Saknar stöd i forskningen
Repression hjälper inte
Svaret är rättvisa
Den svenska regeringen förändrar den svenska kriminalpolitiken raskt i en repressiv riktning. Hårdare straff och mer av övervakning sätts i förgrunden. Det trots att brottsligheten i Sverige minskat stadigt ända sedan 1990-talet och att all kriminalpolitisk forskning visar att just hårdare straff och övervakning inte påverkar brottsligheten mer än marginellt.
Faktum är dessutom att brottsligheten i Sverige varit ungefär lika omfattande sedan 1700-talet, sett till det enda mått som möjliggör jämförelser över tid och mellan länder; antalet mord per 100 000 invånare, den så kallade mordfrekvensen. Det då mord alltid och i alla länder definieras på samma sätt och alltid är olagligt. I Sverige har frekvensen av mord varit cirka 1 per 100 000 invånare sedan 1700-talet, oavsett kriminalpolitik och vilka straff som dömts ut. I USA har man mycket hårda straff, till och med dödsstraff. Landet har haft en mordfrekvens på ungefär 6 per 100 000 invånare under hela 2000-talet. Brottsligheten verkar inte heller överhuvudtaget påverkas nämnvärt av straffskalornas utformning. Och hur är det då med övervakningskameror? I Storbritannien har de kameror överallt, men mordfrekvensen är ungefär samma som i Sverige, omkring 1 – inte heller övervakningskameror påverkar brottsligheten i någon nämnvärd omfattning. Danmark har visitationszoner och liknade åtgärder utan att brottsligheten i Danmark skiljer sig nämnvärt från Sveriges. Mordfrekvensen är även där cirka 1 och det har den varit i ett ungefär lika långt tidsspann som i Sverige. Möjligheten till avlyssning via telefon av varenda medborgare är nåt annat som den svenska regeringen vill införa, en åtgärd som ännu är relativt oprövad, men det är inget som pekar mot att det skulle ha någon större påverkan. Den franska polisen lyckade under några år knäcka ett antal krypterade chattnätverk vilket även lett till att många personer dömts och satts i fängelse i Sverige de senaste åren – men brottsligheten har inte minskat.
Mer resurser till polisen är en annan populär åtgärd som svenska regeringar förespråkar. Sedan 2017 har anslagen till Polismyndigheten ökat med 80 procent. Personalstyrkan har vuxit kraftigt – men brottsligheten har inte påverkats.Den svenska regeringens åtgärder mot brott är alltså delvis sådant som redan provats och finns i andra länder, samtidigt är det åtgärder som helt saknar effekt på brottsligheten. Annat som den svenska regeringen ivrar för har redan införts i vårt land eller på annat sätt provats i verkligheten. Men även de åtgärderna har visat sig vara utan effekt på brottsligheten.Den svenska regeringens kriminalpolitik är verkningslös och vansinnig. Den skapar ökade kostnader för fängelser och poliser utan någon som helst nytta. Denna kriminalpolitik är inget annat än ett slöseri med skattepengar samtidigt som den påverkar livet negativt för hederliga människor. De blir övervakade och kontrollerade på ett sätt som inskränker individens frihet och påverkar den personliga integriteten.
En kriminalpolitik som bygger på ökad repression är inte bara meningslös utan också skadlig och syftar bara till att vinna billiga poänger och dra uppmärksamheten från de verkliga problem som driver på den brottslighet som förpestar redan svårt prövade förorter. Ett samhälle där makthavare rycker undan välfärdssamhällets grunder, från förskolan och uppåt – med skattesänkningar och nedskärningar, extrema förmögenheter och social utslagning sida vid sida. Där respekt blivit liktydigt rikedom, även för dem som aldrig kommer att ärva någon aktieportfölj eller hoppas på ett välavlönat jobb. En perfekt miljö att rekrytera i för kriminella entreprenörer.
En politik som på allvar vill tar itu med kriminaliteten måste börja där, i orsakerna. Istället för fler meningslösa miljarder till repression behöver vi bygga upp ett solidariskt och jämlikt samhälle med likvärdiga liv för alla. Det är ingen utopi utan en akut nödvändighet.