Programkommissionens förslag till nytt partiprogram för Vänsterpartiet har sina fördelar – men förslaget behöver tydligare ramar och ideologiska svar för att leda vårt parti och vårt ledarskap i en politiskt turbulent tid. Därför har jag föreslagit en del förändringar som hade tydliggjort våra långsiktiga visioner och den ekologiska och sociala nödvändigheten att bryta kapitalismen som system. Det skriver Robert Armblad, aktiv i Vänsterpartiet Växjö och ersättare i Partistyrelsen.
DEBATT | Robert Armblad
Förslaget till partiprogram har goda pedagogiska ambitioner, det vill säga att alla som läser ska förstå utan särskilda förkunskaper. Resultatet blir en bra grundcirkel för helt nya medlemmar, utomstående eller skolungdomar. Men ambitionen att göra programmet lättförståeligt har gjort många delar alltför förenklade och för generaliserade för att partiprogrammet ska kunna fylla sin funktion.
I min mening ska ett partiprogram för ett samhällsförvandlande parti förklara den hittillsvarande utvecklingen, visa på konkreta exempel vad som behöver göras härnäst men också vara tydlig i de långsiktiga målen (som i regel visar det reellt samhällsförvandlande) och partiets ideologiska särart. Dessa behöver finnas gemensamt för att programmet och medlemsdemokratin ska kunna styra partiets riktning på våra olika nivåer.
Problemformuleringar lämnas tyvärr halvfärdiga på flera ställen på ett sätt som tyvärr istället gör det stundtals otydligt med vad vi har för ideologisk grund, analys och mål. Speciellt för de utan förkunskaper som lämnas åt att dra slutsatser på egen hand.
I ett parti som vårat som bygger sin världssyn på en marxistisk grund, vilken skiljer sig avsevärt från den rådande samhällsideologin, så finns det i längden inget pedagogiskt att vinna på otydlighet eller att ”skriva mellan raderna”. Detta skapar snarare en grund för missförstånd. Att förklara utförligt hur saker hänger ihop utifrån precisa ideologiska termer, gärna med vardagsnära exempel och enkelt språk för ökad förståelse på det sättet som redan används i förslaget, är den enda rimliga vägen framåt för ett fullgott program som kan användas såväl för studier som för att leda vår rörelse. För att vi ska kunna göra rätt val när vi kopplar vår ideologiska teori med vår politiska praktik.
Utöver den ideologiska otydligheten så skapar ett allt för förenklat/generaliserat program en situation som skiftar politisk makt från den mer direkta medlemsdemokratin och kongressen till partistyrelse och riksdagsgrupp. Visst vore det enklare på en del sätt för våra styrelser och församlingar att agera med friare tyglar och färre bindande formuleringar i partiprogrammet, men det vore också lättare för desamma att låta sig dras med i politiska vindar och att fatta beslut utan förankring i medlemsbasen.
En synpunkt som ofta lyfts från de som vill ha ett program med otydligare formuleringar är att vi inte kan veta hur framtiden ser ut. Men samtidigt kommer man aldrig närma sig målet om man inte har någon karta eller kompass. Jag menar att det är självklart att göra som de gamla kartmästarna och rita en karta utifrån hur vi ser på världen idag och rita om vår karta (partiprogram) den dag det finns någon anledning att justera. Om vi istället förlitar oss mer på hur vinden blåser och vad kaptenen gissar för dagen så finns det en överhängande risk att vi till slut hamnar på en helt annan plats än den vi ville nå. Att ”riktning spelar större roll än slutmål” håller jag inte med om av den enkla anledningen att dessa inte går att särskilja.
Därför är det självklart för mig att det presenterade förslaget behöver kompletteras med tydligare skrivningar.
När jag läser förslaget till partiprogram så är det framförallt de stora dragen och vad jag skulle säga är de grundläggande ideologiska utgångspunkterna för en modern socialistisk rörelse på ekologisk grund som behöver kompletteras.
Det gäller exempelvis en tydlighet i beskrivningen av klasskampen. Vårt mål som socialister är att makten över samhället ska ligga hos den arbetande klassen, att det är odemokratiskt att den lilla borgarklassen ska ha makt över samhälle och stater. Just nu så beskrivs klasskampen som en förhandling, som att om vi stärker vår förhandlingsposition så kommer borgarklassen ge bort sin makt. Det är en naiv syn och vi bör vara öppna med att vår uppgift är att använda alla medel vi kan för att överföra och säkra klassmakten åt den breda arbetande klassen, se exempelvis motionerna B 133, B 474, B 558 med flera. (Se alla program-motionerna här: Motioner och programkommissionens motionssvar)
LÄS OCKSÅ: Vänsterpartiet programdebatt 2024
En utgångspunkt för byggandet av ett nytt socialistiskt samhälle är att makten över arbetsplatserna och produktionen bör ligga hos den arbetande klassen. Ägandet av arbetsplatserna och produktionen är det sätt som den arbetande klassen kan säkra sin makt oavsett den politiska utvecklingen eller det politiska ledarskapet, vilket historien har lärt oss är en nödvändig byggsten i ett kommande demokratiskt socialistiskt samhällsbygge. Det har dessutom historiskt sett varit den sammanhållande ideologiska tanken för alla politiska organisationer som kommit ur den socialistiska arbetarrörelsen, alla från socialdemokratin till vänsterkommunisterna har varit överens om detta. Det var hela grundtanken med löntagarfonderna exempelvis.
Därför blir det underligt när vårt parti som tillhör en vänstersocialistisk tradition inte längre har den arbetande klassens makt över arbetsplatserna produktionsmedlen som uttalat politiskt mål. För mig är det självklart att det ska finnas med i programmet och har därför skrivit motioner såsom Demokratin ska även gälla våra arbetsplatser (B 471) och En gemensamt samordnad ekonomi (B 476) där både ägandet och maktfördelningen framgår.
En annan aspekt som inte riktigt framgår i förslaget till nytt partiprogram är att kapitalismen inte är ekologiskt hållbar. Att så länge som kapitalismen fortsätter sin inbyggda expansion och rovdrift så kommer det inte vara möjligt att nå ett ekologiskt hållbart samhälle.
Detta har varit utgångspunkten för Vänsterpartiet i åtminstone ett halvsekel. En grundsyn som den nya programkommissionen helt bryter med, vilket framgår exempelvis i programkommissionens svar till motionerna Kapitalismen är ekologiskt ohållbar (B261) och Vårt mål är ett ekologiskt hållbart socialistiskt samhälle (B 309) där det framgår att programkommissionens syn istället är att kapitalismen kan bli hållbar(!) och att om vi ska producera grejer på ett sätt som håller sig inom våra ekologiska ramar så behöver produktionen inte vara planerad. Men hur ska man annars säkerställa att produktionen håller sin inom planetens ramar? Det framgår inte av programkommissionens svar. Trots att det är den stora ekologiska fördelen som ett socialistiskt system har gentemot ett kapitalistiskt system som ohämmat förstör vår planet just utifrån sin okontrollerbara rovdrift.
Liknande skrivningar och tillägg som de ovan hade inte bara förtydligat vår rörelses mål utan även varit en tydlig sakpolitisk riktning att driva konkreta förslag och systemreformer utifrån.
Med detta sagt är jag övertygad om att vi tillsammans kan få till ett program som är både pedagogiskt och som kan leda vår rörelse fram till vårt mål om ett socialistiskt, feministiskt och ekologiskt hållbart samhälle.