Samtidigt som Belarus diktator Lukashenko håller sig kvar vid makten genom ännu ett uppgjort val, gästas Internalens podd i-studio av Olga Karach, en känd fredsaktivist vars organisation ”Vårt hus” stämplas som terrororganisation i hemlandet och numera drivs från Litauen.
Här skriver Olga Karach också själv om sitt arbete och nödvändigheten att organisera motståndet mot militarismen.
Krönika|Olga Karach, “Vårt Hem”, Belarus
Jag heter Olga Karach och har ägnat nästan 20 år åt fredsbyggande arbete. Som feminist, pedagog och människorättsförsvarare leder jag människorättsorganisationen Vårt Hem, som för närvarande verkar i exil i Litauen. Liksom många andra belarusier har jag påverkats djupt av kriget i Ukraina. Chocken över denna konflikt har tvingat mig, precis som andra, att konfrontera smärtsamma sanningar och illusioner om vår värld. De lärdomar vi måste dra är avgörande för att skapa en väg mot fred.
En resa genom chockerande insikter
Innan kriget höll jag, liksom många andra, fast vid vissa tröstande illusioner om människans natur, konflikters lösning och krigets roll i våra samhällen. Men krigsutbrottet mellan Ryssland och Ukraina krossade dessa övertygelser och avslöjade obekväma och oväntade sanningar.
Överraskning nr 1: Tron på vapen som gudomliga lösningar
Från krigets början observerade jag en oroande trend: människor började sätta blind tilltro till vapen som det ultimata sättet att lösa konflikter, nästan som en tro på en gud. Med tiden har denna tro utvidgats till att omfatta kärnvapen, som ses som den ”ultimata lösningen” på globala problem. Den snabba normaliseringen av kärnvapen, även som avskräckning, är djupt oroande.
Överraskning nr 2: Hjältedåd definierade av våld
I vår region fortsätter hjältemod att definieras genom våld—antingen genom att döda eller genom att offra sig själv. Avsaknaden av fredliga förebilder för hjältemod visar på ett kulturellt misslyckande att föreställa sig alternativ, vilket lämnar samhällen fast i cykler av aggression och martyrskap.
Överraskning nr 3: Lockelsen i militaristisk propaganda
Militaristisk propaganda frodas på sin enkelhet. Den erbjuder enkla, slagordsliknande svar på komplexa problem och kräver lite kritiskt tänkande. Att främja fred är däremot en mycket svårare uppgift som kräver nyanserad förståelse, expertis och en moralisk kompass. Denna skarpa kontrast gör den militaristiska retorikens förföriska enkelhet särskilt farlig.
Överraskning nr 4: ”Kriget”-ursäkten
Även i länder som Litauen, som inte är direkt inblandade i kriget, har frasen ”Vi är ju i krig” blivit en svepande ursäkt för olösta sociala och ekonomiska problem. Stigande matpriser, höga energikostnader och andra utmaningar skylls bekvämt på kriget, vilket förhindrar meningsfulla lösningar.
Överraskning nr 5: Polarisering och propagandabubblor
Att uttrycka avvikande åsikter eller presentera obekväma sanningar leder ofta till att man stämplas som ”Putinagent” eller anklagas för att sprida rysk propaganda. Denna taktik, även om den är effektiv för att tysta röster, har fördjupat den sociala polariseringen, med människor som drar sig tillbaka till isolerade propagandabubblor och ömsesidig misstro.
Överraskning nr 6: Krig som ett falskt syfte
För vissa har kriget gett en tydlig känsla av syfte, vilket gör att de kan fokusera enbart på överlevnad istället för att bearbeta tidigare trauman, framtida ansvar eller deras roll i samhället. Detta snäva fokus är farligt eftersom det reducerar livet till våld och överlevnad.
Överraskning nr 7: Lockelsen i gudomlig makt
Den kanske mest chockerande insikten är krigets beroendeframkallande makt. Precis som terrorism erbjuder kriget en illusion av absolut kontroll över andra och förför människor att tro att de besitter gudalik makt att ge eller ta liv. Detta tankesätt är djupt destabiliserande och avhumaniserande.
En väg framåt
Inför dessa hårda realiteter är det tydligt att vi måste bryta oss loss från dessa fällor och bygga en framtid baserad på fred. Detta kräver omedelbara och konkreta åtgärder:
- Stödja vapenvägrare och desertörer
Det är avgörande att stödja män som vägrar delta i kriget, särskilt vapenvägrare och desertörer från Belarus, Ryssland och Ukraina. Genom att ge dem resurser och skydd kan vi försvaga krigsmaskineriet. - Förespråka kärnvapennedrustning i Belarus
Närvaron av kärnvapen i Belarus utgör ett växande hot mot regional och global säkerhet. Insatser måste fokusera på att demontera dessa vapen och begränsa spridningen av kärnvapen i regionen. - Bygga en fredslinje längs krigsfronten
Fred måste aktivt byggas, särskilt längs krigets frontlinjer. Genom diplomati, humanitärt bistånd och gräsrotsarbete måste vi skapa utrymmen där dialog kan blomstra och våld kan minskas.
En uppmaning att återuppfinna fredsrörelsen i kärnvapenskrigets tid
Det är dags för en renässans för fredsrörelsen—en ny våg av energi och engagemang för att motverka den växande militarismen. Denna rörelse måste utmana våldets berättelser med kärlekens, förståelsens och samarbetets transformativa kraft. Tillsammans kan vi föreställa oss en värld där hjältemod definieras av medkänsla och mod, snarare än av våld.
Kriget i Ukraina har blottlagt vår gemensamma mänsklighets skörhet, men det har också erbjudit en möjlighet att bygga en mer rättvis och fredlig värld. Låt oss ta vara på detta ögonblick, inte med vapen, utan med orubblig hängivenhet för fred.
Lyssna också på när Olga Karach intervjuas i i-studio:
internationalen.se/wp-content/uploads/2025/01/IntervjuOlga-.mp4