Yom al-Ard lyfter det palestinska motståndet


I helgen uppmärksammades Yom al-Ard på ABF i Malmö. Det inleddes med en tyst minut för alla som dött i kampen för ett fritt Palestina. Det gjordes med konst, tal, musik och poesi. Palestinskan Yomn Kadoura sa inledningsvis: ”Vi mår inte bra idag. Ingen här mår bra idag. Det är inget normalt liv, när barnen dödas i Gaza och på Västbanken. De målade tavlorna ni ser runt omkring är symbol för vårt motstånd som på samma gång är en kamp för mänsklighetens frihet”. Konstnären Yahya Ashmawi visade en konstutställning med palestinska motiv (”På denna jord finns de som förtjänar livet”), på flera av tavlorna syns en nyckel som symboliserar palestiniernas återvändande till Palestina.

Fokus|Alex Fuentes

Den 30 mars varje år uppmärksammas Yom al-Ard, Palestinska jordens dag internationellt till minne av händelserna 1976, då sex palestinier med israeliskt medborgarskap mördades,100 skadades och 300 greps under en generalstrejk. Uppmärksamheten kring denna dag sker idag också mot bakgrund av att Israels sionistiska regim ensidigt bröt vapenvilan, den 18 mars 2025, som Israel och Hamas-miliserna hade kommit överens om.
Gaza fortsätter att vara belägrat av den sionistiska terrorregimen trots att praktiskt taget hela världen fördömer Israels folkmord på palestinier. Netanyahus arméenheter har, efter att Israels regering bröt vapenvilan, attackerat södra Gaza med flyg och artilleri med hundratals mördade som följd. Attackerna i Gaza utvidgas och alltfler områden annekteras av den israeliska militären som beordrar massvräkningar av befolkningen. Döda människokroppar, många barn bland dem, grävs ur rasmassorna efter att flyganfall efter flyganfall bombat sönder hem, tält, ja allt. Massgraven med avrättade läkare och vårdpersonal – avrättade en efter en – talar om för oss alla vad det är för regim mänskligheten har att göra med. Ett pack som gör sig skyldiga till vidriga krigsförbrytelser.

Bombningen av UNRWA:s anläggningar i norra delen av remsan och luftangrepp mot skolor nordost om Gaza utgör också en del av barbariet. Syftet, enligt Israels nuvarande försvarsminister, Israel Katz, är att ”rensa området på terrorister och dess infrastruktur, och inta stora ytor som ska adderas till staten Israels säkerhetsområden”. Ockupationsmakten Israel utövar samtidigt, ännu en gång, etnisk rensning på Västbanken medan libanesiska byar fortfarande är ockuperade av den sionistiska krigsmaskinen som stöds av USA och dess gelikar. 49-årsdagen av Palestinska jordens dag sammanfaller också med situationen på de ockuperade syriska Golanhöjderna.

De israeliska bombningarna, som i de södra städerna Rafah och Khan Yunis, liksom blockaden av Gazaremsan, berövar den palestinska befolkningen deras mest grundläggande behov, såsom mat, vatten och medicin, vilket ökar antalet sjukdomar och dödsfall. Israel strävar efter att definitivt ta över kontrollen över Rafah och Khan Younis. Folkmordsminister Katz är så svinaktig att han ber den palestinska befolkningen att samarbeta i kampen mot motståndsrörelsen i Gaza. ”Operation Force and Sword” (som denna nya attackfas av folkmordet har kallats) expanderar, tillsammans med den storskaliga evakueringen av befolkningen i Gaza, och beslagtar stora områden som kommer att läggas till säkerhetszonerna i staten Israel. Folkmordsregeringen känner sig skyddad av Trump. I en intervju den 11 mars krävde Netanyahus miljöskyddsminister en fullständig förintelse av palestinier i Gaza. Ministern sa: ”Den enda lösningen för Gaza är att tömma det på invånare” och tillade ”Gud skickade oss Trump för att bygga bosättningar” vilket upprepas av beväpnade sionistiska nybyggare.

Netanyahu trotsar internationell rätt och arresteringsordern som utfärdades av Internationella brottmålsdomstolen i november 2024 som anklagar honom, tillsammans med sin tidigare försvarsminister, Yoav Gallant, som ansvariga för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Detta är endast möjligt på grund av det obegränsade stöd som den allsmäktige Trump och hans allierade i EU och den fascistoida Viktor Orban i Ungern, erbjuder brottslingen Netanyahu. Ungerns Orban har öppnat sitt land för Netanyahu medan Tysklands Friedrich Merz har sagt att om den blodtörstige Netanyahu vill besöka Tyskland kommer Merz att hitta ett sätt att tillåta folkmördaren att komma in och sedan lämna Ungern utan att bli haffad. Israels krigsminister Israel Katz har nu meddelat att hans armé kommer att ta över ”omfattande områden” i Gaza och att dessa kommer att läggas till de nuvarande ”säkerhetszonerna”. Därför utökar israeliska trupper order om ”evakuering” – som av FN beskrivs som tvångsförflyttning – och slår till med ännu större attacker. Francesca Albanese är jurist, folkrättsspecialist och FN:s särskilda rapportör för de ockuperade palestinska områdena, och säger: ”Israel skriver en av de mörkaste sidorna i folkmordens historia…Rasismen hos västerländska medier som inte täcker detta, och västerländska politiker som inte fördömer detta, tillsammans med de tusen andra vittnesmålen och anklagelserna om våldtäkt och andra former av misshandel och tortyr som palestinier har utsatts för i israeliska fängelser, är helt sjukt”. Sveriges regering fördömer inte folkmordet och gör sig därmed medskyldig till det avskyvärda som sker i Gaza där allt blir värre och värre för varje timma som går. Kristerssons eller Åkessons gäng har helt enkelt blod på sina händer.

Palestiniernas styrka, trots drygt femtiotusen döda och återkommande uppoffringar, erbjuder världen ett enastående exempel på värdighet och vilja att kämpa mot en imperialistisk politik som försöker få bort palestinierna från Palestina och kväva varje befrielseprojekt som leder till att det palestinska folket befriar sig från ockupanternas underkuvande. Palestinier kämpar outtröttligt mot alla former av beroende och kolonialism. Historien lämnar inget utrymme för likgiltighet inför folkmordet i Gaza eller den sionistiska ockupationen i delar av Syrien och Libanon. Yom al-Ard uppmärksammar folk som gör motstånd, tillsammans med arbetarna och bönderna i de ockuperade områdena, liksom unga människor som engagerar sig i alla former av motstånd i Palestina och i exil. Man måste stå upp för det palestinska motståndet och stödja det i alla dess former, därför att det, som Yomn Kadoura sa i Malmö, är ett ”motstånd som på samma gång är en kamp för mänsklighetens frihet”.