Bodils betraktelser: Värmebölja- nej, godhetssignalering?

Karachi upplever nu temperaturer över 45C och sjukhusen kämpar för att klara inflödet. Där som här är det fattigt folk som råkar värst ut: alla har inte pengar till AC. Alla har inte tillgång till svalt, rent dricksvatten. Alla har inte kylskåp. Det går lika bra att dö i diarrésjukdomar som i värmeslag. Kommissionen vill att klimatförändringarna sätts upp som internationell hälsorisk.
Vad har villägaren på Österlen att säga om detta? Jo…”Det verkar som om många av alla gröna projekt i huvudsak syftar till godhetssignalering med skatte- och pensionspengar som finansiering.”

Krönika|Bodil Carlsson

Klimathotet är inte så brådskande som det ofta framställs. Klimatförändringar har alltid förekommit, och vissa forskare menar att anpassning snarare än drastiska och kostsamma åtgärder vore en mer rimlig väg framåt. Om vi rusar in i en ”omställning” utan att väga kostnader mot faktiska risker, riskerar vi att skapa nya samhällsproblem och öka klyftorna mellan olika grupper.”

Man läser och tror att det är en insändare i någon lokaltidning, skriven av arg farbror som är less på klimattjafset och vill ha sin bil i fred. Den som skrev det där hösten 2025 är mycket riktigt en äldre man med villa och två bilar, men han är också ordförande för Liberalerna i Simrishamn, medlem i kommunstyrelsen och framförallt civilingenjör med en lång och internationell karriär bakom sig inom energiindustrin, främst kärnkraft och naturgas.” I många år var han sommarboende på Österlen. Nu är det där hans villa ligger och lokaltidningen som publicerar hans åsikter på ledarplats är Dagens Näringsliv.

Klimatförändringar har alltid förekommit? Helt rätt. Det som kallas för den lilla istiden under 1600-talet hade ihjäl några miljoner européer i svält och svältrelaterade sjukdomar. En superstark El Nino, en som det just nu varnas för, har också hänt förr. 1877 slog den till och runt 50 miljoner människor dog under loppet av ett par år därför att skördarna uteblev. Det var 3-4% av världens befolkning då – och nej, det var inte Greta Thunberg som sa det. Det var den inte särskilt aktivistiska Washington Post alldeles nyss.

Det kom en betydligt mindre 2015 – 2016 också. Indonesien och Australien drabbades av svår torka och rasande skogsbränder, delar av Sydamerika och södra USA av våldsamma översvämningar. När skördarna torkade bort eller dränktes steg matpriserna. I Etiopien behövde åtta miljoner människor mathjälp för att klara sig.

Den långa torkan 2022 sänkte vattenståndet i Rhen till 40 cm och gjorde båttransporterna svåra. Farbror kanske inte minns det där när han sitter vid tangentbordet? I England var den sommaren en av de torraste sedan 1836; i vissa områden hade man som mest upp mot 40 grader varmt och jordbruket tog mycket stryk. Vanliga trädgårdsodlare debatterar än idag vilka torktåliga blommor som ska väljas till rabatterna innan nästa extremsommars bevattningsförbud är på plats – eller om man rentav skall ta tjuren vid hornen och satsa på prydnadsgrus. Men sånt strunt berör ju inte civilingenjörer som skriver för Dagens Näringsliv. De har viktigare saker att hålla i tankarna.

Det är ingen nyhet att klimatomställningen kräver enorma investeringar. Hushåll, företag och stat tvingas till ökade utgifter för att möta lagkrav, subventionera grön teknik och införa nya skatter, småföretagare kämpar med ökade kostnader för att följa miljöregler.” 

Så klimattyranniet tvingar på oss kostnader för obehövliga åtgärder? Här har ni ett stycke ur en rapport i Science Direct från januari 2026 om EU-ländernas reaktion på krigsutbrottet för fyra år sedan:

In response to the 2022 energy crisis, EU nations markedly increased their subsidies for fossil energy as a crisis mitigation strategy. The allocation of subsidies saw a disproportionate increase towards fossil fuels, with natural gas subsidies rising from EUR 15 billion to EUR 46 billion and oil from EUR 26 billion to EUR 56 billion, whereas subsidies for the renewable energy sector saw only a minimal increase [15] (min fetning).

Värmeböljan 2025 slog hårdast mot sydöstra Europa. Skördarna föll och tamboskap blev utan foder eller rentav dog i hettan; skogsbränder följde i spåren. Italien tog den värsta smällen med uppskattade kostnader på 11 miljarder euro. För Frankrike var notan 10 miljarder och för Spanien, som åkte på både extremhetta, skogsbränder och översvämningar, över 12 miljarder euro.

Nu är det 2026 och ett nytt krig har ställt till det igen för fossilens vänner. Den av FN tillsatta fristående europeiska kommission om klimat och hälsa säger att de europeiska länderna fortfarande spenderar över 400 miljarder pund varje år på att subventionera produktion och bruk av de fossila bränslen som hjälper runt en halv miljon av deras invånare att dö för tidigt i sjukdomar orsakade av luftföroreningar under samma tid. Även här dör folk också i värmeböljor, även om risken är mycket större i andra delar av världen : Karachi upplever nu temperaturer över 45C och sjukhusen kämpar för att klara inflödet. Där som här är det fattigt folk som råkar värst ut: alla har inte pengar till AC. Alla har inte tillgång till svalt, rent dricksvatten. Alla har inte kylskåp. Det går lika bra att dö i diarrésjukdomar som i värmeslag. Kommissionen vill att klimatförändringarna sätts upp som internationell hälsorisk.

Vad har villägaren på Österlen att säga om detta? Jo…

Det verkar som om många av alla gröna projekt i huvudsak syftar till godhetssignalering med skatte- och pensionspengar som finansiering.”

Dummare än tåget? Inte alls. Det är knappast troligt att någon som har servat fossilindustrin så länge inte vet något om de statliga jättesubventionerna; lika otroligt att han skulle se Kinas pågående skifte från fossil till förnyelsebar energi som godhetssignalering. Den här versionen av arg svensk farbror vet precis vad hans läsare vill höra och när det passar att sätta in stöten. Texten ovan publicerades i oktober 2025, när värmeböljan som uppskattats ha orsakat runt 16 000 dödsfall i Europa var över och eventuell kvarstående oro behövde en lugnande klapp på kinden. Han skriver fortfarande. I april förklarade han att den svenska vindkraften har kostat hela 300 miljarder att bygga, men trots det idag är i praktiken värdelös. Lätt funnen statistik från 2024 säger att vindkraften levererade nästan 24% av den totala elproduktionen i Sverige, medan vattenkraften samma år svarade för 38% och kärnkraften för knappt 29%. Men det hindrar inte mannen från Österlen: Svensk energiförsörjning måste baseras på sund marknadsekonomi och förståelse för tekniska sammanhang. Då kan man investera utan fluffiga gröna visioner.” Man undrar ju när årliga 400 miljarder pund i statssubventioner blev sund marknadsekonomi, men vi kan nog inte vänta oss varken frågan eller något svar på den i Dagens Näringsliv. Däremot finns ett möjligt svar i en artikel i Dagens Industri från mars 2026:

Regeringen och SD öppnar för ett nytt statligt kärnkraftsbolag. Samtidigt krävs stora volymer utländsk kompetens när tusentals jobb ska tillsättas i den svenska kärnkraftssatsningen. ”Jag ser framför mig en våg av arbetskraftsinvandring”, säger arbetsmarknadsminister Johan Britz (L).