I fredags hölls överläggningar om uppsägningshotet mot Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson. Internationalens Lars Henriksson var där när ett stort antal medlemmar samlades för att visa stöd till Erik och sin fackförening.
Inrikes | Lars Henriksson
Personalen i matsalen Galären, strax innanför Scandiahamnen i Göteborg, har fullt upp den här fredagen. Där det normalt mest är folk från kontoren i huset trängs idag hamnarbetare i alla åldrar runt borden, de allra flesta med Hamnarbetarförbundets logga väl synlig. Orsaken heter naturligtvis Erik Helgeson, deras uppsägningshotade viceordförande.
Efter onsdagens medlemsmöte var det många som hade behov att träffas och vad var då lämpligare än att ses här, utanför företagets kontor just innan överläggningen om uppsägningen skulle ske?
Jag pratar runt med vänner och bekanta innan jag sätter mig vid ett bord med unga bemanningsanställda. De äter snabbt; rasten är kort, arbetsplatsen är långt bort och ingen vill ge cheferna en chans att slå ner på en minuts frånvaro. Alla är oerhört medvetna om att de har ögonen på sig nu. Men de är här för att de vet vad som står på spel, om företaget GRT lyckas sparka Erik Helgeson går ingen säker.
Ett hundratal hamnarbetare kommer och går, ärrade veteraner och unga bemanningsanställda är på samma gång upprörda och oroliga. Det märks att företagen i hamnen på många sätt försökt skapa en känsla av osäkerhet bland dem som arbetar. Jag får bland annat reda på att Erik inte är den förste som råkar ut för företagets missbruk av säkerhetslagstiftningen. Nyligen blev en medlem varslad om uppsägning sedan företaget grävt fram en gammal dom som var helt orelaterad till jobbet. Och det är inte bara säkerhetsreglerna som används för att sprida rädsla. En förtroendevald berättar om hur företagen använder sina ensidigt utfärdande uppföranderegler på samma sätt.
– Om någon inte ler när han hälsar på sin chef kan de hävda att det är ett brott mot deras så kallade ”Code of Conduct”, säger han.
Att förtala och hota och en facklig representant med uppsägning är tydligen däremot helt i linje med företagets policy…
Klockan ett går Hamns förhandlare och jurister uppför trappan till företagets kontor. Men det blir inte mycket till överläggningar, får vi reda på senare. Visserligen tog företaget inte upp de fantasifulla anklagelser om ”hot mot riket säkerhet” som de tidigare spritt i media, men anklagelserna mot Erik var lika tunna som innan. Alla de punkter företaget förde fram gällde saker Erik Helgson gjort i sin egenskap av facklig representant, framför allt i samband med förbundets korta blockad mot israelisk krigsmateriel. Även de två ”personliga förseelser” de ville lägga honom till last gällde fackligt arbete och var snarare pinsamma exempel på företagets rättshaveristiska beteende. Det var varningar Helgeson fick för flera år sedan – som Hamn bestred redan när de gavs – för att han suckat trött över chefers sätt att argumentera i förhandlingar!
I TCO:s tidning Arbetsvärlden finns en utmärkt skildring av vad som hände i fredagens överläggning. De har tagit del av Hamnarbetarförbundets anteckningar och även talat med John Nordmark, den arbetsrättsjurist som biträdde förbundet.
Arbetsvärlden berättar att GRT och deras ägare DFDS, som också deltog i mötet, hävdar att Helgeson gjort så att uppmärksamhet riktats mot företaget i ”känsliga säkerhetsavgörande frågor” och han ”agerat enligt en agenda som äventyrar företagets kundrelationer och uppgift i Sveriges totalförsvar” och därför inte ”kan antas vara lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetslagen”. Orden om lojalitetskrav är direkt hämtade ur Säkerhetsskyddslagen från 2018 och handlar där om vad som gäller när en person ska prövas för att få lov att arbeta på en säkerhetsklassad tjänst. Trots de stora orden visar detta hur illa underbyggd företagets position är. Förutom att det skulle strida mot grundlagen att förklara facklig verksamhet som en säkerhetsrisk är det arbete Erik Helgeson utför inte säkerhetsklassat och varken han eller någon annan som jobbar där behöver genomgå säkerhetsprövning!
