredjedel av sina mandat. Förlusten hade blivit ännu större om Folkfronten inte dragit bort så många av sina kandidater i andra omgången (medan åtskilliga i Macrons lag vägrade stå tillbaka för en vänsterkandidat). Men Macron har inga planer på att avgå. Tvärtom tänker han utnyttja det oklara parlamentariska läge som uppstått med tre relativt jämnstarka block, för att försöka manövrera vidare. Det är han som utser en ny regering. Han har bett sin premiärminister att sitta kvar ”tills vidare”. Med all säkerhet kommer han att försöka bilda en mittenregering med stöd också från högerflanken inom socialistpartiet. Även om oroande tecken hörts därifrån är Folkfronten just nu enig om att själva ta över och diskuterar som bäst vilken kandidat till premiärminister man ska föra fram.
Ett annat alternativ för Macron är att utse en ”expertregering” av formellt oberoende tjänstemän och ekonomer. Ett fortsatt styre av en regering knuten till den djupt impopuläre presidenten och med hans politik är det säkraste sättet att fördjupa det omfattande missnöje och politikerförakt som varit det främsta bränslet för Le Pens framgångar.
Uppgiften nu är att se till att de löften som Folkfronten ställt ut också infrias, menar ledningen för NPA i ett uttalande på valnatten. Folkfronten bör bilda regering och först på reformlistan står ett återställande av pensionerna. Men framför allt måste Folkfronten vidgas och öppnas för alla som vill delta och den måste knytas fastare till fackföreningar, lokala grupper och gräsrotsrörelser. ”Vi måste tillsammans bygga en vänster som radikalt kan förändra detta samhälle”, avslutar NPA.
Rémi Noyon @flickr CC BY 2.0