Det är välkänt att ett av Donald Trumps utrikespolitiska mål är att få kontroll över Panamakanalen. Panamakanalen är strategiskt viktig i den globala geopolitiken, och det är ingen hemlighet att både USA och Kina har intressen i sjöfartskanalen som ligger mellan Karibiska havet och Stilla havet.
Hur långt är Trump villig att gå för att säkerställa att USA kontrollerar Panamakanalen?
Utrikes|Alex Fuentes
Panamas regering presenterar ofta landet som ”världens bro, universums hjärta”. Men år 2025 har det smala centralamerikanska näset och kanalen som bär dess namn blivit en scen för en konfrontation mellan världens två viktigaste ekonomiska stormakter: USA och Kina. Trump har hotat att ”återta” Panamakanalen, som USA återlämnade till sin rättmätiga ägare år 2000, med militär makt om det behövs. Med tanke på att den stora majoriteten av panamaborna avvisar Trumps koloniala och imperialistiska ambitioner har Panamas högerpresident, José Raúl Mulino, tvingats uttrycka sin oenighet med Trumps önskemål.
I detta sammanhang har USA:s försvarsminister Pete Hegseth hällt olja på elden: ”Kina driver inte denna kanal, och Kina kommer inte att rusta upp denna kanal. Tillsammans, med Panama i spetsen, kommer vi att hålla kanalen säker och tillgänglig för alla nationer genom den avskräckande kraften hos världens starkaste, mest effektiva och dödliga stridsstyrka”. Hegseth antyder att Panama inte äger kanalen. Hur långt är Trump villig att gå för att säkerställa att USA kontrollerar Panamakanalen? Trump har formellt begärt ”trovärdiga militära alternativ” från Pentagon för att återta kontrollen över Panamakanalen, enligt CNN. Samtidigt har den amerikanska ambassaden i Panama meddelat ankomsten av helikoptrar och flygplan för ”humanitärt bistånd” och ”säkerhetsfrågor”. Panamas utrikesminister säger att detta ”inte är nytt” och att det är en del av relationen mellan de två länderna.
José Raúl Mulino har inte bara tvingats att vid upprepade tillfällen förneka att hans regering är villig att överlämna Panamakanalen till USA, något som Trump krävt gång på gång. I drygt en månad har Mulino också mött en växande våg av protester mot en genomförd pensionsreform. Det amerikanska bananföretaget Chiquita Brands i Changuinola, nära gränsen till Costa Rica, tillkännagav nyligen uppsägningen av 5 000 (av totalt 7 000) bananarbetare för att de deltagit i en månadslång ”olaglig strejk”. Chiquita kontrollerar 90 % av den nationella bananproduktionen, som är Panamas viktigaste exportvara. När företaget tillkännagav massuppsägningarna vände sig den högervridna presidenten Mulino till de drabbade: ”Tro mig, det gör ont”. Men arbetarna tror inte på presidentens ord och har förlamat bananproduktionen. Detta är deras svar på pensionsreformen” som straffar dem.
Strejkande arbetare har protesterat och blockerat vägar i Bocas del Toro, en karibisk provins som främst är beroende av turism och bananproduktion. I vissa delar av provinsen råder bränslebrist och skolor är stängda, enligt lokal press. Fackföreningar har uppmanat till strejker på obestämd tid och blockerat vägar i protest mot regeringen. ”Vi vet inte längre vad vi ska använda för språk för att förklara för fackföreningarna den enorma skada som deras omedgörlighet orsakar”, sa president Mulino. Dessutom har högerregeringen i över en månad stått också inför en strejk av byggnadsarbetare och lärare, som också avvisar pensionsreformen”. Fackföreningarna kräver att en lag antas för att återställa de förmåner som de hävdar upphävts i en nyligen genomförd pensionsreform. Arbetarnas protester har förvandlats till ett veritabelt ”socialt uppror”. Regeringen utlyste ”undantagstillstånd” för att återaktivera ekonomin i Bocas del Toro, även om den då inte använde våld för att garantera fri rörlighet.
Flera ministrar reste till Bocas del Toro för att förhandla med fackliga ledare, men lyckades inte med uppsåtet att avsluta strejken och öppna vägarna igen. Fackföreningarnas svar var: ”Vi kommer att leva på gatorna tills ett lagförslag antas för att reformera en förordning för arbetare”. I förhandlingar med fackföreningarna har regeringen gått med på att utarbeta ett lagförslag för att återställa bananarbetarnas arbetsförmåner. Den villkorade dock sitt förslag till nationalförsamlingen (parlamentet) att de blockerade vägarna måste öppnas igen. Fackföreningarna har vägrat att avbryta strejken tills de nya förordningarna är godkända. Samtidigt rapporterar företag brist på varor och bränsle, statligt ägda bankomater är ur drift och skolor är fortfarande stängda. Polisen använde slutligen tårgas för att öppna flera delar av den panamerikanska motorvägen som hade blockerats med stockar och stenar av demonstranterna. En bit inne i juni var Panama fortfarande halvt förlamat av strejkande lärare och bananarbetare.
I skrivande stund hålls ett möte mellan fackföreningen Chiquita Brands i Bocas del Toro och parlamentets ledamöter. Fackliga ledare lovar att upphöra med blockaderna som har hållit provinsen praktiskt taget förlamad sedan den 28 april medan nationalförsamlingens ledning lovar att se över socialförsäkringsreformen som innefattar pensionsreformen.