Det är en strålande vacker sommardag och du är på semester. Du sitter på en uteservering vid en gågata och svalkar dig med en kall drink. Du vänder ansiktet mot solen och känner att ”här har jag det bra”. Plötsligt ser du en stor grupp människor, blandade åldrar, men majoriteten ungdomar, komma nerför den solvarma kullerstenen med plakat och banderoller. De skriker slagord på spanska och du följer dem nyfiket med blicken när de passerar uteserveringen. Plötsligt blir du träffad av en kall stråle från en vattenpistol, och du hör hur demonstranterna skriker ”tourists go home”.
Välkommen till Gran Canaria.
Utrikes|Erik Edlund
För turisterna är ön en plats för avkoppling, sol, bad och fest. För många av de boende har den blivit en plats präglad av trängsel, nedskräpning, höga boendekostnader och känslan av att leva i ett nöjesfält skapat för andra.
Scener som denna har blivit symboliska för den växande frustrationen mot massturismen på populära spanska turistmål. Stora delar av lokalbefolkningen har fått nog, och en växande folkrörelse protesterar mot massturismens exploatering av deras hemmiljö. De säger att den stora mängden turister som flockas varje år har fått levnadsomkostnaderna att stiga och slitit på både miljö och infrastruktur. Men samtidigt är väldigt många av de permanent boende på populära semesterorter beroende av turismen för sin försörjning. Därför är detta en väldigt komplicerad fråga med många olika faktorer.
År 2023 besöktes den lilla atlantiska ögruppen med 2,2 miljoner invånare av ca. 13,9 miljoner turister. Trots detta är Kanarieöarna en av de regioner som har lägst löner och flest fattiga invånare, inte bara i den spanska staten utan faktiskt i hela EU. Turismen utgör ca. 35 procent av öarnas BNP, och besöksnäringen, hotell och restauranger, är en stor arbetsgivare. 40 procent av arbetskraften arbetar inom näringen. Många av dessa arbeten är säsongsbetonade och dåligt betalda. Så många som 70 procent arbetar inom sektorer som indirekt är beroende av turismen (transport, livsmedelsbutiker, bygg och dyl.).
Rörelsen mot massturismen menar att den årliga tillströmningen av turister har lett till att bostadspriserna drivits upp i Spaniens turistparadis. På många av dessa orter har lägenheter köpts upp och används som korttidsboenden för turister – vilket gör att de som faktiskt lever och arbetar där inte har råd med bostäder.
Under april månad deltog tiotusentals människor i protester på Teneriffa, Lanzarote, Gran Canaria och de andra Kanarieöarna.
Enligt arrangörerna var protesterna inte riktade mot turister, utan mot ett system som prioriterar kortsiktig ekonomisk vinst framför långsiktig hållbarhet och social rättvisa. De vill bara begränsa antalet turister, och vad de beskriver som en okontrollerad turismutveckling som är skadlig för både miljön och invånarna.
Man vill inte på något sätt skrämma iväg turisterna. Man vill bara att turismen ska ske under mer hållbara och rättvisa former.
En av de mest högljudda grupperna i den här frågan heter Ecologistas en acción. De kampanjar mot massturismen under parollen Canarias tiene un límite, Kanarieöarna har en gräns.
Deras konkreta krav är:
1. Omedelbart stopp för stora destruktiva byggen av hotellkomplex och andra anläggningar, samt rivning av byggen som har förklarats olagliga. På hemsidan räknar de upp flera exempel som enligt dem varit särskilt skadliga och menar att de är ”symboler för en modell som prioriterar privat vinst framför allmänt välbefinnande”.
2. Ett moratorium, ett tillfälligt stopp, för hotell och semesterbostäder. ”Vi måste ompröva vår ekonomiska modell med en vision om rättvis nedväxt, en vision som respekterar öarnas ekologiska gränser och garanterar en rättvis fördelning av välståndet.
3. En uppehållslag som garanterar grundläggande rättigheter som boende och hälsa, med hänsyn till Kanarieöarnas ekologiska gränser.
4. Nya former för omställningen till förnybar energi. Rörelsen är positiv till den gröna omställningen, men vill se en modell som prioriterar lokalsamhällenas behov, respekterar ekosystemen och undviker koncentration av vinst i stora företag. ”Det handlar inte om att fylla öar med enorma vind- och solparker utan tillräcklig planering eller samråd med medborgarna, utan snarare om att främja decentraliserade anläggningar, självförvaltning av energi, och hållbara projekt som harmoniserar med miljön”.
5. Skydd av naturområden och en turistskatt. Rörelsen kräver att bevarandet av öarnas naturområden måste prioriteras. Den kräver dessutom en skatt som betalas av turister. Intäkterna från skatten ska uteslutande gå till restaurering av naturområden och till sociala ändamål.
6. Återställning av ekosystemen genom återplantering av skog och olika ekologiska restaureringsprojekt. Rörelsen förespråkar också att öarna ska bli självförsörjande med egen odling av mat.
7. Rörelsen säger nej till storskaliga infrastrukturprojekt, till exempel vägar och flygplatser, som är utformade för att öka ”turisttrycket” på öarna. De kräver också att kollektivtrafiken byggs ut.
8. Skydda öarnas kulturarv, traditioner och seder, från att förstöras av den kulturella utarmning massturismen innebär.
9. Omedelbara åtgärder för att stoppa dumpning av avfall i havet. Dumpningen hotar både den ”marina biologiska mångfalden och befolkningens hälsa.”
10. En återställning av miljön i linje med EU:s miljölagstiftning är enligt rörelsen helt avgörande i den nuvarande situationen i ögruppen. ”Övergivna byggen, grustäkter och skadade områden bör omvandlas till skyddade naturområden.
Efter listan med krav lovar Ecologistas en acción att de kommer fortsätta sin kamp tills de har uppnått den förändring som behövs.
Debatten om massturismens effekter på Kanarieöarna kommer att fortsätta. Det är en känslig fråga, för samtidigt som turismen sliter på öarnas natur och infrastruktur – och allt fler kräver att den ska stramas åt – är en stor del av Kanarieöarnas befolkning beroende av den för att kunna betala räkningarna varje månad.