Hur mycket kostar korruptionen ett samhälle? I Serbien blev det smärtsamt tydligt efter en tragisk olycka på tågstationen i Novi Sad. Sorgen efter de många dödsfallen satte igång en händelsekedja som har avsatt en premiärminister och kan komma att förändra landet i grunden.
Utrikes|Erik Edlund
Novi Sad, regionen Vojvodina, norra Serbien, 1 november 2024. Den nya tågstationens tak kollapsar och 15 människor dödades. Det blev snabbt tydligt att denna tragiska olycka i grunden orsakats av den omfattande korruption som påverkat landet i flera år. Den insikten blev den tändande gnistan för en enorm proteströrelse mot regeringen och Serbiens högerpopulistiske president Aleksandar Vučić’.
Till en början var folket i Serbien chockade och lamslagna av sorg efter rasolyckan i Novi Sad. Men 22 november hände något som fick chocken och sorgen att flamma upp i vrede. Anhängare till regeringen angrep studenter vid universitet i Belgrad som deltog i en fredlig minnesstund för rasolyckans offer. Efter attacken växte en proteströrelse på universitet och högskolor. Sedan dess har rörelsen fortsatt växa, och det som började som en rörelse för studerande ungdomar samlar nu grupper som bla. gruvarbetare, busschaufförer, lärare, jordbrukare och krigsveteraner. Vid sidan av universitetsprotesterna började den växande rörelsens deltagare bla. blockera motorvägar. Den 24 Januari strejkade arbetare över hela Serbien, och protester blossade upp även i grannländerna Montenegro, Kroatien, Bosnien och Herzegovina, och Nordmakedonien. I ett försök att dämpa stämningarna meddelar Serbiens premiärminister Milos Vucevic sin avgång. Men han ger inget datum för när han tänker avgå, och president Alexandar Vučić klargör att han inte har några som helst planer på att lämna sin post.
För att möta kraven på ökad öppenhet kring katastrofen i Novi Sad offentliggör presidenten tusentals dokument. Men en studie vid Belgrads universitets fakultet för byggnadsteknik visade att kravet på transparens inte alls hade mötts. Presidenten avvisar också oppositionens krav på en övergångsregering i väntan på nyval. Vučić menar att Serbien hotas både inifrån och från utsidan, och att ett regeringsskifte skulle undergräva Serbiens ekonomiska framsteg. Premiärministerns förhoppningar att hans avgångsbesked skulle lugna ner situationen besannades inte. Tvärtom så verkar proteströrelsen ha stärkts av den.
Studenterna marscherade den åtta mil långa vägen från Belgrad till Novi Sad där tusentals den 31 januari blockerade de tre broarna över Donau. Under den senaste helgen samlades upp till 325 000 i huvudstaden Belgrad för att protestera mot president Aleksandar Vučić styre. Det tros vara den största protesten någonsin i Serbien. När detta skrivs har ett 20-tal gripits av polis, och över 50 har skadats i sammandrabbningar mellan demonstranter och regeringsanhängare. Omvärldens reaktioner på oroligheterna i Serbien har främst bestått i stöd för den hårt pressade Aleksandar Vučić. Europa-kommissionens Gert Jan Koopman säger att EU ”inte kommer vare sig acceptera ellet stödja ett våldsamt regeringsskifte”. USA:s sändebud till Serbien och Kosovo 2019-2021, Richard Grenell säger att USA inte stöder de som vill ”undergräva rättsstaten eller ta kontroll över regeringsbyggnader med våld”. Ryssland fördömer vad de kallar en ”färgrevolution”, och Kina lyfter fram Vučić-regeringens roll för att bevara stabiliteten i Serbien.
Trots Serbiens relativt starka ekonomiska framgångar de senaste åren så sjunker den serbiska arbetarklassens levnadsstandard. De serbiska medelinkomsterna har visserligen stigit de senaste åren. Men det har levnadsomkostnaderna också. Matpriserna har till exempel nästan fördubblats sedan 2021, och inkomstklyftorna mellan olika delar av landet har blivit större samtidigt som arbetslösheten är över 8 procent.
Proteströrelsens talespersoner är tydliga med att de inte inte är en partipolitisk rörelse, och att de inte heller tar ställning i den brännande frågan om Serbien ska närma sig EU/väst eller Ryssland. Rörelsens fokus handlar om rättvisa för offren i Novi Sad, kamp mot korruption och för ökad transparens. De kräver bla. att få ut alla dokument rörande rasolyckan på tågstationen i Novi Sad, att skyldiga för attacker mot demonstrerande studenter ställs inför rätta, att brottsanklagelser mot studenter som deltagit i protesterna läggs ner, och att utbildningsväsendet får mer resurser.
Regeringen säger själva att de har uppfyllt kraven, studenterna håller inte med. Jana Vasic, en av studentrörelsens talespersoner säger att rörelsens fokus inte är att störta regeringen.
— Vi bryr oss inte om vilket parti som sitter vid makten. Vi behöver ett land som fungerar.
En som har reagerat på studenternas brist på verkliga alternativ till den rådande ordningen är Vladimir Unkovski-Korica, senior lektor vid Universiy of Glasgow med fokus på politisk och internationell historia, särskilt inriktad på det forna Jugoslavien. Han skriver i en artikel i LeftEast att Serbiens vänster i denna period av politisk instabilitet har en unik möjlighet att förankra sig djupare i arbetarklassen och kämpa för ett mer demokratiskt och rättvist samhälle. ”Genom att koppla de mest progressiva kraven från tidigare protestvågor – för demokratiska friheter, miljöskydd och det gemensamma bästa – till det nuvarande kollektiva ropet på rättvisa, kan vänstern visa att problemet är mycket bredare än korruption, och bygga organisationer och institutioner som kan leverera verklig förändring.”