Fokus | Håkan Blomqvist
Men är det dags igen nu? I protesterna och kampen mot Israels krigsbrott i Gaza, på Västbanken och mot Irak försöker tydligen högerextrema och reaktionära krafter skära pipor i vassen och torgföra konspirationsteorier om en judisk världskomplott. En och annan aningslös betraktare nås via nätet av de så kallade Sion Vises Protokoll som ”förklaring” till hur Israel, USA och Väst förenas mot det palestinska folkets krav på mänskliga rättigheter. En ”förklaring” med snart hundrafemtio år på nacken – och lika falsk då som nu.
De ökända Sion Vises Protokoll var ett dokument som den tsar-ryska säkerhetstjänsten ochrana sammanställde och prånglade ut på 1890-talet från olika antijudiska skrifter och berättelser. Dessa var både hämtade från ålderdomliga kristna mytbilder om hur judar i pakt med djävulen förgiftat brunnar under digerdöden på 1300-talet eller tömde kristna barn på blod för påskabrödet och det sena 1800- och tidiga 1900-talets mer moderna rasorienterade skräckbilder. Många av berättelserna var utformade efter mordet på tsar Alexander II 1881 som följdes av omfattande antijudiska pogromer i Ryssland.
Officiellt publicerades ”protokollen” 1905 (i samband med den första ryska revolutionen) av prästen S Nilus som sades ha kommit över dem med dess planer på att upprätta ett judiskt världshärskardöme. Det var i samband med den s k Dreyfus-processen i Frankrike som de nådde väst. Dreyfus var en judisk artilleriofficer i franska krigsmakten som anklagades för förräderi och i kampen mellan dem som försvarade honom och franska antisemiter som ville få honom fälld kom ”protokollen” att bli till argument om en jättelik judisk konspiration.
Enligt de tidigaste versionerna av ”protokollen” skulle ett hemligt möte ha ägt rum under Napoleons Stora Sanhedrin 1806, där judiska lärde och domare tog ställning för ett antal villkor i Code Napoleon, den sekulära franska lagstiftning som tog form efter franska revolutionen. ”Protokollen” diktade ihop en historia om ett hemligt sammanträde där de judiska äldste drog upp linjerna för att erövra världen. Detta skulle ske genom att splittra och förgöra de kristna nationerna genom revolutioner, republik, sekularisering, demokrati, parlamentariska system, kapitalism, fackföreningar, klasskamp, internationalism och krig. I senare upplagor ägde det hemliga mötet rum i samband med den första sionistkongressen i Basel 1897.
Man kan säga att ”protokollen” kom att bli en prototyp över idéer om judiska världskonspirationer. De utkom i ständigt nya upplagor, med förskjutning av innehållet. Upplagor från tiden efter den ryska revolutionen 1917 hävdade att det var ”judisk bolsjevism” som låg bakom revolutioner och samhällsupplösning. I senare upplagor ägde den judiska hemliga konspirationen rum under bildandet av Kommunistisk Internationalen i Moskva våren 1919. Det var en föreställning som delades av den tsaristiska motrevolutionen och spreds över världen (bl a till Sverige) och kom att bli en central del av den tyska nazismens ideologiska grund. ”Judebolsjevismen” var för nazismen den fiende som måste krossas.
Den europeiska antibolsjevismen och motrevolutionen från tiden kring inte bara den ryska utan särskilt den tyska revolutionen 1918-19 riktade sig ofta mot det judiska. De ryska tsaranhängare som under det ryska inbördeskriget 1918-21 tvingades till landsflykt i Tyskland bildade ett slags ideologiskt centrum inom den tyska extremhögern. Där förenades idéerna om en judisk världskonspiration från Sion Vises protokoll som 1919 utgavs på tyska med föreställningen om bolsjevismens och den tyska novemberrevolutionens judiska prägel. Det var den landsflyktige balttysken Alfred Rosenberg – senare ledande inom den tyska Naziregimen – som lanserade ”protokollen” i det nystartade nazistpartiet där han själv blev chefredaktör för nazitidningen Völkische Beobachter.
Men ”protokollen” stannade inte där. Även i väst oroades borgerliga kretsar av en judisk-bolsjevikisk världsrevolution Det brittiska Foreign Office publicerade 1919 en officiell vitbok som fastslog att bolsjevismen utövades av internationella judar med syfte att paralysera näringslivet så att detta kunde köpas upp av judarna. Tidningen The Times’ rysslandskorrespondent tvekade inte att fastslå att bolsjevikerna var judiska agenter. Sion Vises Protokoll utgavs 1920 på det ansedda förlaget Eyre & Spottiswoode – His (or Her) Majesty’s Printers – och anmäldes positivt av The Times som ställde frågan om nationen utkämpat första världskrigets tragiska krigsår bara för att hamna i en hemsk ”Pax Judaeica”. Andra stora brittiska tidningar, som The Spectator och The Morning Post varnade för den judisk-bolsjevikiska ”konspirationen gentemot civilisationen” och krävde en Kunglig kommission för att undersöka det världsjudiska ledarskapets förehavanden. Samma tongångar spreds till Frankrike och flera andra europeiska länder där inte bara extremhögern utan även etablerade media, förlag och politiker förde ut konspirationsbudskapen i ”protokollen” och andra ”avslöjande” dokument.
