I en tid av krig i Ukraina och folkmord i Gaza har Dagens ETC väckt stor uppmärksamhet, inte främst genom sin utrikesrapportering, utan genom sin granskning av pedofiljägarsajten Dumpen. Det är en granskning som väcker frågan: vem granskar ETC? Är det makten – de vuxna förövarna – som får stöd, eller barnen och deras beskyddare?
Läs Gay Glans debattartikel – och repliken från Internationalens Patrik Olofsson.
Opinion|Gay Glans
Dumpen ägnar sig åt något av det mest kontroversiella man kan göra: att konfrontera och hänga ut sexualbrottslingar. Deras metoder måste givetvis diskuteras, men ETC:s bevakning fokuserar på kritik av Dumpen, inte mot lagstiftningens brister. Självmord kopplade till Dumpens uthängningar lyfts ofta fram, medan de allvarliga brott som ledde till konfrontationerna sällan nämns. Det handlar om oerhört obehagliga beskrivningar av tidigare sexövergrepp, onanifilmer riktade till barn och direkta sexförfrågningar. Juridiska gråzoner kring pedofiler problematiseras, men rättssystemets begränsningar i att hantera sexualbrott mot barn får lite utrymme.
Det är en journalistik som inte framstår som en granskning av makten, av de misstänkta männen, utan snarare neråt mot landets enda barnrättsaktivister. Enligt Stiftelsen Allmänna Barnhusets rapport 2022 har 28,6 % av barnen i Sverige utsatts för sexuella övergrepp. En oerhört upprörande siffra.
ETC har gjort stor sak av att uthängda män begått självmord, men har utelämnat forskning som visar att risken för självmord också ökar kraftigt när polisen gör avslöjandet. Anhöriga drabbas svårt oavsett vem som gör avslöjandet. I ETC:s artiklar framstår Dumpens metoder som orsaken till självmorden och de anhörigas problem. Det är en kraftigt förenklad och missvisande bild. Suicidprevention är ett samhällsansvar, inte Dumpens.
ETC:s granskning resulterar i slutsatsen: Dumpen är skadlig.
Det stämmer – för pedofilerna.
Dumpen definierar sig som en barnrättsaktivistisk aktör som tar barnens parti– inte förövarnas. De driver opinion för att lagstiftningen ska ändras, så att förberedelser till sexualbrott mot barn blir straffbara även om barnet är fiktivt. Att sexchatta med barn ska räcka för åtal – precis som förberedelser till andra grova brott gör det.
ETC anklagar Dumpen för att konfronterade pedofiler kan köpa sig fria från publicering. Som bevis har man redigerat en chattkonversation med en misstänkt förövare så kraftigt att det framstår som om mannen betalade för att slippa uthängning. Dumpen har publicerat chatten i sin helhet, där det framgår att publiceringen sköts upp av hänsyn till förövarens självmordsrisk.
Linus konfronterades av Dumpen – kunde sedan köpa sig fri från uthängning | Dagens ETC
Visst ska Dumpen granskas. Om oegentligheter förekommer måste de ställas till svars. Men ETC:s (och Aftonbladets) journalistik måste också granskas – särskilt som den bidrar till att svartmåla en av få aktörer som skyddar barnen. Ungefär som FFF värnar klimatet för kommande generationer.
Det är tänkbart att ETC:s journalistik drivs av ekonomiska problem till följd av Tidöregeringens kraftigt försämrade mediastöd. Men det är inte rätt väg att gå för en tidning som definierar sig som en radikal rödgrön röst i det borgerliga medielandskapet.
Pedofilerna jublar knappast – men de känner sig sannolikt stärkta av Dagens ETC:s journalistik.
Bilden: Patrik Sjöberg och Sara Nilsson som driver Dumpen.se
Replik: Gay Glans debattartikel ställer upp en falsk dikotomi
Gay Glans vill lyfta behovet av att stödja barn utsatta för sexuella övergrepp, Det är viktigt och nödvändigt. Vi kan inte få för många med den ambitionen. Men polemiken mot ETC tenderar att bli mer en partsinlaga för Dumpen än skapa någon klarhet om problematiken och den tenderar att bli mer moralisk än politisk.
