Skolvåldet en väckarklocka

Efter ett hot om ett våldsdåd tvingades Kyrkskolan i Ludvika ställa in all undervisning. Man hade inget annat val än att ta hotet på allvar, och stängde tillfälligt ner skolan för att skydda sina elever. Den här händelsen aktualiserar återigen frågan om hot och våld i skolans värld.

Inrikes|Erik Edlund

Antalet anmälningar om hot och våld  i den svenska skolan ökar. Det visar en rapport som Arbetsmiljöverket gjort. Rapporten bygger på anmälningar från 2013 tom 2023, och tittar på anmälningar om hot och våld vid förskolor, grundskolor och gymnasier. Rapporten visar att antalet anmälningar under den tioårsperioden ökat mer än 150 procent jämfört med tidigare. Det kan jämföras med det övriga arbetslivet där antalet anmälningar ökat med 40 procent. Värst drabbade är grundskolorna som står för 79 procent av anmälningarna. Det är oftast elever som är upphov till rapporterna, men det förekommer också att det är obehöriga eller tex. föräldrar som kommer till skolan och ställer till bråk.

Antalet anmälda fall av våld och hot som drabbar elever har legat på ungefär samma nivå de senaste 10 åren, medan andelen utsatta lärare och övrig skolpersonal ökat. Mest utsatta är elevstödjare och elev- och lärarassistenter.

Rapporten ger ett exempel på en situation där en anställd på en skola skadats när hen försökt bryta upp ett bråk mellan elever.

”Medarbetaren går emellan när ett antal elever bråkar ute på skolgården. En av eleverna tar upp en sten och hotar att kasta den på de övriga eleverna. Stenen kastas och flyger tätt förbi medarbetaren. För att eleven inte ska skada någon annan elev, väljer medarbetaren att hålla fast eleven. Men eftersom eleven är upprörd och inte vill följa med in så börjar han att rikta sparkar mot medarbetaren. Medarbetaren blir träffad i ansiktet av ett flertal slag”.

Rapportförfattarna påpekar att alla som arbetar eller studerar i det svenska utbildningsväsendet har rätt till en arbetsmiljö som är fri från våld eller hot om våld. ”Detta gäller all personal och alla elever, oberoende om eleven har en funktionsnedsättning eller behöver stöd av andra skäl.”

Rapportförfattarna skriver att det är rimligt att tänka sig att antalet anmälningar av hot och våld mellan elever inte riktigt motsvarar hur det egentligen ser ut. De skriver att Arbetsmiljöverkets erfarenheter vad gäller hela arbetsmarknaden pekar på att den här typen av allvarliga händelser är kraftigt underrapporterade och att det finns goda skäl att anta att underrapporteringen är ännu mer utbredd. Särskilt vad gäller hot och våld mellan elever.

Fackförbundet Sveriges Lärares ordförande Anna Olskog skriver i en debattartikel att bara 1,5 procent av alla hot- och våldsanmälningar i skolan i Stockholm under 2024 har rapporterats vidare till Arbetsmiljöverket.

 ”Under de senaste fem åren har våldsanmälningarna på låg- och mellanstadiet ökat med hela 60 procent enligt SVT, och mörkertalet är alarmerande stort.”

Olskog skriver att frågan om våldet i skolan inte längre är en fråga som skolan ensam kan lösa. Hon kräver i sin debattartikel att Skolverket samlar olika myndigheter för att tillsammans med fackförbund inom skolan diskutera frågan och komma fram till åtgärder.

”Frågan är väl dokumenterad och det finns lokala samverkansinitiativ, men dessa insatser är inte tillräckliga. Vi behöver ett nationellt ramverk för att med full kraft ta itu med problemet.” Hon fortsätter med att betona att de här problemen inte kan lösas med att ”ta tillbaka skolan till grunderna” eller att reducera hot och våld i skolan till en fråga om kultur.

Förutom ett samarbete mellan myndigheter har Sveriges Lärare flera förslag på åtgärder för att lösa problemen. Förslagen går ut på att barn- och elevgrupperna ska bli mindre, att lärarna ska få mer tid att planera och följa upp lektioner, att elevhälsan ska prioriteras och att barn som behöver extra stöd ska få det, samt att skapa större medvetenhet om de här problemen.

”Det är dags för ett brett uppvaknande. Trygghet och säkerhet i förskola och skola är grundläggande för att vi lärare ska kunna utföra vårt samhällsbärande uppdrag.”

Hon skriver att det faktum att våldshändelser sker i skolan med sådan frekvens borde vara en väckarklocka för hela samhället.

”Har vi blivit så avtrubbade att vi inte längre reagerar på det oacceptabla?”