Den Internationella brottmålsdomstolen utfärdade till slut en internationell arresteringsorder för krigsförbrytarna Benjamin Netanyahu och hans krigsminister Yoav Gallant.
Sedan händer…ingenting, annat än att ännu fler palestinier dödas i Gaza.
ICC är tyvärr en politiskt enögd institution som oftast agerar till förmån för västmakterna och i synnerhet USA, skriver Alex Fuentes i den här krönikan.
Utrikes|Alex Fuentes
I 76 år har den sionistiska regimen i Israel begått krigsförbrytelser mot det palestinska folket. Efter den Hamas-ledda attacken mot Israel den 7 oktober där drygt tusen israeler dödades har dessa Israels brott nått skrämmande siffror. Ingen vid sina sinnens fulla bruk kan dela den före detta utrikesministern Tobias Billströms ord om att Israels svar är ”proportionerligt” efter vad hela världen har åskådat.
Israel har, enligt den brittiska medicinska tidskriften The Lancet, mördat åtta procent av befolkningen på Gazaremsan, vilket innebär att det finns 190 000 döda, varav 70 procent är kvinnor och barn. Mark Perlmutter, judisk amerikansk kirurg och vice ordförande för International College of Surgeons, har arbetat i alla typer av humanitära kriser som 11 september 2001, orkanen Katrina i Haiti, kriget i Ukraina… I en intervju med tidningen Spanish Revolution påpekar Perlmutter att han har deltagit i 40 medicinska uppdrag på tre kontinenter och att han aldrig sett något som liknar den fasansfulla verklighet som palestinier upplever i Gaza. En sak är säker, massakrerna i Gaza har redan gått till historien som ett av de värsta kapitlen för den mänskliga arten.
Vi talar om brott som kränker mänskliga grundläggande rättigheter såsom utrotning, selektiva och massiva mord, tvångsöverföringar, frihetsberövande, tortyr och genomförande av administrativa åtgärder som är absolut främmande för människors inneboende rätt till ett värdigt liv. Ingen kan på allvar mena att det handlar om missbedömningar eller misstag. Alla dessa brott har begåtts helt systematiskt.
Den Internationella brottmålsdomstolen (ICC) skapades den 17 juli 1998 under FN:s befullmäktigade diplomatiska konferens, som definierade behovet av att ha en institution med dessa egenskaper. Och det blev till slut så, att den israeliska regimen som ständigt struntar i internationell rätt blev föremål för den Internationella brottmålsdomstolens beslut som utfärdade en internationell arresteringsorder för krigsförbrytare som Benjamin Netanyahu och hans krigsminister Yoav Gallant.
Vid den 55:e sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter i mars 2024 hävdade FN:s särskilda rapportör för de palestinska områdena från 2022, Francesca Albanese, att det finns rimliga skäl att hävda att den tröskel som kommissionen angett för folkmordsbrott har uppnåtts när det gäller palestinier som en grupp i Gaza:
”Särskilt har Israel begått tre folkmordshandlingar med erforderlig avsikt: att orsaka allvarlig fysisk eller psykisk skada på medlemmar i gruppen; avsiktligt tillfoga gruppen levnadsförhållanden som beräknas orsaka dess totala eller partiella fysiska förstörelse; införa åtgärder som syftar till att förhindra förlossningar inom gruppen.”
FN:s människorättsexpert i det ockuperade palestinska territoriet har uppmanat staterna att uppfylla sina skyldigheter och införa ett vapenembargo och sanktioner mot Israel.
Men man talar inför döva öron. Vad gör Internationella brottmålsdomstolen (ICC) inför Israels åsidosättande av mänskliga rättigheter?
I teorin är Internationella brottmålsdomstolen ett oberoende organ vars mål är att utöva rättvisa på internationell nivå mot krig, folkmordsbrott och brott mot mänskligheten. Netanyahu-regimen bryter mot internationell lag dagligen, men det organ som skapats för att utöva rättvisa misslyckas med att åtala israeliska politiker och militärer som gjort sig skyldiga till folkmord.
Varför kan inte detta organ stoppa Israels mordiska regim? En av huvudorsakerna är det tryck som utövas av västmakter som främst leds av USA och dess NATO-allierade tillsammans med regimer som Kanada och Australien. Alla låtsas som att det regnar och skyddar de styrande i Israel.
