Ny bok om socialistpionjären August Palm
”Slut er samman!” var Palms oupphörligen upprepade budskap till arbetarna på agitationsmöten eller läsarna av de tidningar han startade. Hur är det med den socialistiska vision han så uppoffrande stred för? Lever den fortfarande, frågar arbetarhistorikerna Lars Berggren och Roger Johansson i en nyligen utgiven bok om socialistpionjären.
Kultur | Håkan Blomqvist
”Man hade hoppats att se lite mer framtidstro och nyskapande, men i stället har man dammat av den gamla gubben ’Mäster Palm’, en staty i tomtestorlek, som nu får en plats centralt i parken”. Det menade en Vingåkersbo härom året och föreslog att den lilla tomten skulle flyttas från järnvägsparken där den stått sedan 1950-talet. En likadan gubbe hade på den tiden placerats i Folkets Park i Helsingborg för att på 1970-talet flyttas till den nya Mäster Palms plats. Och i slutet av årtiondet tillkom en tvilling utanför LO-borgen i Stockholm. Skulptören var Ture Johansson, men vem sjutton var den lille tomten stödd på sin käpp med hatten i handen? ”Inte en människa vet det”, menade en irriterad insändarskribent.
En liten tomte, stödd på sin käpp med hatten i hand. ”Mäster Palm”? Om inte en människa vet vem som avbildats finns nu chansen att ta bättre reda på det genom boken:
August Palm. Historien om agitatorn som ville förändra Sverige Lars Berggren och Roger Johansson, Kira förlag, Malmö 2025.
I så fall finns en chans att nu råda bot på det genom Malmöförlaget Kiras nyligen utgivna bok ”August Palm. Historien om agitatorn som ville förändra Sverige”. Det är de ärrade arbetarhistorikerna Lars Berggren och Roger Johansson som i ett behändigt format uppdaterat och utvidgat en tidigare historik. Nu fint illustrerad, med källkritisk diskussion men framförallt lättillgänglig skildring av August Palms liv och verk som den svenska socialdemokratins pionjär. Från födelsen 1849 i skånska Fårabäck, genom den knappa uppväxtens hårdhänta fostran hos en frireligiös skräddarmästare, över gesällvandring i Tyskland, anslutningen till tysk och sedan dansk socialdemokrati, äktenskap och återkomsten till Sverige, det första socialisttalet i Malmö 1881, agitationsresorna för det socialdemokratiska partibygget, tidningarna Folkviljan och Social-Demokraten, kampen mot liberalerna, familjens fattigdom, fängelsedomarna, schismerna med Hjalmar Branting, brytningarna och agitationen mot förbud av alkohol, strax före sin bortgång våren 1922.
Organisera arbetarklassen
Här finns analys av hans första tal, ”Hvad vilja socialdemokraterna?” med dess grovkorniga socialism där ”arbetarna skal hava alt överskottet af sit arbete” genom att konkurrensen avskaffas och ”staten ordnar arbetet”, antingen genom att ta över produktionen eller låta den skötas av arbetarorganisationerna. Där äktenskap ska byggas på kärlek och skilsmässa vara möjligt ”när äktefolkena inte kan leva kärleksfult.” Och där fosterlandskärleken måste gälla hela världen istället för att splittra folken med krig och massmord genom kejsare och konungar i försvar av vacklande troner eller för att undertrycka folken. ”Bort med denna nationalstolthet der endast föder nationalhat, hvad tungomål vi också talar Svensk eller Fransk, Tysk eller Dansk, så låt oss intet glömma at vi er satte på Jorden intet för at hata och slå ihjel på kommando, utan för at skapa fred och for at inrätta samfundet således så alla har nog men ingen for lite…”
Låt oss intet glömma at vi er satte på Jorden intet för at hata och slå ihjel på kommando, utan för at skapa fred och for at inrätta samfundet således så alla har nog men ingen for lite.
”Slut er samman!” var Palms oupphörligen upprepade budskap till åhörarna på agitationsmöten eller läsarna av de tidningar han startade. ”Spridda och splittrade kan Ni intet uträtta men eniga och organiserade kunna Ni uträtta stora ting.” ”När ni äro spridda åt, så kan arbetsgivaren giva Eder för Edert arbete vad han finner för gott, men det är orättvist, ty arbetet är det enda arbetaren har att sälja, och det är Eder ovärdigt att arbetsgivaren sätter priset på Eder vara, det bör Ni själv göra.” Men han manade också arbetarna att delta i det politiska livet och kämpa för rösträtt.
