Stora delar av Tidöregeringens miljöpolitik liknar ett frontalangrepp på naturen och den biologiska mångfalden i Sverige.
Naturskyddsföreningens granskning visar att regeringens politik i 13 av 19 fall riskerar att förvärra naturkrisen. Inte i ett enda fall fick regeringens politik betyget utmärkt.
Inrikes|Göran Eklöf
Naturskyddsföreningens granskning av hur Tidö-regeringen har agerat för att stoppa krisen i våra skogar, hav och på land presenterades i augusti. Bara för tre av de 19 granskade områdena får regeringen omdömet ”bra”, och alla dessa handlar om haven: utflyttning av gränsen för där trålning är tillåten, det kommande (och ganska självklara) förbudet mot bottentrålning i skyddade havsområden, och regeringens havsproposition där bland annat de nyss nämnda åtgärderna ingår.
Regeringen får betyget ”okej” för sina beslut om marint områdesskydd, återställning av våtmarker och artskyddsutredningen. Men sen är det slut på det roliga. Summan av övriga åtgärder liknar mest ett frontalangrepp på den svenska naturen. Vilket är rätt märkligt när det kommer från den mest nationalistiska regeringen som Sverige någonsin har haft – Sverigevänner som inte tycks bry sig om själva landet.
Enbart genom beslutet tidigare i år om att urholka strandskyddet förlorade en tiondel av Sveriges yta sitt naturskydd, vilket riskerar att allvarligt skada den biologiska mångfalden. I sin första budget skar Tidöregeringen också ner anslagen för skydd och skötsel av värdefull naturen med en nästan 40 procent, från 3,7 till 2,3 miljarder 2023. Året därpå återställdes delar av anslaget, för att återigen skäras ner i budgeten för 2025. För 2026 ser de sammanlagda anslagen för skydd och skötsel ut att landa kring en tredjedel mindre än när regeringen tillträdde 2022.
Den ”satsning” på 100 miljoner för skötsel av skyddade områden som regeringen har aviserat för nästa veckas budgetproposition är uppenbart otillräckligt för de löpande behoven, och än mindre för att täcka upp för det underhållsskuld som växt till sig under de gångna tre åren. De fortsatt krympta medlen för bland annat ersättning för nya marker som ska skyddas rimmar också illa med det annars ivriga värnande om markägarnas intressen som Tidöpartierna (och även centerpartiet) så ofta ställer i motsats till naturvårdens.
Andra åtgärder som direkt slår mot den biologiska mångfalden är regeringens beslut om ökad jakt på och sämre skydd för känsliga arter som varg och säl, och stoppet för den tidigare beslutade moderniseringen av miljövillkoren för tusentals vattenkraftverk varav några har tillstånd som inte har uppdaterats på mer än 100 år.
Sämst betyg överlag får regeringen för sin roll i förhållande till EU:s regleringar och lagstiftning på miljöområdet. Här får regeringen omdömet ”uselt” eller ”dåligt” på samtliga punkter. Regeringen har agerat bromskloss genom att antingen försöka stoppa eller sänka miljöambitionerna i förhandlingarna om EU:s avskogningsförordning, som syftar till att minska den förlust av skogsområden och biologisk mångfald som orsakas av importerade skogsprodukter, och om EU:s ganska ambitiösa lag om restaurering av naturområden.
När det gäller naturrestaureringen har regeringen dessutom instruerat Naturvårdsverket att rapportera felaktiga eller ofullständiga underlagsdata till EU, för att på så vis kringgå några av de bindande kraven. Också i de pågående EU-förhandlingarna om skogsövervakning agerar Sverige bromskloss, och motsätter sig bland annat krav på kartläggning av värdefulla skogar utanför de skyddade Natura 2000-områdena.
Det ligger i linje med Skogsstyrelsens beslut 2021 om att skuta inventera så kallade nyckelbiotoper i skogen. I dagsläget har lagförslaget i EU urvattnats så långt att det riskerar att bli helt meningslöst, och EU-kommissionen överväger att helt dra tillbaka det. Dagen efter publiceringen av Naturskyddsföreningens granskning presenterades slutrapporten för den skogsutredning som tillsattes förra året. Utredningens direktiv ser ut som ett rent beställningsjobb från skogsindustrin, med ett ensidigt fokus på tillväxt och produktion samtidigt som lösningar för skogens natur- och klimatvärden saknas.
Trots att hälften av Sveriges hotade arter är knutna till skogen lämnar utredningen en rad förslag som tvärtemot slår hårt mot skogens redan pressade mångfald. Utredaren vill bland annat sänka avverkningsåldern för skog, göra det lättare att upphäva naturreservat, och öka tillväxten i skogen genom gödsling och plantering av främmande arter. Regeringen vill också minska allmänhetens och civilsamhällets möjlighet att få information om och påverka skogsbruksåtgärder.
Parallellt planerar regeringen att avskaffa det kommunala vetot mot uranbrytning, detta i samband med att de till årsskiftet kommer att upphäva förbudet mot uranbrytning i Sverige. Sveriges större fyndigheter av uran finns, i mycket låga koncentrationer, i alunskiffrar där utvinningen orsakar betydligt större miljöpåverkan än brytning i andra malmer. Om dessa förslag blir verklighet blir möjligheterna än mindre för Sverige att kunna nå de egna miljömålen, att uppfylla sina skyldigheter enligt EU-rätten, och att leva upp till Sveriges åtaganden i internationella konventioner om miljö och mänskliga rättigheter.