Vänsterns uppgift är att leverera politiska svar – oavsett hur svår frågan är.
Opinion|Patrik Olofsson
Gay Glans debattartikel börjar med att ställa upp en falsk dikotomi; det finns bara två alternativ; antingen stödjer man barn genom att stödja Dumpen eller så stärker man pedofilerna genom att granska/kritisera Dumpen.
En tredje ståndpunkt; att man både kan vilja värna barnen och samtidigt vara kritisk till Dumpen finns inte.
Gay Glans skriver att ”visst ska Dumpen granskas”. Men det är bara en brasklapp. Hela artikeln går ut på att granskning av Dumpen objektivt stärker pedofilerna.
I artikeln beskrivs Dumpen som ”landets enda barnrättsaktivister”, några som värnar barnen ”som Fridays For Future värnar klimatet”. Nåja.
Dumpen är ett aktiebolag. Patrik Sjöberg har ett moderbolag som heter Sjöberg 242 AB (242 – för att man ska förstå att man har med en världsrekordhållare att göra). Dumpen – Dumpen Media Group AB – är ett dotterbolag till 242 och drar in mellan 2-3 miljoner per år.
Det finns en ideell förening också, men alla intäkter från sponsorer, reklam på hemsidan och Swish-donationer går till Patrik Sjöbergs bolag.
Ett aktiebolag kan givetvis göra bra saker, men själva syftet med ett aktiebolag är att i första hand (och ofta uteslutande) tillvarata aktieägarnas intressen. Så att granska bolags affärsmetoder och om det finns intressekonflikter är ett fullt naturligt journalistiskt uppdrag.
Sen är det ju en traditionell journalistik att man granskar konsekvensneutralt. Man jagar sanningen och fäster ingen vikt vid övervägningar om vem som tjänar/inte tjänar på det man exponerar. Det kan ju kännas ovant i vänstermedia där det typiskt sett är en aktionsorienterad journalistik – där konsekvensen är allt och varje text syftar till att uppnå ett resultat/förändring. Men det är inte huvudfåran och något man får uthärda.
I artikeln ifrågasätts ETC:s granskning av Dumpen som distraktion ”i en tid av krig i Ukraina och folkmord i Gaza”. Vill man läsa om Ukraina och Gaza på ETC kan man söka och få 2300 respektive 2800 träffar. Att tro att rapporteringen om Ukraina och Gaza har prioriterats ned till förmån för Dumpen-granskningen är en konspirationsteori.
Likaså idén att granskningen av Dumpen är ett tecken på att ” ETC:s journalistik drivs av ekonomiska problem till följd av Tidöregeringens kraftigt försämrade mediastöd”.
Det Gay Glans gör är en motivattack (guilt by motive); att ETC inte haft ett ärligt uppsåt i att granska Dumpen, utan bara har en snöd ekonomisk kalkyl. Det vet Gay Glans ingenting om. Det är också en konspirationsteori som är kopierad och inklistrad från Dumpens hemsida.
Alla vänstertidningar – utan undantag – har ekonomiska problem. Om ett reportage om Dumpen skulle lösa det skulle det vara det enda alla vänstertidningar skrev om.
Har granskningarna bara varit illvilliga angrepp utan substans? Ett resultat är att Dumpen känt sig tvungna att bryta samarbetet med Impulskontrollen (som man påstod skulle ge vård till pedofiler).
Impulskontrollen var likt Dumpen ett bolag – MM Framtid AB – vars syfte var att tjäna pengar på att erbjuda privat ”vård” till pedofiler som Dumpen fångade. Och de infångade pedofilerna betalade stora pengar och bolaget gjorde miljonvinster som slussades vidare till Patrik Sjöbergs bolag.
Bolaget hade inte tillstånd från IVO att bedriva vård och dess personal hade ingen form av vårdrelaterad legitimation. Och efter granskning bad bolaget om ursäkt och las ner.
Det finns ett antal polisanmälningar mot Dumpen och Impulskollen och åklagaren har startat en förundersökning. Så vi får se vad det leder till.