Författarna hinner mellan levnadsteckningen diskutera ”individens roll i historien”, Marx kritik av Gothaprogrammet, just skräddarnas betydelse för den tidiga socialismen och mycket annat men har inte hunnit med att fördjupa sig om Palms kvinnosyn eller ”vägen till socialismen”. Däremot finns ett avsnitt med om Palms ”uppviglingsfärd” till USA där det väpnade våldet i klasskampen var närvarande och han själv besökte Haymarket Square för att hedra de anarkister som avrättades efter bombdådet på första maj 1886.
Oavsett ras och stam
Utan att alls begära att den lilla boken skulle trycka in ännu mer från August Palms liv och gärning har jag själv mer fördjupat mig i hans syn på folk och nation.
Palm tillhörde den tidiga generation av socialister vars internationalism hade en kosmopolitisk karaktär och där kommunistiska manifestets ord om den fosterlandslösa arbetarklassen ännu var levande. I hans tidiga budskap handlade socialismen inte om en ljusare framtid ”för den eller den nationaliteten” utan, som han skrev i Social-Demokraten hösten 1885, för hela mänskligheten. Om arbetarrörelsen skulle kunna uträtta något måste den ”spränga nationalitetens trånga gränser” och bli internationell. Internationella fackföreningar skulle bereda vägen för hela mänsklighetens förbrödring, till ”de olika folkelementens uppgående i ett” och till att de ”eviga fejder och blodsdåd” som dittills befläckat hennes historia skulle få ett slut. Ja, detta var arbetarrörelsens ”ädla uppgift”. Den producerande klassens frigörelse, citerade Palm de franska socialisternas Le Havre-program från 1880, var liktydig med ”hela mänsklighetens frigörelse oafsedt ras och stam.”
Den rådande borgerliga civilisationen var för Palm ”ren humbug”. Den utgjordes, skrev han i Social-Demokratens provnummer 1885, av hundratusentals väldresserade människoslaktare, mordverktyg, tukthus, rättsförvrängare och folkfördummare, kolossala rikedomar och arbetshus. Hela den bestående samhällsbyggnaden, var byggd på lögn och bedrägeri. Mänsklighetens ideal hade blivit upp och nedvända och ju mer den moderna civilisationen framskred desto värre blev folken genomfrätta av tidens sjukdom, det sociala hyckleriet. Ja, ju mer respekt folket hade för ”egendomen” och dess innehavare som samlat enorma rikedomar medan andra försmäktade i nöd, desto högre ansågs civilisationen stå. Den moderna civilisationen var i grunden en ”oerhörd onaturlighet” som bara överträffades av dumheten bland dem som trodde på den. Endast genom att arbetarklassen organiserade sig kunde en ny civilisations ljus gå upp över mänskligheten.
Den här synen på den borgerliga civilisationen gick stick i stäv med det evolutionära synsätt som mer förespråkades av socialdemokratins akademiskt bildade, som Hjalmar Branting. ”Intelligensare”, fnyste Palm som inte såg någonting positivt överhuvudtaget med liberalismen och dess inflytande i arbetarrörelsen. När ledande, akademiskt bildade socialdemokrater, som Arthur Engberg och Bengt Lidforss tog till sig alltmer nationella förställningar som även inbegrep det tidiga 1900-talets eurocentrerade rasidéer, menade Palm tvärtom att den arbetarklass som skulle förenas inbegrep alla ”proletärer” och förtryckta, från kinesiska kulis, daglönare, till samer – då kallades ”lappar”. Vid sitt besök i USA uttryckte han också, mitt ibland agitationen bland arbetare i svenskbygder, sympati för försvaret av ursprungsbefolkningens rättigheter.
I Carl Eldhs monumentala Brantingskulptur i Stockholm tittar en av figurerna bort ifrån gruppen, August Palm längst ner till höger.
Så, när det gäller en annan skulptur, Carl Eldhs monumentala Brantingmonument på Norra Bantorget i Stockholm. Även här återfinns den gamle gubben Palm. Men till skillnad från många av de övriga figurerna som förväntansfullt ser upp mot Branting, tittar Palm grubblande bort från Branting och hela skulpturgruppen. Kanske inte bara för vad han såg som ”intelligensarnas” liberalt betonade reformism och hycklande nykterhets- och skötsamhetsideal. Utan även bort från hela den borgerliga civilisationens nationalism och humbug.
Ambitionen med den senaste, ”inte den stora”, boken om August Palm är förhoppningsvis att stimulera till en fortsatt diskussion om rörelsens tidiga rötter och tankar, skriver Berggren och Johansson och avslutar med en fråga till varje läsare, kanske för en studiecirkel som boken väl lämpar sig för: ”Palm gick ur tiden 1922, men hans minne lever. Hur är det med den socialistiska vision som Palm så uppoffrande stred för? Lever den fortfarande eller haltar den?”
Eller är det ens någon som längre minns den.