Ukrainas nationalsång ”Ännu lever Ukraina” – ljöd på måndagskvällen över Stockholms Sergels torg bland tusentals församlade till treårsminnet av den ryska invasionen.
Inrikes | Håkan Blomqvist
Sjtje ne vmerla Ukrajina – Ännu lever Ukraina – brusade på måndagskvällen över Sergels torg i Stockholm bland tusentals – ja var det upp emot tiotusen? – församlade till treårsminnet av den ryska invasionen. Glasobelisken, hötorgsskraporna och den kvarvarande julbelysningen över plattan lyste i de ukrainska färgernas blått och gult när svensk enighet för Ukraina skulle manifesteras. En stor del av det svenska politiska livet, myndigheter, fackföreningsrörelsen och föreningslivet var representerat med uppbackning av mängder av aktionsgrupper.
Lyona Kashyna från arrangörerna i Nordic Ukraine Forum plus Måndagsrörelsen och Aktionsgruppen Ryssland ut ur Ukraina, öppnade massamlingen med en tyst minut följt av ukrainska nationalsången, slagordet Slava Ukraïna – Leve Ukraina – och en ström av talare och artister i den allt kallare kvällen.
Finansminister Elisabeth Svantesson som företrädde Tidöregeringen underströk att det var Ryssland som startade kriget, att Sverige år från år ökat sitt bistånd till Ukraina och kände sig ”varm i själen” av att alla partiet i Sveriges riksdag stod eniga. Magdalena Andersson presenterade sig som ordförande för Sveriges största parti och var tydligare, utan att nämna namn, i sitt fördömande av den nya amerikanska politiken där en stormakt i öster ”vill ta ukrainskt territorium” och en annan i väster ”vill ta landets naturtillgångar.” Hon hoppades att hennes ord skulle höras över Atlanten om att det var Ryssland och ingen annan som startade kriget, att Zelenskyj är demokratiskt vald och att ingen efterlängtad fred kunde slutas över Ukrainas huvud utan måste vara rättvis. Hon försäkrade att det svenska stödet, såväl militärt som civilt och humanitärt, skulle fortsätta oavsett utvecklingen. Hennes och Svantessons krav på att använda frysta ryska tillgångar för Ukrainas försvar och återuppbyggnad möttes av öronbedövande bifall.
Ukrainas ambassadör Andrij Plachotnjuk tackade för det svenska stödet och underströk att för fred krävdes både ukrainska, europeiska och amerikanska ”vänner” kring förhandlingsbordet. Och författaren Peter Englund citerade med adress de ukrainska soldaterna Hemingways ord om ”de bästa människorna” som har ”en känsla för skönhet, modet att ta risker, disciplin att tala sanning och förmågan till offer”, men samtidigt kan bli de mest sårbara, skadade och krossade.
LO:s ordförande Johan Lindholm talade för ”Sveriges arbetare och hela fackföreningsrörelsen” på solidaritetstemat, citerade Olof Palmes ord om att friheten till sist segrar mot den ryska invasionen av Tjeckoslovakiens 1968, men nämnde också det ryska folk som inte heller vill ha det krig som Putinregimen startat.
Alltmedan operasångaren Lars Clevelands toner från Nessun dorma – Ingen får sova – i operan Turandot ekade mellan husväggarna i ett allt kallare Stockholms city där raden av talare inte ville ta slut bland fanor och plakat, sorg och förhoppning.