En recension av John Lapidus, Den sjuka debatten, bland vårdindustrins myter, nyspråk och lögner utgiven Verbal förlag 2023
Det är helt enkelt ologiskt att människor tecknar privata sjukförsäkringar i Sverige – ett land med en skattefinansierad och välfungerande vård för alla. Majoriteten av befolkningen vill att vården ska vara gemensamt ägd och tillgänglig för alla. Därför måste privata sjukförsäkringar säljas in med hjälp av myter, halvsanningar och en stor dos lobbyism, tillsammans med okritiska utredningar som främjar deras sak.
Recension|Roya Hakimnia
Det är dessa frågor som John Lapidus går igenom i sin bok Den sjuka debatten: Bland vårdindustrins myter, nyspråk och lögner (2023). Vårdkapitalisterna hävdar exempelvis att vi har världens längsta vårdköer, men samma argument används av privata vårdförespråkare världen över. De påstår att den offentliga vården håller låg kvalitet, trots att Sverige rankas högt medicinskt sett. Vidare säger de att vi inte har råd med offentlig vård och att den åldrande befolkningen gör det omöjligt att finansiera den, samtidigt som politiker använder välfärdens reformutrymme för skatteavdrag till de rika och avskaffar kapitalskatter en efter en.
De problem vi dras med: brist på allmänläkare, dålig geografisk spridning av vård, hälsoklyftor, få sängplatser, överfulla akutmottagningar löses inte av privata försäkringar. Det finns ingen forskning som visar på detta, tvärtom vet vi att en amerikaniserad modell är dyrare och mer orättvis.
Inget område är fredat från de privata sjukförsäkringarnas klåfingrighet – inte ADHD, akut barnsjukvård eller ens cancer. Men dessa försäkringar är långt ifrån tillgängliga för alla. Är du överviktig? Då kan du inte teckna försäkringsbolaget Alivias nya cancerförsäkring, skriver Lapidus. Inte heller om du utreds för cellförändringar; försäkringsbolagens så kallade skadereglerare, ofta sjuksköterskor, granskar dina journaler för att hitta potentiella risker innan de beviljar försäkringen. Detta gör försäkringar till en tydlig klassfråga, då många kroniska sjukdomar är vanligare bland arbetarklassen och därmed försvårar deras tillgång till privata försäkringar.
Globalt har man insett att Sverige är en framtidsmarknad. Den multinationella, australienska vårdkoncernen Ramsay Health Cares har lagt beslag på såväl Capios 150 vårdcentraler som två sjukhus, St Görans sjukhus och Lundby sjukhus. Nu har de också tagit över vårdkedjan GHP:s 24 specialistmottagningar i flera städer, skriver Lapidus.
De bägge frågorna lever i symbios. Privatiseringar inom driftsidan och privatiseringar på finansieringssidan. För att kunna ta emot privata sjukförsäkringspatienter, behövs privat vård. Tillsammans skapar de en tudelad välfärd: där vissa får bättre vård än andra. Den parallella försäkringsbaserade sjukvården kallar Lapidus för den dolda välfärden då den är svår att upptäcka och samtidigt är den också statligt finansierad i stor utsträckning, via skatteavdrag som både försäkringstagaren och arbetsgivare kan ta del av.
Gräddfiler skapas. När en offentligt finansierad patient och en försäkrad patient möts på en mottagning, kommer den med privat försäkring alltid att få gå före. Detta skapar en otvetydig konflikt gentemot vår hälso- och sjukvårdslag som säger att vård ska ges efter behov. Det vanliga svaret från vårdkapitalisterna på denna fråga är oftast bara att blåneka: så är det inte alls! Punkt slut. Men som Svensk Försäkring skriver på sin hemsida så har en patient inom de flesta sjukvårdsförsäkringar, rätt att träffa en specialist inom 7 dagar, medan vårdgarantin inom offentlig vård säger inom 30 dagar. Annars skulle det förstås inte finnas någon vits med privat sjukvårdsförsäkring. Därför är första steget att förbjuda att mottagningar som tar bägge typer av patienter.
Den privata sjukvården och försäkringar, legitimeras också genom statliga utredningar, som allt oftare har vårdkapitalister i sina expertkommittéer. Det mest extrema exemplet är utredningen just om privata sjukförsäkringar 2021, som den dåvarande regeringen var tvungen att dra tillbaka eftersom den gick helt på företagens linje och inte ens besvarade utredningens direktiv: att föreslå författningsförslag som ser till att patienter med privat sjukförsäkring inte får snabbare tillgång till vård. I utredningens expertgrupp fanns till exempel, Eva Erlandsson från branschorganisationen Svensk Försäkring.