Också i USA grep rädslan, the Red Scare, omkring sig. Amerikanska senatsförhör genom den så kallade Overman Committee on Bolshevism underströk i februari 1919 att bolsjevikrevolutionen leddes av judar. Bilkungen Henry Fords tidning The Dearborne Independent började på hösten 1920 publicera teman från Sions Vises Protokoll om klasskampens, strejkernas, fackföreningarnas och bolsjevismens roll i den judiska världskomplotten. Artiklarna utgavs också i bokform under rubriken The International Jew som i USA trycktes i en halv miljon exemplar, översattes till 16 olika språk och under 1920-talet nådde flera miljoner läsare med sitt budskap om att bolsjevismen var en produkt av en judisk världskonspiration.
De antisemitiska kampanjerna kring Sion Vises Protokoll och den judisk-bolsjevikiska världskomplotten kunde från 1919 nå en svenskspråkig publik via ett anonymt ”enskilt förlag” i Helsingfors och publicerades återkommande under titeln ”Förlåten faller – det tillkommande världssjälvhärskardömet enligt ’Sions Vises Hemliga Protokoll’”.
Under höstmånaderna 1919 genljöd också den etablerade svenska pressen av varningar om en internationell underjordisk bolsjevikkonspiration som hade något att göra med judar eller judiskhet. Ibland som konstateranden att ledande bolsjeviker var judar, ibland i alarmistiskt tonläge som när Stockholms Dagblad på nyhetsplats varnade för ”Judeinvasion österifrån till Berlin.” Eller i anmälningar av antibolsjevikisk litteratur: ”Ett marxistiskt Jerusalem står upprest på det ryska Golghata, där mongoliska kulis och fakirer från Ghettot korsfästa vad som en gång kallades det heliga Ryssland.”
Att bolsjevismen, som i konspirationsteorin i Sion Vises Protokoll, var uttryck för judarnas strävan efter världsherravälde var temat för Henry Fords betraktelser. Dessa utgavs på svenska 1924 av Almqvist & Wicksells förlag under titeln Den internationelle juden. Flera etablerade förlag som P A Norstedt & Söner, Gleerup, J O Öberg & Son, Natur & Kultur och Åhlén & Åkerlund, utgav facklitteratur, memoarer och romaner som i olika avseenden anknöt till samma föreställning om en internationell bolsjevikjudisk offensiv och makterövring.
Även i svensk socialdemokratisk press förekom återspeglingar av ”protokollens” föreställning om ett judiskt maktövertagande i Ryssland. Det blodtörstiga vilddjur som bolsjevikerna hade släppt lös benämndes på klassiskt sätt ”Molok”, den judiska trons omättliga vidunder. Bolsjevikernas maktövertagande kallades ”Jeromeinatten” – den judiska hämndens natt. Lenins fred med tyskarna i Brest-Litovsk var ett ”geschäft” till priset av ”trettio silverpenningar.” Den mördade bolsjevikledaren Volodarskijs energiskt blixtrande ögon bakom glasögonen ”på den högbuktande näsan”, röjde hans inskränkt ensidiga begåvning. I det nystartade socialdemokratiska ungdomsförbundets tidning Frihet rapporterade Lars Gilliot direkt från Ryssland att bakom bolsjevikmakten stod ”en drägg” av lystna karriärister, beräknande gulascher, förbrytare och desperados tillsammans med legotrupper av letter, finnar och kineser. ”Att se en trupp snedögda, trankila färdiga till eld, beväpnade söner av mittens rike under anförande av en judisk kommissarie kommer kalla kårar att ila över ryggen.”
I särklass stod dock den socialdemokratiske antikommunistiske ideologen Arthur Engberg som i egenskap av chefredaktör för S-tidningen Arbetet på våren 1921 positivt lyfte fram Henry Fords bok Den Internationelle Juden och därmed Sion Vises protokoll. Det var inte judarna i egenskap av kristusmördare Engberg höll fram mot kommunismen i Moskva, det var den judiska ”sektandan”. Ja, likt Ford och därmed bitvis Sion Vises Protokoll låg, enligt Engberg, judarna bakom såväl kommunismen som storfinansen, liberalismen, abstrakt konst, jazzmusik, boxning och till och med fascism – som uttryck för judisk parasitär och undergrävande anda.
När idéerna om den judiska världskonspirationen genom nazismen kom att riktas mot hela arbetarrörelsen och vänstern, inklusive mot Engberg själv, kom Engberg liksom andra att överge idéerna om den judiska världsmakten. Alltmedan miljoner judar och andra kom att mördas av den nazistiska förintelsemaskin som gjort Sion Vises Protokoll till Böckernas bok.
Nazismens fall och den organiserade antisemitismens nederlag 1945 medförde att Sion Vises Protokoll för några årtionden marginaliserades till nazistiska och högerextrema smågrupper. Men islamistiska och andra högerextremister har sökt hålla ”protokollen” levande och spridit dem i nya historiska sammanhang, inte minst som nutida anklagelser om att Israel och judarna styr världen.
Så det tycks återigen i vår digitala tidsålder där anything goes, nödvändigt att ta kamp mot det ideologiska falsariet bakom 1900-talets största folkmord.