S-kvinnornas ordförande på fredsfestival
Bild: Eva Nikell, arrangör av Fredsfestival i Hjorthagen och Annika Strandhäll, S-kvinnors ordförande
Inrikes | Håkan Blomqvist
—Tyvärr är det inte en historisk fråga nu. Vi behöver en mobilisering mot kärnvapen i Norden och hela Europa. Det är helt jävla bisarrt med upprustningen, även i Sverige.
Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnorna, skräder inte orden. Riksdagsledamot och företrädare i utrikesutskottet samt tidigare klimat- och miljöminister i Stefan Löfvens sista S-regering deltar hon vid den brokiga Fredsfestivalen på Hjorthagens kulturhus i Stockholm. Det är Folkkulturcentrums ordförande Eva Nikell som välkomnar till det smockfyllda tvådagarsprogrammet med tal och kultur mot kärnvapen och militarisering för fred – och stöd till Svenska freds- och skiljedomsföreningen.
Egentligen ska punkten med Strandhäll behandla 1960-talets kamp mot en svensk atombomb. Programmet är upplagt efter en historiekronologi med Kvinnokörens ”Han är min soldat” från krigsårens 1940-tal som uppstart, över den första efterkrigstidens 1950-tal med minnen från finska krigsbarn och Jan Hammarlunds fredsmusik fram till 1960-talets motståndsrörelse mot svenska kärnvapen. Och efter en stund återknyter också Strandhäll till den historiska erfarenheten.
— Redan 1955 vände sig S-kvinnornas Nancy Eriksson mot atomvapen i Sverige. Året innan hade den svenska försvarsministern vänt sig till den socialdemokratiska regeringen med förslag om att undersöka möjligheten att skaffa egna atombomber. På den tiden gick 4-5 procent av BNP till försvaret, som då handlade om den svenska alliansfriheten, inte som nu att anpassa oss till Natos krav.
Strandhäll berättade om hur kvinnoförbundets ordförande Inga Thorsson på förbundets kongress 1956 menade att S-kvinnorna måste ta ställning mot partiledningens inriktning på att ”lämna frågan öppen”. Och började mobilisera enligt det feministiska och antimilitaristiska slagordet: ”Take the toys from the boys”!
När opinionen mot svenskt atomvapen växte, fortsatte hon, ”slickade partiet på fingret för att känna vart vindarna blåste”, utrikesminister Östen Undén tog ett initiativ i FN mot kärnvapen, Alva Myrdal blev freds- och nedrustningsminister 1963 och året 1968 inför Olof Palmes tillträde tog slutligen S ställning mot atomvapen och Alva Myrdal fick fyra år senare Nobels fredspris.
Så långt historia. Men för Annika Strandhäll är det nuet som gäller, och kampen inom ”rörelsen” där, understryker hon, S-kvinnor står fast vid sitt nej till Nato och mot kärnvapen för ”fred, frihet och feminism”.
— Jag satt i Sveriges regering när Margot Wallström tog striden stenhårt för att underteckna konventionen mot kärnvapen, ända fram till statsministern, Stefan Löfven. Och hade vi undertecknat skulle det varit svårt att gå med i Nato.
En av de starkaste motkrafterna då var försvarsministern, Peter Hultqvist. ”Han ser bara vad nästa u-båt ska kosta och räknar upp alla vapenslagen.” Att Margot Wallström lämnade regeringen och sitt uppdrag som utrikesminister, tror Strandhäll var kopplat till denna vägran från regeringen att underteckna konventionen mot kärnvapen.
För Strandhäll är det viktigt att S-kvinnor arbetar tätt med fredsrörelsen mot kärnvapen och rustningar men också mot Tidöregeringens strävan att med hjälp av SD – ”Europas största parti med nazistiska rötter” – undergräva civilsamhället. Det dramatiska stoppet för statsbidrag till svenska fredsorganisationer 2023 kunde ha blivit ett dråpslag för Svenska Freds som gick miste om 2 miljoner kronor per år. Men, som Eva Nikell tillägger, ökade medlemstalet till 20 000 som kompenserar för det. Nu tycks det dock också vara dags för Olof Palmecentret, säger Strandhäll. Centret berövas hälften av sin finansiering, måste säga upp hälften av personalen och upphöra med hälften av sina biståndsprojekt.
— Men i januari nästa år är det hundra år sedan Olof Palme föddes och hela 2027 ska vi prägla med Palmes anda. Vi behöver fler fredsfestivaler som denna, fler namninsamlingar och demonstrationståg. Vi får inte låta hökarna ta över, manar Annika Strandhäll.
Medan förberedelserna för festivalens nästa programpunkt tar vid berättar aktivister från ”Nätverket för alliansfrihet och fred” för Strandhäll att redan i år planeras ett fackeltåg i Stockholm lördag 28 februari till minne av Olof Palmes säkerhetspolitik fyrtio år efter mordet. Parollerna är militär nedrustning, nej till Nato och DCA-avtalet och försvar för alliansfriheten. Samling är på Odenplan kl 18.30 för avslutningsmöte på mordplatsen vid Sveavägen.
Vidare rapportering från fredsfestivalen följer i veckan.