Dumpen är ju inte bara ett svenskt fenomen. Internationellt har vi grupper som ”Dark Justice”, ”PoPSquad”, ”Creep Catchers” och liknande.
Gemensamt för dessa grupper är att de är starkt kritiserade av polisen, som anser att man förstör polisens spaningsarbete, förstör bevis, pedofiler raderar material, pedofiler går under jorden, man felidentifierar folk och så vidare.
FBI har uttalat att man anser de amerikanska grupperna vara ”extremt kontraproduktiva”. I Storbritannien har Nationella polischefs-rådet (NPCC) sagt att dessa grupper som jobbar med uthängningar gör mer skada än nytta. Några grupper som bara jobbar med att samla in bevis, som man sedan lämnar över till polisen får beröm och har lett till framgångsrika domstolsavgöranden. I Kanada har polisen fått lägga resurser på att utreda själva ”jägarna” för trakasserier, hot och förtal, istället för att jaga pedofilerna.
I Sverige har polisens Nationella operativa avdelning (NOA) uttalat sig om Dumpens metoder, och de är mycket kritiska. Lena Larsson, förundersökningsledare specialiserad på sexualbrott vid NOA, anser att Dumpens konfrontationer ofta försvårar polisens arbete. Hon menar att misstänkta hinner radera bevismaterial, vilket gör att utredningar blir väldigt svåra, eller till och med omöjliga att fullfölja.
Det är lätt att imponeras över Dumpens metoder och att de verkar fånga många pedofiler och man tycker att polisen agerar för saktfärdigt (vilket iofs är en korrekt observation). Men frågan man måste ställa sig är om man vill att polisen ska ha samma möjlighet att bedriva brottsprovokation, bevisprovokation med mera? Det skulle ändra en hel del på rättstraditionen.
Det kan behövas lagändringar, men det hjälper inte om inte polisens effektivitet ökar. Det polisanmäls ca 3000 våldtäkter mot barn varje år. 120-140 döms varje år. Efter den stora omorganisationen av polisen, då polisen skulle drivas som ett företag, har vi fått fler chefer, mer byråkrati, ökad närvaro på sociala medier, tjusigare presskonferenser m m. De brott som kräver stora utredningsinsatser – som sexualbrott mot barn – ger inte många pinnar i statistiken. Här måste polisen bli bättre.
Det vi däremot vet från internationell forskning är att den här typen av pedofiljakt i USA och Storbritannien som ”Creep Catchers” ”Dark Justice”, ”Predator Poachers” med flera, har noll och ingen effekt på brottsstatistiken. De minskar inte övergreppen på barn. Det är inte hos den typen av organisationer lösningen finns.
Vägen fram finns i politiska lösningar och prioriteringar. Det som fungerar på riktigt är program som ”Kein Täter Werden” i Tyskland som botar 70% av alla pedofiler. Det är en liten verksamhet; ca 11 000 i rådgivning och ca 1000 i aktiv behandling. Men det är tillräckligt för att påverka brottsstatistiken.
Den här typen av multimodala program (kbt, medicin, socialt) har vi inte i Sverige. Den är naturligtvis mycket resurskrävande och den kräver politiska prioriteringar. I Tyskland är den ett statligt vårdprogram förlagt på ett universitetssjukhus i Berlin.
Skulle vi dra en lans för en sådan verksamhet i Sverige så är det något som de facto skulle påverka brottsstatistiken.
I Region Stockholm finns en hjälp-linje pedofiler kan ringa några timmar i veckan och få muntlig rådgivning. Vill du sluta röka finns en hjälp-linje öppen 8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan.
Att bota en rökare är en pinne i statistiken. Att bota en pedofil är en pinne i statistiken. Och eftersom det är lättare att få folk att sluta röka än att sluta vara pedofiler, så är det ju inte konstigt vad vården prioriterar, när den styrs av New Public Management.
Olika former av aktiebolag i medborgargardesbranschen är inget att hoppas på.
Vänsterns uppgift är politisk; att brott döms och bestraffas i rättegång och att sjuka får kvalificerad offentlig vård.