Kulturen|Gay Glans
Det händer inte ofta. Men ibland händer det att Tidöregeringens mediamegafoner träffar någorlunda rätt. Att de med hjälp av språket får mig att förstå istället för att lägga dimridåer för att jag ska uppfatta deras version som den korrekta. Senast gällde det en harmlös artikel i Kvällsposten som handlade om Nordkoreas diktator Kim Jong-Un. Han som ogenerat åker omkring i lyxbilar värda sju miljoner kronor. Bilar som finansieras genom bland annat försäljning av högklassiga vapen till Putin.
Förutom stalinister av värsta avart torde få hylla Kim för hans lyxliv samtidigt som folket hungrar. Provsprängningarna av kärnvapen och hans planer på bemannade rymdfärder sticker i ögonen. Även om Kvällsposten hamnade någorlunda rätt vad gäller Kim Jong-Un, låter det annorlunda när de behandlar svensk upprustning, vapenproduktion och vapenexport till diktaturer. Då ska vi känna förtröstan eftersom det värnar svenska intressen.
Den amerikanske anarkosyndikalisten och lingvisten Noam Chomsky, skrev om språkets roll i klassamhället: att det används: för att försvara eller angripa, för att dölja eller avslöja, för att hjälpa eller skada. (språk och politik 1988). Med språket som verktyg försöker Tidölaget vilseleda opinionen för att gagna sina särintressen – läs klassintressen. För var säker på att varken de eller deras megafoner speglar den svenska överklassens liv i lyx i ljuset av den tilltagande svenska fattigdomen. Så som Kvällsposten gjorde med Kim Jong-Un. En fattigdom som resulterar i vräkningar av barnfamiljer, uteliggare och hungrande skolbarn, särskilt under helgerna.
Att den svenska överklassens tillgångar räcker för att trygga livet åt alla i det här landet många gånger om, är inget problem för liberalismen och konservatismen. I deras världsbild utgår man från att de rikas förmögenhet, inklusive bankernas vinster, är en förutsättning för frihet, säkerhet och demokrati? Vinsterna håller hjulen i gång, är bra för oss alla, fattig som rik, låter de oss veta i såväl tal som i skrift.
Nato och EU påstås vara demokratins garanter mot det ryska och kinesiska hotet. Men de ljuger. För att uttrycka sig milt råder det ett kraftigt demokratiskt underskott i Ryssland och Kina. Men Nato och EUs främsta uppgift är att säkerställa och effektivisera kapitalismen som system, att skydda det mot interna och internationella angrepp. Men så uttrycker man sig inte, varken i tal eller skrift. Då heter det; värna demokratin.
Det är så borgerligheten gör språket, såsom Chomsky påpekade, till ett verktyg för sina klassintressen. Det gäller, som den unge Karl Marx påpekade i Den tyska ideologin: att framställa sina (klass) intressen som ett intresse gemensamt för alla samhällsmedlemmar, den måste ge sina tankar en allmän form och framställa dem som de enda förnuftiga och allmängiltiga.
Språket, det talade och det skrivna, är kanske evolutionens mest avancerade resultat. Ett makalöst verktyg för kommunikation, förståelse, samarbete och förmedling av kunskap, men som klassamhället deformerar. Deformerar genom att göra det till ett redskap för de härskandes särintressen.
Det måste vi socialister ändra på. Många fler röster än Internationalens, Flammans, Svenska Freds, E folket, EXPO med flera, måste höras. För det är vi som försöker förstå sakernas tillstånd och vad som behöver göras. Vi har inget intresse av att med språkets hjälp lägga dimridåer som tjänar de privilegierades intressen. Tvärtom.