Den nya utredningen föll på juristen Sofi Nyströms bord, och banden med näringslivet var klippta. Slutsatsen blev i enlighet med detta: att privata vårdgivare ska förbjudas att bedriva vård på olika villkor för patienter, och ska välja sida mellan region och försäkringsbolag. Likt den stopplag som Socialdemokraterna införde 2006 och borgarna rev upp 2007. Inte heller ska privata vårdgivare få remittera försäkringstagare till offentligvård, ett annat snabbspår för privatförsäkrade som finns idag.
Ett annat problem är svängdörrarna mellan statliga utredare och lobbyism. Anna Nerghård till exempel skrev utredningen God och Nära vård, och hoppade sedan direkt över till PR byrån Rud Pedersen som lobbyist för den privata välfärdsindustrin. Allt för ofta tar utredningarna inte heller upp frågor om finansiering eller ägarförhållanden av vården. Därför blir det fina ord om jämlikhet, tillgänglighet, vård efter behov, som dock inte tar itu med de grundläggande förutsättningarna för förändring.
Privata sjukförsäkringar urholkar tilliten till det offentliga, och förtroendet för det offentliga måste ju urgröpas för att privata försäkringar ska verka logiska. Men som Lapidus säger: ett offentligt system kan aldrig tävla med ett privat som riktas enbart mot relativt friska och unga. Inte ens under den svenska modellens glansdagar skulle det offentliga haft en chans gentemot privata sjukförsäkringar, skriver han. Privata sjukförsäkringar tar offentlig vårdpersonal utbildade med skattepengar och åker snålskjuts på offentlig sjukvård. Dessutom tar de våra skattepengar genom skatteavdrag och minskar betalningsviljan till skatter för mellanskikt och överklass.
Blir det då stopp på privata sjukförsäkringar, tack vare Nyströms utredning, om vi får en Socialdemokratisk regering? Nej, som vi vet räcker inte utredningar. De behöver tryck nerifrån. Våra motståndare är en hel rad privata vårdföretag med massor av pengar som, såklart, sågade utredningen vid fotknölarna. Men det som är anmärkningsvärt, är att även myndigheter såsom Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, Inspektionen för vård och omsorg, Statens medicinsk-etiska råd Smer, vacklade eller avvisade slutsatsen i utredningen.
Läkarförbundet, denna borgerliga bastion, har skärpt sig lite efter ett fullmäktigebeslut, men säger varken bu eller bä, precis som Vårdförbundet. Få forskare vågar vara kritiska.
Kvar blir ju det enda vänstern alltid har: folket.
Lapidus bok är viktig och informativ, men jag hoppas Lapidus höjer blicken lite mer i nästa bok, så man inte fastnar i olika debatter som Lapidus fört och vilka repliker som publicerats eller inte. Detta för att få den stora massan med sig, att läsa och organisera sig.
Boken lyfter vid de konkreta exemplen, som när han till exempel beskriver hur en chef för ett privatsjukhus i Göteborg, Citysjukhuset, kräver att tjänstemännen tar med sig några operationssklara patienter till ett möte, och när hon inte får som hon vill, själv beger sig ut på stadens sjukhus i jakt efter remisser, som stackars koordinatörer till slut ändå vaskar fram.
Lapidus gör det svårt för många vårdkapitalister att sova om nätterna. Han ringer, mejlar och skriver debattartiklar. Som han själv uttrycker det har han i flera år dragit ner byxorna på den privata vårdindustrin. Bland annat avslöjar han att hyresvärdar, som Stockholmshem, erbjuder sina anställda möjligheten att gå före i vårdkön genom privata försäkringar. Lapidus ringer upp och frågar om det då även vore rimligt att få gå före i bostadskön – en jämförelse som åtminstone får Svenska Bostäder att pausa sin upphandling. Den mediala press han är med och skapar får dessutom LÖF (regionernas ömsesidiga försäkringsbolag) att avbryta sina upphandlingar för privat försäkring. Det vore ju mycket märkligt om vårdgranskare skulle överge offentlig vård.
Om fler vore som Lapidus, skulle vårdvärlden absolut varit mycket bättre. Vården är det allra sista gemensamma vi har, som Lapidus påpekar. Upp till kamp kamrater.