När många av världens ledande börser föll dramatisk måndag 5 augusti spred sig snabbt en oro. Var det början på en lågkonjunktur, en kris eller en djupare depression? En vecka senare verkar börserna ha återhämtat sig, men oron är kvar. Många verkar vänta på nästa kris: men vad väntar vi egentligen på? Det frågar sig Ståle Holgersen universitetslektor i kulturgeografi vid Stockholms universitet och aktuell med boken Against the Crisis, som kommer på Verso book i november 2024 (som en uppdaterad version av Krisernas tid på Daidalos förlag 2022).
KOMMENTAR | Ståle Holgersen
Den ekonomiska historien ger oss många exempel på experter och makthavare som vägrade se mörka moln på himmel i tid. USA:s president Calvin Coolidge försäkrade i december 1928 den amerikanska kongressen att ingen kongress någonsin hade ”mötts av angenämare utsikter än i dag”, och under hela 1929 och 1930 försökte professorer vid Harvard Economic Society att lugna opinionen genom att förklara att affärerna gick bra (under 1929) och att den nedåtgående trenden var förbi (november 1930). Sen blev det tyst. I september 2007 sa David Cameron, som tre år senare skulle bli Storbritanniens premiärminister, att världsekonomin var stabilare än på en generation. Fem månader senare behövde storbanken Northern Rock nationaliseras.
Även i dag finns röster som argumenterar för att inflationen (2021-2023) hanterades relativt bra eller pekar på att de globala aktiemarknaderna under första kvartalet 2024 noterade sin bästa utveckling på fem år. Men under den tunna skorpan av självförtroende, verkar det finnas ängslighet och rädsla. Denna kom till ytan efter 5 augusti. Den 6 augusti rapporterade Dagens Nyheter om ”panik” – även innan någon visste hur krisen skulle utveckla sig. Ett index som mäter osäkerheten på marknaden – VIX-indexten, även kallat ”fear index” – steg till högsta nivån sedan coronapandemin.
Några av anledningarna till osäkerheten och oron är välkända: politisk instabilitet även mitt i kapitalistiska kärnländer, krig och klimatförändringar. Sedan coronapandemin 2020 har det ena ekonomiska bekymret ersatt det andra. Det är ingen slump att ’polykris’ var ett av årets ord 2022 i Financial Times, och användes, enligt reportrar på plats, överallt under World Economic Forum året efter. I stark kontrast till tiderna med Coolidge och Cameron; i dag verkar även stora delar av den härskande klassen och dess vänner vara oroliga.
Måndagen 5 augusti kom smällen, och det var några olika faktorer som samverkade. Först valde USA:s centralbank att inte sänka styrräntan eftersom man ansåg att inflationen förblev ‘sticky’, vilket skickade negativa signaler till marknaden. Sen visade det sig att arbetsmarknaden i USA var något sämre än förväntat, och många pekade snabbt på Sahm-regeln, som säger att en lågkonjunktur börjar när tre månaders så kallat glidande medelvärde av arbetslösheten är minst 0,5 procentenheter över det lägsta tre-månaders glidande medelvärdet från de senaste 12 månaderna. Vilket var vad vi nu hade.
I tillägg peakade investeringar inom AI och högteknologiska företag. Till exempel steg marknadsvärde för Nvidia – som designar grafikprocessorer och chip till moderkort – under första kvartal 2024 med 277 milliarder dollar, vilket motsvarar ungefär den samlade marknadsvärde hos alla börsnoterade bolag på Filippinerna. Nu ville investerare bort från high tech och AI, men det är oklart hur allvarligt detta är. Var detta en avgränsad korrigering, orsakat av olika tidshorisonter? Bolag som Microsoft och Alphabet (som äger Google) måste fortsätta satsa stort på AI, eftersom det kan innebära en teknologisk revolution – ”risken för underinvesteringar är dramatiskt större än risken för överinvesteringar”, som Sundar Pichai, VD för Alphabet sa nyligen. Samtidigt har många investerare blivit vana vid att mycket från Silicon Valley stiger i värde eller ger profit, kvartal efter kvartal. Detta vände nu.
Eller är detta en fråga om AIs framtid överhuvudtaget? Rubriken på CNN:s artikel 5 augusti var “Has the AI bubble burst? Wall Street wonders if artificial intelligence will ever make money” (Har AI-bubblan brustit? Wall Street undrar om artificiell intelligens någonsin kan ge pengar). Kan AI egentligen dra hela ekonomin? När kommer till exempel de nästan självgående bilarna som Tesla utlovat sedan 2015? Huruvida detta är en korrigering av de extrema investeringarna kring AI och high-tech, eller om det var början på slutet för AI-sagan, det kommer tiden utvisa.
