Samtidigt som USA:s politiska bulvan i Venezuela, Maria Corina Machado, under det liberala etablissemangets ovationer, erhöll Nobels fredspris i Oslo kapade amerikanska styrkor en venezolansk oljetanker på öppet hav. Helt i linje med USA:s nya säkerhetsstrategi.
Kommentar | Håkan Blomqvist
Samtidigt som USA:s politiska bulvan i Venezuela, Maria Corina Machado, under det liberala etablissemangets ovationer, erhöll Nobels fredspris i Oslo kapade amerikanska styrkor en venezolansk oljetanker på öppet hav. Aktionen utvidgade tidigare massakrer på påstådda ”knarkbåtar” till en jättelik stöld av venezolansk olja och tonnage i skydd av amerikanska flottan. En ren krigshandling. För den som råkat ta del av Donald Trumps nya amerikanska National Security Strategy föreligger här inga oklarheter.
Strategin som med rätta sätter skräck i liberaler världen över klargör till punkt och pricka vad vi har att vänta – eller snarare i rasande fart är på väg in i: en helt osminkad amerikansk imperialism av känt märke armerad av en extrem chauvinistisk nationalism av Guds nåde. Ja, bokstavligt talat. Den gamla motiveringen för USA:s erövringar västerut under 1800-talet formulerades då i termen Manifest destiny som kanske bäst översätts till ”Ödesbestämt av Gud”. Den återkommer i Trumps strategi genom ideliga hänvisningar till amerikanska intressen som av ”Gud givna”. Till dessa hör USA:s makt över ”västra hemisfären”.
Under slagordet ”Trump Corollary till Monroedoktrinen” – ungefär Trumps ”naturliga fortsättning” av den doktrin från 1820-talet som gjorde Latinamerika till USA:s bakgård, slås fast att USA:s politiska och ekonomiska intressen ska gälla och alla rivaliserande krafter hållas borta. Det gäller för både regeringar och stater på de två kontinenterna som utmanar amerikanska intressen, liksom för handels- och andra ekonomiska rivaler globalt, läs Kina. Den ”västra hemisfären” är USA:s intresseområde där allt som gynnar amerikansk ekonomi och politik ska stöttas och övrigt bekämpas. Det är här Machado, Argentinas tokhögerpresident Milei, Chiles Pinochetanhängare Kast och Honduras’ affärshögerman ”Tito” Asfura kommer in i bilden – med USA:s fulla ekonomiska och politiska stöd. När Trump deklarerar att ”Tito och jag kan arbeta tillsammans för att bekämpa narko-kommunisterna” men samtidigt benådar Honduras’ knarkdömde expresident uttrycker han endast strategins kärnpunkt: att utan moraliska eller demokratiska betänkligheter stötta allt som gynnar USA:s affärsintressen och politiska maktpositioner.
Ja, strategidokumentet är på så sätt föredömligt pedagogiskt utan dimslöjor. ”Vad vill vi ha i och från världen?” och ”vilka medel har vi för att få vad vi vill ha?” är de ordagranna rubrikerna över de politiska, ekonomiska och militära ambitionerna.
Här återfinns inte bara utrikespolitiska strävanden som att hålla kontroll – politiskt och militärt – över sydkinesiska sjöns handelsvägar och bryta Kinas ”statsunderstödda rovgiriga prisdumpning” eller att ”öppna europeiska marknader för amerikanska varor och tjänster och affärsintressen” (läs fr a ”techkapitalets intressen”). Strategidokumentet framhåller också de politiskt-kulturella målsättningarna, både vad gäller omformningen av USA självt och av omvärlden.
Gentemot globalisternas tänkesätt och praktik ska inga internationella institutioner (läs exempelvis FN-systemet) få stå i vägen för det nationella intresset eller ideologier hindra nationell stolthet och patriotism. Här återfinns förstås allt det redan kända som stopp för oönskad invandring och utrotning av program för DEI (Diversity, equity and inclusion – mångfalds, jämlikhets och inkluderings program) både i USA och på andra håll. Det gäller särskilt i Västeuropa som beskrivs i civilisatoriskt sönderfall och undergång med ordval som får Jimmy Åkesson att verka balanserad. Flera NATO-stater riskerar, varnar dokumentet, att övertas av ”icke-européer”. Att stödja ”patriotiska” rörelser och partier i Europa, alltså den europeiska extremhögern, ungefär på samma sätt som i Latinamerika, varslar om massivt dollarinflöde och politisk support från Washington till rasistiska och högernationalistiska partier, tankesmedjor och lobbyister. Liksom uppbackning av alla statliga åtgärder för att bygga ”festung Europa” mot flyktingströmmar och befästa att ”massmigrationens tid är förbi”.
Även om EU:s utrikespolitiska talesperson Kaja Kallas försöker vidmakthålla den illusoriska europeiska smickerstrategin och ta fasta på strategins ord om att Europa måste ha bättre ”självförtroende” och egen militär försvarsförmåga, tycks en stor del av åtminstone det europeiska liberala etablissemanget inse vad som pågår, inte minst genom Putinregimens välkomnande av den amerikanska strategin. Hela grundideologin om det nationella intresset som måttstock, inte internationella regler, konventioner eller åtaganden passar förstås den nye tsaren i Kreml utmärkt. Något som avsnittet om Ukraina förstås inte oväntat understryker med sitt geopolitiska perspektiv om kompromisser kring intressesfärer. Ideologiskt utgör strategin också en spegelbild av de ryska oligarkernas nonchalans och hån mot varje ansvar för klimat och artrikedom – olja, kol och kärnkraft utgör som så ofta uttryckts av Trump, själva grunden för USA:s ”återindustrialisering”. Kombinationen av råkapitalism, nationalistisk chauvinism och imperialism tillsammans med exempellös militär upprustning och kärnvapenskryt passar Kreml utmärkt.
Från svenskt håll tolkar antagligen den gamle högermannen Carl Bildt mångas reaktioner med orden att USA nu befinner sig ”till höger om den europeiska ytterhögern” (DN 10 dec). Och på ledarplats fasar den liberala riktningsgivaren inför att USA i praktiken ”håller på att bli en motståndare på samma sätt som Kina och Ryssland”, något som ingen längre kan ”låta bli att låtsas om.” Dock utan att nämna det DCA-avtal som upplåter sjutton militärbaser på svensk mark åt denna motståndare att fritt förfoga över.
Till dessa varningar kan fogas filosofen Åsa Wikforss’ ord (DN 11 dec) mot den högerradikala propagandan och techoligarkernas strävan att, i linje med den amerikanska strategin, splittra Europa genom högernationalistiska partiers makterövring. ”Det är helt avgörande att vi är klarögda inför det som sker. Den liberala demokratin och Europa står inför en ödesstund.”
Alltmedan ovationerna i Oslo klingar av efter Nobelprisutdelningen till Maria Corina Machado som tillägnat fredspriset Donald Trump och vägrar svara på journalisternas frågor vad hon anser om en förestående amerikansk invasion av Venezuela.