Mitt under belägring, fördrivning och brist på trygghet finns de som insisterar på att göra livet möjligt. I hjärtat av Al-Mawasi-området, där tälten står som tygstäder, föddes en berättelse om stillsam motståndskraft. Hjältarna är två syskon som vägrade ge upp hoppet och valde att göra motstånd på ett annat sätt – genom jordbruk.
Vi har fått in en ny berättelse och bilder från Internationalens medarbetare på plats inne i Gaza.
Fokus|Text: Buthaina Salah Foto: Muhannad Al-Shafie
Louay och Najah, syskon från Beit Lahia i norra Gaza, bar med sig de hårda resorna genom fördrivning – från Al-Daraj till Salah Al-Din-skolan, vidare till Al-Nuseirat, tills de slutligen hamnade bland de fördrivnas tält i söder. För dem är jordbruk inte bara ett yrke eller en säsongsbetonad hobby; det är en förlängning av själen, ett arv från jorden och blodet som rinner i deras ådror. De växte upp på marken, kände dess hemligheter och såg med egna ögon hur ockupationen förstörde familjens gårdar i norr – men de drog sig aldrig tillbaka från den tysta kampen mot förtvivlan.
En dag, när Louay samlade ved, såg Najah vild vitlök växa ur jorden. Det ögonblicket blev fröet till en idé som senare skulle gro i karg jord och förvandlas till en grön plats mitt i askan. Mellan tältens gångar kämpade de först med att hitta plats att odla, men snart utökades området med jord från norra Gaza, där de planterade rädisor, vitlök, dill, mangold, molokhia, bönor, tomater, basilika, mynta och timjan. Projektet var inte bara för deras egen skull – maten delades med andra fördrivna grannar.
När Najah planterar sina frön i jorden viskar hon alltid: ”I Guds namn, Gud föder oss och fåglarna.” Hennes ord sammanfattar hennes filosofi om jordbruk: det är en handling av liv, ett stilla motstånd och ett arv som inte kan raderas ur blodet. Varje droppe vatten räknas – de återanvänder vatten från tvagning eller grönsakstvätt för att bevattna grödorna. Här är jordbruk inte bara en källa till mat, utan en plats där hopp planteras i barnens hjärtan – barn som lär sig att livet fortsätter trots all förödelse.
Barn, ungdomar, kvinnor och äldre delar alla en dröm: att återta sina hem och gårdar, även om de idag är ruiner. Bland tälten, med tidens gång, vägrar de tanken på att lämna eller ryckas upp från sin jord – de bekräftar att deras rötter går djupare än någon kraft som försöker dra dem bort.
Denna berättelse är ett levande förkroppsligande av filosofin om hållbar utveckling under de mest extrema förhållanden en människa kan möta.
Tidigare berättelser från Internationalens medarbetare i Gaza:
”Hej, jag heter Malak Abuhamda och det här är min historia inifrån Gaza” – Internationalen”.
Malak Abuhamda: ”Jag berättar med smärta hur jag nästan förlorade min lillebror Mahmoud” – Internationalen.
Berättelser inifrån Gaza – Från en avhuggen hand växer en dröm fram – Internationalen
Ahmed… När hungern blir till tystnadens språk – Internationalen
Trädets sista skugga – Internationalen
SOS Gaza – där skadade och döda får dras av åsnekärror – Internationalen
Stöd Internationalen på plats inne i Gaza! – Internationalen⸻
Hur ska barnen i Gaza klara skolan i tältlägren? – Internationalen