USA stöder inte bara dessa begångna brott utan stöder också militärt och politiskt den regim som fortsätter att begå brott mot mänskligheten. I juli 2024 togs Netanyahu emot med applåder i den amerikanska kongressen av både republikaner och demokrater, den sionistiska ledarens förakt för internationell rätt uppmuntrades. Israel envisas med att visa noll respekt för FN-resolutioner som kräver ett slut på ockupationen och fortsätter med sin aggressiva bosättningspolitik i palestinska områden. Det hindrar också att flyktingar återvänder till sina bestulna hem. Med tanke på alla dessa ohyggligheters omfattning är dock internationella organisationer som ICC sterila när det gäller att stoppa den sionistiska regimens fasor. Hur är det möjligt?
ICC:s verksamhet inleddes 2002 då den ersatte de ad hoc-domstolar som skapades under 1990-talet och som hanterade den rättsliga behandlingen av brott som anses avskyvärda begångna i fd Jugoslavien och Rwanda. Det året godkände ICC, i FN:s regi, Romfördraget. I kapitel 5 och 6 i Romfördraget fastställdes tydligt vilken typ av brott som skulle falla inom Internationella domstolens jurisdiktion, bland annat folkmordsbrottet: dödande av gruppmedlemmar; allvarlig skada på den fysiska eller mentala integriteten hos medlemmarna i gruppen; avsiktlig underkastelse av gruppen för existensvillkor som kommer att leda till dess fysiska förstörelse, helt eller delvis; åtgärder som syftar till att förhindra förlossningar inom gruppen; tvångsöverföring av barn från gruppen till en annan grupp. Fördraget är förenligt med bestämmelserna i Förenta Nationernas stadga.
Israel röstade då emot godkännandet av Romstadgan och landets representanter hävdade att de inte förstod varför ”handlingen att förflytta invånare till ett ockuperat territorium inkluderades i listan över krigsförbrytelser.” Stormakter som Ryssland, Kina och USA vägrade också att skriva under. Att även USA röstade emot Romfördraget är knappast förvånande. USA ville att FN:s säkerhetsråd skulle vara med att godkänna ICC:s framlagda fall och eftersom USA sitter i Säkerhetsrådet kunde vetokortet användas för att behaga just USA.
2020 införde Donald Trumps USA till och med sanktioner, såsom frysning av ekonomiska medel och återkallande av visum mot några av ICC-åklagarna. Det som i slutändan gör ICC till ett sterilt organ är att det till överväldigande del dömer vad som bestäms av Washington och dess allierade. De ansvariga för invasioner och folkmord mot nationer som Irak, Afghanistan och Libyen ställdes till exempel aldrig inför rätta. I den meningen agerar ICC som en organisation i Västs tjänst. Och passar det inte Washingtons hegemoniska intressen hotar och sanktionerar USA ICC-åklagare.
Ett exempel är utredningen av krigsförbrytelser som begåtts av militären i Afghanistan. Det är av denna anledning som ICC i praktiken inte kan döma Israel för folkmord i Gaza och än mindre haffa och lagföra honom i Haag. ICC är tyvärr en politiskt enögd institution som oftast agerar till förmån för västmakterna och i synnerhet USA. Tv-duellen mellan Donald Trump och Kamala Harris i september gjorde det än en gång tydligt; den tidigare åklagaren Harris pratar om behovet av en vapenvila men både hon och den notoriska lögnaren Trump är fortfarande villiga att leverera vapen till Israels pågående folkmord.
Samtidigt som valdebatten mellan Trump och Harris pågick mördade Israel ännu fler palestinier i ”humanitära zoner”. FN:s generalsekreterare kände sig tvungen att kommentera Israels illdåd: ”Det som händer i Gaza är totalt oacceptabelt (…) Vi har domstolar, men vi ser att domstolarnas beslut inte respekteras, och det är denna typ av limbo av ansvarsskyldighet som är totalt oacceptabelt och som också kräver en seriös reflektion”. Reflektion? Denna dubbelmoral som påverkar det internationella rättssystemet sätter systemets legitimitet på spel.