Innan jag säger något annat: det finns anständiga jägare. Såna som känner sina marker och vet var älgen rör sig och hur många kalvar som har kommit till sen sist. De sitter i timmar i jakttornet iskalla höstmornar och väntar på rätt läge; hellre än att riskera att skadskjuta skjuter man inte alls. Där jag växte upp hängde bössan på väggen i köket, för om räven dök upp i hönsgården måste man skynda sig. Bara så ni vet – det finns fortfarande såna jägare.
Sedan finns den andra sorten.
Jägarkåren växer och i helgen tog Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch sin jägarexamen under en som hon kallar “smått episk” helg på Knistad herrgård utanför Skövde.
Det där var rubriken 2020 från sajten https://vildmarken.se/ . Titta gärna in! När ni har kollat på fotot av en smått episkt stajlad Ebba i jägarkeps poserande med bössan över axeln framför herrgården – gå vidare till sajtens erbjudanden. Skjutbiograf för 1995 spänn i timman: riktiga vapen och skarp ammo att använda mot filmer av vilda djur. Uppfriskande vildmarksbesök!
“Det finns få saker som är så läkande som att vara ute i naturen. Det finns ju många sätt att vara det men jakt är en av dem. Hållbar jakt hjälper till att bevara viltpopulationer och biologisk mångfald generellt”… sa Ebba den gången. Ett par år lät hon sig filmas på ”slottsjakt” i episkt elegant, kamouflagemönstrad skyttedress. Hur kamouflerad man blir av skarpa gråa och gröna färger i djup vit snö förstår inte jag, men Ebba lyckades till sist ha ihjäl en dovhjortskalv. Bragden väckte viss uppmärksamhet, som ni kanske minns, för kalven var visst lite långsam med att dö.
Ifall ni inte vet – slottsjakt är etiketten på stora markägares lönsamma sidoprojekt. Har ni mycket mark som inte lämpar sig för jordbruk? Föd upp åtrådda djurslag på de inhägnade ytorna och låt betalande gäster komma och skjuta! Hägnen är visserligen lika mycket natur som en robotklippt gräsmatta, men om man kan dra in cash på att låta det nya mellanskiktets uppstickare imitera en gammal överklasshobby – varför inte?
Vår landsbygdsminister Peter Kullgren älskar också naturupplevelser. Han bredde ut sig om det på några sidor i Svenska Kennelklubbens medlemstidning Hundsport för ett par pår sedan, när han hade varit på jakt. Hans golden retriever är av en ras som idag är den vanligaste och mest omtyckta sällskapshunden, förutom att assistans- och ledarhundar ofta är just golden, men den togs fram av engelska godsägare på 1800-talet för att apportera skjutna fåglar. Kullberg är mycket för kulturella traditioner. På den här resan prickade han hela arton duvor – förlåt! – traditioner. Jag vet inte varifrån just de duvorna kom, men jag vet att rapphöns, fasan och gräsänder föds upp och släpps ut för att folk som han skall ha något att ha kul med. Det rubriceras som värnande av biologisk mångfald. Eller, som Kullgren framhävde den gången, som en naturupplevelse.
Svenska Jägarförbundet bildades 1831. Idag har det sitt huvudkansli i Östra Malma slott, Så här såg revisionsrapporten från 2015 ut:
Tillgångar Förbundets totala tillgångar uppgick per den 31/12 2015 till 89,5 mkr (87,9 mkr). Byggnader och mark Fastigheten Öster Malma har ett bokfört värde av totalt 34,4 mkr (37,3 mkr). Värdepappersportfölj Jägareförbundet har avtal med en extern kapitalförvaltare om diskretionär förvaltning av förbundets värdepappersportfölj. Förvaltningen sker med stöd av en av förbundsstyrelsen beslutad kapitalförvaltningspolicy som har en försiktig prägel. Värdepappersportföljen har värderats till det lägsta av anskaffningsvärdet och verkligt värde per balansdagen, 34,4 mkr. Marknadsvärdet av värdepappersportföljen uppgick per 31/12 2015 till 35,0 mkr (34,3 mkr) vilket ger en dold reserv på 0,7 mkr.
Förbundet har idag efter snabb tilläxt runt 300 000 medlemmar. 120 av dem sitter i vår riksdag som medlemmar i riksdagens Jakt&Fiskeklubb. Under jord, i riksdagens källare, finns den skjutbana, som Jägarförbundet upplåtit åt hugade ledamöter att öva läkande naturupplevelser på. Säkert behövlig avkoppling mitt i det betungande jobbet!
Visste ni detta, vänsterfolk? Och tror ni att den här välorganiserade versionen av jakt är utan politiskt inflytande?
Så – nu till saken! Busch och Kullgren skriver en debattartikel i Svenska Dagbladet. De säger att samernas rätt till renbetesmark måste inskränkas. Det är alldeles för stora arealer med alldeles för lite ekonomisk vinst för att detta ska få fortsätta. Det är för många renar och för lite pengar. Samernas kultur måste förstås värnas, men på andra sätt än att låta dem fortsätta lägga beslag på mark som de inte har rätt till.
”När marken ägs av staten ska också staten slå fast att jakt och fiske fortsatt ska upplåtas av staten och vara tillgängligt för allmänheten. Vanliga jägare, fiskare och familjer ska inte steg för steg trängas undan från mark som tillhör oss gemensamt.”
Fundera på vad meningarna döljer. Är samer inte vanliga människor? Vanliga människor ställs mot samer – ”vanliga jägare”, ”vanliga familjer”. Betydet ordet ”vanliga” här helt enkelt ”etniskt svenska”? Vad vanliga familjer brukar göra långt ute i renbetsmarkerna är svårare att förstå. Skoteråkningen i fara? För lite utrymme för thailändska hjortonplockare? Steg för steg trängs de arma stackarna iallafall undan. ”I dag väger rennäringens intressen så tungt på så stora ytor att andra människors frihet och framtid alltför ofta får stå tillbaka”. Vem vet vilkas mänskliga rättigheter som hotas så till den grad av just samer, men ordvalet mobiliserar läsarkänslor och det är förstås avsikten. Kan man vinna Jägarförbundets medhåll och plocka hem några harmsna norrlandsröster på kuppen, bonus!
Energi- och landsbygdsministern hade kunnat skriva så här i stället:
Samerna har fått hantera sina olönsamma gamla marker alldeles för länge. Det är staten som bestämmer när den ska upplåtas åt mineralprospektering och gruvbolag! Lapparna får vårda sin kultur genom att jojka i sina kåtor bäst de vill, vi kan rentav sträcka oss till lite statsbidrag – men exploatering av resurser är inte deras rätt. Den är vår.
Det hade förstås inte sett lika snyggt ut, så man fick skylta om budskapet lite. Till exempel talade ministrarna inte om att landsbygdsdepartementet förbereder en ny utredning om just jakt, fiske och rennäring på statlig mark ovan odlingsgränsen. Debattartikeln kan nog ses som den introducerande trumvirveln för utredningens kommande förslag. Säg vad ni vill om Busch som jägare, men det finns en sorts kamouflage som hon är riktigt bra på.