En sista faktor den 5 augusti var att Japans centralbank höjde styrräntan i syfte att stärka yenens värde gentemot dollarn och kontrollera den stigande inflationen. Vilket också gjorde det svårare för spekulanter att låna yen till tidigare nollränta och köpa tillgångar i amerikanska dollar – inte minst aktier inom teknik och AI.
Där och då, under timmarna när börsen faktiskt föll, var det omöjligt att veta vad som skulle ske. Många investerare såg början på en lågkonjunktur, vilket fortfarande inte är omöjligt. Men snart två veckor efter smällen verkar det alltmera som att detta inte var den krasch som många verkar vänta på. Eftersom vi inte kan veta när nästa stora ekonomiska kris kommer, så kan vi inte heller riktigt veta vad vi väntar på. Men från historien kan vi ta med oss några kunskaper.
Historien är samtidigt en skum läromästare. Ekonomiska kriser verka komma med en viss rytmik, men om vi ska försöka placera nästa kris i ett historiskt mönster, vilka mönster ska vi ha som utgångspunkt? Bör vi vänta på en hegemonisk – dominerande – kris? Det vill säga, kommer nästa kris vara en sista rejäl smäll som behövs för att en ny hegemoni – dominerande ordning – ska ersätta den redan döda nyliberala? Inte helt olikt det faktum att den kreativa förstörelsen som behövdes för att lösa krisen 1929 inte var ”klar” förrän 1945, eller att krisen 1973 behövde den nya oljekrisens smäll 1979. Eller bör vi snarare vänta på en konjunkturcykel, som mer liknar 1800-talets temporalitet, där kriser verkade komma ungefär varje tioende år? Om vi betonar att det kom kriser 1973, 1979, 1992, 2000, 2008 och 2020, så kommer nästa kris cirka 2030. Från det perspektivet var det kanske inte konstigt att ekonomin klarade stresstesten måndag 5 augusti.
Detta blir dock spekulationer, och något som bäst kan analyseras i efterhand. Viktigare än att försöka pressa in den i historiska mönster, är att alltid analysera rörelserna i vad som ofta kallas den ”reella” ekonomin, och se detta i samband med politisk instabilitet och svagheter i hegemoniska ordningar och geopolitisk oro. Detta är otroligt viktigt, och behöver all uppmärksamhet det kan få, men vi kommer ändå aldrig veta exakt hur och när nästa kris kommer.
Vad vi däremot vet, är att nya stora ekonomiska kriser kommer. Den 5 augusti var en börskrasch, vanliga folk märker inte nödvändigtvis om aktiepriserna går upp eller ner. Men om börskraschen hade utlöst en större ekonomisk kris – där ekonomin i stort stoppar upp, och folk börjar förlora jobben och huset, har vi en mycket allvarligare situation. Om en sådan kris kommer inom kort, kan vi förvänta oss att den politiska högern — som har tränat sin rasistiska muskel det senaste decenniet — direkt kommer att lägga skulden på invandrare och fattiga. När vi ser på pogromerna i England, och på undersökningar som visar hur en relativ stor minoritet faktiskt stöttar dem, får vi verkligen hoppas att den nya krisen inte kommer just nu.
Från mainstreamexperter hörde vi efter 5 augusti att geopolitisk oro skapar ökad risk för ekonomisk kris. Men vi får inte höra att kausaliteten – orsakssambanden – som går andra vägen är långt viktigare. Nästa ekonomiska kris kommer att öka riskerna för krig. Både eftersom politikerna vill samla nationen och rikta uppmärksamheten till något annat än dålig inhemsk ekonomi, och eftersom kapitalet kan se krig och ökad krigsmobilisering som en businessmöjlighet, särskilt när alternativen är dåliga.
Om vi inte hittar socialistiska svar och lyckas bygga en stabil rörelse, kommer även nästa kris att komma med ökad klasskamp uppifrån och ner, mer rasism och där både skuld och notan placeras hos arbetarklassen. Kanske har måndag 5 augusti blåst över, utan att det skakade hela ekonomin i grunden. Men kriser kommer att återkomma med full kraft. Det finns inga alternativ till att bygga en vänsterrörelse som robust kan handskas med utmaningarna nästa gång ekonomin smäller. Vad väntar vi på?