Hundratusentals israeler deltar i de massiva protesterna mot kriget inne i Israel, och några vägrar att göra militärtjänst. Men det modiga motståndet räcker inte, menar Dror Feiler, musiker, kompositör, artist och politisk aktivist.
Det krävs också ekonomiskt tryck utifrån på Netanyahuregimen, stopp för vapenhandel , bojkotter och sanktioner för att nå verkliga förändringar.
Kommentar|Dror Feiler
Tel Avivs gator är fyllda av människor. Det är lördag, och tusentals israeliska medborgare har samlats på Habima-torget för att protestera mot regeringens krigspolitik i Gaza. Bland dem finns unga aktivister, familjer med barn, äldre par och tidigare soldater. Banderoller och plakat vajar i vinden med budskap som: ”Stoppa kriget nu”, ”Ingen rätt att döda civila” och ”Vi vill ha fred”.
Sara, 23, som just avslutat sina studier, håller en skylt där hon skrivit: ”Jag vägrar att delta i krig som dödar oskyldiga”. Hon är en av de många unga israeler som vägrar att fullfölja sin militärtjänst på grund av det som pågår i Gaza. ”Det handlar om moral”, säger hon. ”Vi kan inte blunda för det som händer där.”
Inte långt därifrån står reservisten David, 34, som tidigare tjänstgjort i försvaret. Han har valt att inte rapportera för sin senaste kallelse. ”Jag har kämpat för landet hela mitt liv, men detta är annorlunda”, säger han. ”Det handlar inte om säkerhet, det handlar om politik och makt. Jag kan inte längre delta.” David är en av över 100 000 reservister som nu vägrar att tjänstgöra – ett tecken på en växande kris inom försvarsmakten.
Demonstrationerna är inte bara symboliska. I flera städer har grupper av demonstranter blockerat motorvägar och centrala gator för att få regeringen att lyssna. Polisen har satt upp avspärrningar och gjort några gripanden, men protesterna fortsätter helg efter helg och växer i både antal och intensitet.
Vägran att tjänstgöra har också lett till juridiska konsekvenser. Några av reservisterna har fått kortare fängelsestraff, men många ser det som ett nödvändigt pris. En av dem, Shira, 29, säger: ”Om vi inte står upp nu, vem gör det då? Det här är vårt land, men också vårt ansvar.”
För premiärminister Netanyahu och regeringen innebär den interna oppositionen en tydlig politisk utmaning. Kombinationen av massiva demonstrationer, vägran att tjänstgöra och ökad kritik skapar en situation som inte liknar något tidigare. Samtidigt växer modet bland medborgarna. Demonstrationerna visar att det finns ett starkt civilt engagemang, där människor vågar ifrågasätta beslut som påverkar livet för tusentals människor både i Israel och Gaza.
Protesterna, de öppna breven från reservister och de tusentals som samlas på gatorna varje helg är ett uttryck för att delar av Israels befolkning vill få ett stopp på kriget. I en tid av kris visar det sig att många i det israeliska samhället är modiga, medvetna och redo att kämpa för förändring.
Men trots detta modiga motstånd fortsätter det folkrättsvidriga kriget i Gaza, eftersom en stor majoritet av israelerna stödjer det. Världen fördömer i ord, men konkreta åtgärder mot Israels brott mot internationell rätt lyser med sin frånvaro. Protesterna inom landet, vägran att tjänstgöra och kritik från civilsamhället räcker inte för att stoppa kriget och det pågående folkmordet. Riktiga åtgärder behövs – ekonomiskt tryck utifrån, stopp för vapenhandel och BDS-kampanjer – för att något ska förändras.