Vänstern ska passa sig för att på förhand be om att få sitta i en eventuellt kommande regering oavsett vilket program en sådan regering kan tänka sig vilja driva.
Partiet ska vara rörelsens röst i parlamentet. Det är i fackföreningsrörelsen och andra sociala rörelser V kan hämta energi och bygga ett starkare parti som siktar på socialistiska lösningar, betonar Alex Fuentes.
Varför skulle V vilja bidra till en riksdagsmajoritet som driver högerpolitik?
Opinion|Alex Fuentes
Bra med en klargörande debatt inom vänstern och att olika röster kommer till tals. Håkan Jörnborn har i ett inlägg skrivit att han inte tror ”att det viktigaste är att få bort Tidö-regeringen om konsekvensen är en anpassning till det rådande”. Frågan vi behöver ställa oss är, ”viktigaste” i förhållande till vad? Den kapitalistiska krisen i världen ser ut som den gör just nu, det våras för extremhögern och deras allierade, i synnerhet nu när Trump återigen är president. Tendensen vi ser skapar inte bara oro världen över, den är farlig. Missnöjet med nyliberalism har lett till helt bisarra politiska monster som Javier Milei i Argentina, villkorslöst hängiven till Trump eller sydafrikanen Elon Musk med Hitlerheilande på magnatens installation. I Sverige har vi en som kom in i värmen, som såg men ändå ingenting vet om någonting, vilket inte hindrar hans parti från att lägga fram fascistoida förslag. På grund av socialdemokraternas och högerns regeringsinnehav genom åren har nyliberalismen skapat en grogrund för högerextrem populism.
Som en del av staten är en regering en politisk maktinstans, men inte makten för den finns inte där utan regeringen är ändå ett verktyg, som i händerna på de blåbruna innebär en katastrof för dem som har det sämst i samhället.
Extremhögern styr Tidöregeringen oavsett vad Kristersson tror och hans gäng får därför inte fortsätta att styra landet. De ska väck. Att i detta läge få bort Tidögänget från regeringsmakten är därför den allra viktigaste uppgift vänstern har framför sig fram till 2026.
Det innebär däremot inte att man ska hysa falska föreställningar om att en s-ledd regering efter valet 2026 ska ägna sig åt att föra en politik som kolliderar med kapitalet och än mindre att den skulle kunna betraktas som en ”arbetarregering”.
Vi ska ändå verka för att slänga Tidögänget i papperskorgen. Bästa sättet att stärka vänstern är att profilera den som ett 100% vänsteralternativ. Redan nu och under hela valkampanjen måste vänstern lyfta fram ett konkret och för de många begripligt program som går emot nyliberala recept oavsett vilka som förespråkar det. Socialdemokraterna, Miljöpartiet – och Centerpartiet om man så vill – får bekänna färg, vilket program de vill styra med framöver, men V ska föra fram ett socialistiskt budskap och vinna gehör för det.
Vänsterns uppgift är att tala klarspråk.
Därför ska vänstern passa sig för att på förhand be om att få sitta i en eventuellt kommande regering oavsett vilket program en sådan regering kan tänka sig vilja driva. Johan Lönnroth vill å sin sida inte att V ska agera som ett ”stödparti” eller som Nooshi uttryckt det, vara en ”dörrmatta” till socialdemokratin. Lönnroth föredrar i stället att ”V skall sitta i regeringen” och anger ”demokratiska skäl” för det. Han menar att V:s röster behövs för att forma en riksdagsmajoritet.
Varför skulle V vilja bidra till en riksdagsmajoritet som driver högerpolitik?
Att förhandla förslag i parlamentariska utskott i slutna rum som går ut på att försvaga arbetarklassen ännu mer? Är det rimligt? Nej, det är inte det. Det är inte heller frågan om att det kan ”vara jobbigt att ta regeringsansvar”. Det är ingen trivialitet att sitta i en regering med ett borgerligt parti som brinner för en nyliberal linje. Vänsterpartiet, i synnerhet om Centern sitter i en regeringskoalition, ska i så fall vara en vänsteropposition i riksdagen. Man behöver inte sitta i en s-ledd regering för att rösta på sådant som gagnar arbetarnas intressen, om nu en sådan konstellation skulle vilja lägga fram progressiva förslag. Det troligaste är då att V skulle behöva rösta emot högerförslag från C eller S, t. ex i försvars-, ekonomiska och invandringspolitiska frågor, men då kan man lika gärna göra det som en självständig opposition.
Gör man inte det finns det inget existensberättigande. V ska i första hand ta ansvar för det förtroende partiet fått av väljarna. Att sitta i en regering får aldrig omvandlas till ett mål i sig och att sitta i en koalitionsregering som driver nyliberal politik är ingen bra idé för då måste man ta ansvar för allt och det är ett självskadebeteende som kan leda vänstern i fördärvet.
Lönnroth är inte helt främmande för att V går i opposition, men är rädd för att högern kan vinna om V röstar emot det man måste rösta emot. Han skriver: ”Och då rullar den stora socialdemokratiska köttkvarnen igång: Ni sviker arbetarrörelsen! Förrädare!”.
Vi får inte blanda ihop korten. Om en s-regering driver igenom högerpolitik så får det stå för dem. Det är inte vänstern som ska stå till svars. Vill S, Mp och ev. C inte hamna i ett sådant läge? Ja, då driver man inte högerpolitik, men om C sitter i regeringsställning för att driva högerpolitik i just ekonomiska frågor, skulle C i så fall vara en trojansk häst inom koalitionen. Om S & Co inte vill släppa igenom en högerregering lägger i så fall koalitionen fram förslag som gagnar löntagarna och inget annat.
V får inte ta ansvar för något som V inte kan stå för och som man inte heller fått mandat för. Vänstern måste vara trovärdig, inte en dörrmatta. S får gapa hur mycket de vill om ”svek”. Vänstern ska ändå inte stå för en arbetarfientlig politik. Vad gäller att stärka ”vårt mandat över politiken” är det inte bara möjligt utan absolut nödvändigt, men mandatet ska i så fall komma ur ett underifrån perspektiv baserat på det som sker i sociala rörelser. Det blir ett effektivt motgift mot parlamentariska återvändsgränder. Partiet ska vara rörelsens röst i parlamentet. Det är i fackföreningsrörelsen och andra sociala rörelser V kan hämta energi och bygga ett starkare parti som siktar på socialistiska lösningar eller som Håkan Jörnborn säger: ”Vi måste tänka längre än nästa val”.