Nyligen skickade Trump ICE på Minnesota, dagarna efter att han kallat somalier för ”sopor” som han inte vill ha ”i vårt land”. En ung kille, amerikansk medborgare, satt och åt sin lunch på en restaurang, när en kamoflageklädd man kommer rusande emot honom, kastar honom till marken och får hjälp av en annan kamouflageklädd man att slänga in honom i en omarkerad bil. Han forslas iväg till ett detention center och tillbringar timmar i en cell, innan han slutligen lyckas övertala sina tillfångatagare att kolla hans pass – ett amerikanskt medborgarpass – varefter han släpptes. Med beskedet att vägen tillbaka till lunchrestaurangen där hans jacka låg fick han gå till fots i snön. Varför hände det just honom? Han ”såg somalisk ut”.
Krönika|Bodil Carlsson
Varför i Minnesota? Där bor den största gruppen somalier i USA, 84 000. Mer än hälften av dem är födda i USA. De andra är naturaliserade medborgare. Hälften av dem kom för femton år sedan på flykt från kriget i hemlandet. Alltså: de är tillräckligt många och tillräckligt nya för att sticka ut – men de är inte tillräckligt många eller inflytelserika för att vara farliga att ge sig på. Bingo!
Förutsägbart pratar nu Trumps regering om att offentligt stöd till somalier i Minnesota i själva verket har gått till islamistiska al-Shabab. Finansministern reagerar på ett inlägg i högertidningen City News om att ”hårt arbetande minnesotabors skattepengar” kan ha gått till en utländsk terroristorganisation och att detta måste utredas. Lika förutsägbart upprepar Trump samtidigt nätryktena om att somaliskfödda Ilhan Omar, kongressledamot för Minnesota och en uttalad kritiker av Trump, gifte sig med sin egen bror för att få komma in i USA. Eftersom hela familjen efter fyra år i ett flyktingläger beviljades asyl i USA 1995, då Ilhan Omar var tretton år, verkar påståendet rätt osannolikt, men vad spelar sanningen för roll? Om Trump kan kasta skit på en motståndare från en minoritet och samtidigt skrämma andra med att deras stad och deras grannar kan få på käften om en av dem säger emot honom – då håller de kanske tyst.
På andra sidan Atlanten dyker Liz Truss upp igen. Hon tänker inte hålla tyst.
Minns ni Truss? Hösten 2022 tvingades hon kliva av som Storbrittanniens premiärminister 50 dagar efter sitt tillträde. Som ung läste hon ekonomi och filosofi på Oxford, blev frimarknads- och tillväxttroende, medlem i universitetets Hayeksällskap; därefter jobbade hon ett varv på Shell innan hon bytte karriär och blev politiker. Men trots sitt CV måste hon ha missförstått något hos de fria marknaderna. Dagen efter tillträdet som premiärminister lade hon fram sin budget The Growth Plan, som gick ut på rejäla skattesänkningar, särskilt för företagen och de högst avlönade – med ett saftigt underskott som konsekvens. Siffror på 45 miljarder pund anges. Den brittiska staten skulle ha behövt låna enormt mycket för att täcka det budgetunderskottet, men tanken var tydligen att när bara tillväxten som skulle följa kom igång, så skulle alla hål och gropar fyllas av sig själv. Halleluja!
Finansmarknaderna delade tydligen inte den bilden. De blev faktiskt inte alls glada. Börserna skakade. Pundet störtdök. Bolånen sköt i motsatt riktning. Bank of England fick rida ut och stödköpa statsobligationer i stor skala. Opinionsundersökningarna visade störtfall för Tories och Liss Truss fick avgå i vanära.
Om jag har förstått henne rätt, så var det inte hennes fel. Hon har meddelat Fox News att det var vänsteristerna i den djupa staten och dess administration som tvingade bort henne. De finns tydligen lite överallt.”Jag såg det själv när de saboterade mina ansträngningar i Storbrittannien för att sänka skatter, minska statsapparatens storlek och återställa demokratiskt ansvarstagande.”
Så illa kan det alltså gå för den som konfronterar vänsterister, men nu är Truss på väg upp igen. Ihop med en fastighetsmogul startar hon en klubb för likasinnade vänner av tillväxt, en ”trygg ekologisk zon” för fans av innovation och avreglering. Medlemsavgiften är en halv miljon pund, klubbhuset en högst stilfull byggnad i centrala London.
Samtidigt startar hon nu sin egen YouTube-kanal, The Liz Truss Show, som i första avsnittet lovar att avslöja missdådarna som vill störta UK, USA och Europa: ett ”internationellt nätverk av vänsterister som arbetar för att undergräva demokratin och folkets vilja.” För att nå sitt mål vill hon ”titta på Trump-revolutionen och se hur detta kan uppnås i Storbrittannien”.
Elaka tungor i England antyder att medlemsavgifterna i den exklusiva klubben kan hänga ihop med fastighetsmogulens lån för köpet av byggnaden. Men vem finansierar Liz Truss?
Jag vet inte. Jag kan inte mycket om Liz Truss, förutom det som vem som helst kan se: att en f d brittisk premiärminister är en prisvärd trofé för MAGA. Men en sak är jag säker på: hon kommer aldrig att bli en av de över 4 000 brittiska gamlingar som dör i sina fuktiga, kalla hus varje vinter för att de inte kan betala energiräkningen.