Under rubriken ”Hårdare tag mot Palestinarörelsen” skriver Ebba Bush (KD) och partivännen Alice Theodorescu Måwe att ”Sverige är under en värderingsattack” och efterlyser flera åtgärder.
Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg, ETC:s Annie Crona och Internationalens Patrik Olofsson menar att Bush och Theodorescus förslag är farligt långtgående och grundar sig i en auktoritär önskan att göra inskränkningar i våra demokratiska rättigheter.
Inrikes|Erik Edlund
Bush och Måwe vill se en lagskärpning så att fler deltagare i palestinademonstrationer ska kunna lagföras för antisemitiska hatbrott.
De menar att demonstranter som bedöms agera våldsamt, uttrycker hat eller på annat sätt uppvisar ”bristande vandel” ska kunna förlora sitt svenska medborgarskap om denne har dubbelt medborgarskap.
De två kristdemokraterna förespråkar vidare de som arrangerar demonstrationer – online eller på gatan – och som inte är medborgare ska kunna utvisas om de uppmanar till hot och våld.
De vill också att det ska vara förbjudet att demonstrera utanför skyddade platser som Riksdagshuset, Kungliga slottet och departementen. De skriver att polisen måste ställa upp tydligare villkor för demonstrationer och manifestationer, och att personer som ”återkommande ägnar sig åt antisocialt dominansbeteende” bör få kontaktförbud i förhållande till drabbade personer och stängas av från offentliga platser.
Den femte punkten på de två kristdemokraternas lista är att det ska bli ”straffbart att hota och skrämma politiker”. Detta är redan straffbart, och kan räknas som exempelvis olaga hot eller ofredande, men de vill skärpa lagstiftningen på området ytterligare.
Den sjätte och sista punkten handlar om tillstånd för offentliga sammanslutningar. Bush och Theodorescu Måwe skriver att polisen borde kunna ”svartlista” arrangörer som tidigare anordnat ”demonstrationer som urartat”. Det betyder att ansökningar om demonstrationstillstånd ska avslås direkt.
Debatten om inskränkningar i yttrandefriheten har sitt ursprung i flera incidenter där politiker har känt sig ofredade av aktivister.
För att förstå hur vi hamnade här måste vi gå tillbaka till en helt vanlig eftermiddag i Gamla Stan i Stockholm. Helt vanlig? Nej, kanske inte. Sveriges civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin är på väg hem från sitt arbete. Bakom honom går en grupp palestinaaktivister och skriker slagord. ”Shame on you!” och ”Du har blod på dina händer” skanderar de. De har följt honom ända från Riksdagshuset genom Gamla Stans gränder med mobiltelefoner och digitalkameror i händerna. Civilförsvarsministern håller upp mobilen och filmar sig själv med aktivisterna i bakgrunden. ”Jag är förföljd av de här människorna” säger han och ser stressad ut. Bohlin kommer hem, oskadd men säkert skakad, efter incidenten och tittar på reaktionerna på den korta videon som han laddade upp. Videon delas redan flitigt på olika sociala medier och har snart satt igång en intensiv debatt. ”Hur skyddar vi våra politiker?” och ”ska man verkligen få demonstrera utanför Riksdagshuset?” är frågor som dyker upp.
Tiden före ägde flera andra uppmärksammade incidenter rum. Bland annat hamnade riksdagsledamoten Jessica Stegrud (SD) i en hetsig diskussion med några palestinademonstranter utanför riksdagshuset. En händelse som filmades och sedan delades flitigt på sociala medier.
Riksdagsledamoten Fredrik Malm skrev på plattformen X att han knappt kunnat befinna sig i centrala Stockholm, där han bor, pga. de många demonstrationerna. ”Det är helt orimligt att Sverige betraktar dessa protester som ett normalt inslag i ett land med yttrandefrihet” skrev han.
Justitieminister Gunnar Strömmer meddelar vid en pressträff att regeringen ska utreda skärpt lagstiftning för de som ”ger sig på andra” vid demonstrationer. De vill också se över möjligheten att utöka skyddsområdet runt riksdagen.
-Polisen i Stockholm förstärker närvaron i Stockholm runt riksdagen dygnet runt, säger han.
Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg skriver i en ledartext att KD går alldeles för långt i sina förslag på inskränkningar i rätten att demonstrera. Lindberg anser att det är ”ett mycket farligt sluttande plan”, och att regeringen inte bör ha makt att bestämma vem som får demonstrera. ”Vem kan veta vilka som i så fall står på tur att tystas? Politiska vindar växlar. Men rätten att protestera har hittills tillhört det öppna samhällets själva kärna”. Han skriver att demonstrationsfriheten är yttrandefrihet för de maktlösa. ”Den som inte har någon politisk plattform eller ledarsida kan ställa sig på gatan och försöka vinna människor för sin sak. Många av de rättigheter vi har idag började så.”
ETC:s Annie Crona vänder i en ledartext på etc.se på KD-duons påstående att Sverige är under attack från palestinademonstranterna, och menar att vi snarare är under attack från ”repressiva, rasistiska politiker”.
Internationalens Patrik Olofsson skriver i en kommentar att Bush och Theodorescus förslag grundar sig i en auktoritär önskan att göra inskränkningar i våra demokratiska rättigheter. Han skriver att tysta demonstrationer, fria från ”skrik och skrän” inte är en reell demonstrationsfrihet och som ”pressfrihet utan bokstäver”.
Ännu är inte sista ordet sagt i debatten om demonstrationsfrihetens gränser. Vi går snart in i ett valår, och folkmordet i Gaza ser inte ut att ta slut snart. Så samhällsdebatten kommer fortsätta. Med demonstrationer och protester, och politiker som ropar på mer repression.