Hamns jurist John Nordmark berättar för Arbetsvärlden att företaget inte kunde förklara detta eller andra saker när de fick frågor i överläggningen:
– De läste bara ur den förberedda texten och när vi ställde frågor svarade de ”inga kommentarer”, som en robot.
Ett sista argument från GRT/DFDS var att Erik Helgeson, som en del i förberedelserna för blockaden, skulle ha kontaktat andra företag och på så sätt utsatt bolaget för en risk för att deras ”förtroende för GRT rubbas”. Detta, menar de, var ett brott mot lojalitetsplikten som utsatt bolaget för en risk för att de kontaktade företagens ”förtroende för GRT rubbas.” GRT/DFTS anser att detta är ett brott mot lojalitetsplikten eftersom Helgeson ”satt andra intressen före arbetsgivarens.” Att en facklig representant kan sätta andra intressen – till exempel medlemmarnas – före arbetsgivarens är kanske upprörande för chefer med dimmiga uppfattningar om vad en fackförening är, men det är knappast ett argument som ens håller i Arbetsdomstolen.
John Nordmarks summerar till Arbetsvärlden:
De vill skada fackföreningen. Jag kan inte se det på annat sätt. Det är en pågående föreningsrättskränkning. Det finns ingen aspekt av illojalitet i att företräda medlemmar.
Istället är det företaget som bryter mot en rad lagar, säger han.
– De bryter mot Lagen om anställningsskydd, förtroendemannalagen och föreningsfriheten i Medbestämmandelagen. Det kommer bli ytterligare en skadeståndsgrund i den här soppan.
Så vad händer nu? Hamn har satt ett tillfälligt stopp för den juridiska processen genom att begära förhandling om att omvandla uppsägningen till en suspendering. Förutom att ge lite andrum ger det företaget en möjlighet att slå till reträtt utan att helt förlora ansiktet. Först när den förhandlingen är avslutad kommer företaget att formellt kunna meddela Erik Helgeson om uppsägning med påföljande lokal förhandling.
Under tiden fortsätter uttalanden till stöd för Erik Helgeson att trilla in till förbundets kansli. Från de europeiska hamnarbetarfackens organisation EDC, från Kommunal i Jönköping, från hamnen i Saint John på Kanadas västkust, från läkare som uppmanar sitt fack att agera, från Sveriges Lärare i Göteborg…
Företagets arroganta agerande i överläggningarna pekar på hur de har tänker hantera frågan. Deras ”inga kommentarer” är som när härdade kriminella vet att allt de säger bara kan förvärra deras situation och därför tiger sig genom rättsprocesserna. På samma sätt kan en arbetsgivare som helt struntar i lagarna tiga sig hela vägen upp och genom Arbetsdomstolen. Även om de förlorar där kan de vägra följa den dom som ger en anställd jobbet tillbaka med hänvisning till Lagen om Anställningsskydds 39:e paragraf.
I sista hand är det därför inte juridiken som kan sätta stopp för uppsägningen av Erik Helgeson utan de som den här fredagen snabbt stressar i sig lunchen på restaurang Galären. En hamn är en svårplanerad och störningskänslig verksamhet beroende av väder och vind och utan de anställdas vardagliga engagemang i kommer den snabbt att börja gnissla. Det är de flesta av dem medvetna om och att döma av snacket vid några av borden är det också något som företaget redan börjat märka av.
Mer om hamnstriden i Internationalen:
https://internationalen.se/det-ar-brattom-nu/
https://internationalen.se/ett-angrepp-pa-hela-fackforeningsrorelsen/