Vi minns att befrielserörelserna i såväl Sydafrika som Vietnam brett anklagades för terrorism, anklagelser som den svenska arbetarrörelsen en gång i tiden var stark nog att ifrågasätta. Idag är arbetarrörelsen långt ifrån denna stolta traditionen. Folkmordet i Gaza har separerat agnarna från vetet i den så kallade vänsterrörelsen i västvärlden.
Det skriver tre medlemmar av AiA, antiimperialistisk aktion, i solidaritet med Rättvisa för Alla, RFA, som ska portas från att hålla arrangemang hos ABF pga av ”antidemokratiska värderingar”.
Opinion|Carl Eriksson, Styrelseledamot Antiimperialistisk aktion (AiA) Lova Marcusdotter, Styrelseledamot Antiimperialistisk aktion (AiA) Tesfaye Woubshet Ayele, Styrelseledamot och ordförande Antiimperialistisk aktion (AiA)
Rättvisa För Alla portas från att hålla arrangemang hos ABF på grund av ”antidemokratiska” värderingar, vilket bla Flamman tagit upp. Flamman | Avbokades från ABF – anklagas för Hamasstöd. Detta är blott det senaste exemplet i ett långt mönster av attacker mot den palestinska rörelsen i Sverige och Europa, riktade från såväl staten som så kallade ”Palestina-vänner.”
Repression börjar alltid med de rörelser, organisationer, och individer som riskerar minst folklig ilska. I Sverige uteslöts tidigt in i folkmordet Jamal el-Haj från Socialdemokraterna, och ett antal medlemmar och företrädare från Vänsterpartiet. Dessa uteslutningar framkallade minimal solidaritet.
Omedelbart efter 7 oktober portades fångnätverket Samidoun från att samla in pengar till Gaza på anarkistiska Kafé 44.
Efter en lång hetskampanj tvingades Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat bort från sina positioner inom Vänsterpartiet.
Samma mönster återfinns i hela Väst. I länder såsom Frankrike och Tyskland börjar man med att förbjuda de ”radikala,” såsom Collectif Palestine Vaincra, för att sedan följa upp det med förbud mot massorganisationen Urgence Palestine, som mer eller mindre motsvarar en RFA eller Together for Palestine.
I Nordamerika finns ett längre mönster som börjar med islamiska välgörenhetsorganisationer och till slut landar i direkt repression mot palestinska och arabiska grupper.
Som rörelse måste vi agera omedelbart mot såväl statlig repression som splittringsförsök bland oss själva. Rättvisa För Alla angrips ytterst för sin ledande roll i Palestinarörelsen, inte för påstådda Hamassympatier. Hur det palestinska folket bedriver sitt motstånd mot ockupation, folkmord och apartheid är inte vår ensak i Sverige, varken moraliskt eller enligt internationell lag.
Vi minns att befrielserörelserna i såväl Sydafrika som Vietnam brett anklagades för terrorism, anklagelser som den svenska arbetarrörelsen en gång i tiden var stark nog att ifrågasätta. Idag är arbetarrörelsen långt ifrån denna stolta traditionen. Folkmordet i Gaza har separerat agnarna från vetet i den så kallade vänsterrörelsen i västvärlden. Det har visat att det finns dem av oss i vänstern som fortfarande vågar stå upp mot den imperialistiska bourgeoisin. Det är upp till oss att samlas och skapa en stark rörelse som utan ursäkt motsätter sig högerns politik.
Det är en skam för de delar av vänstern och arbetarrörelsen som idag springer högerns ärenden, som om ett fördömande här och en uteslutning där kommer göra oss ”respektabla”. Än mindre göra något åt vad som faktiskt spelar roll – det pågående och eskalerande utrotningskriget mot Gaza.
Slutligen, kanske vi bör ställa oss frågan om vi ens vill vara respektabla om vi gör det på svältande barns bekostnad.