Ebba Bush har trappat upp sin retorik kring begränsningar i våra demokratiska rättigheter. Vänsteraktivister och/eller palestinarörelsen står, enligt henne, för oerhörda hot mot vår demokrati och en ”värderingsmässig attack” på Sverige.
Kristdemokraterna bryter nästan ryggen i sina försök att bygga upp en berättelse om en ”vänstersvans” som plågar de demokratiska institutionerna och de folkvalda, men alla vet vilket block som håller sig med en ”svans”.
Kommentar|Patrik Olofsson
De Palestinademontrationer som ofta hålls på fredagar i Stockholm kallar Ebba Bush för ”en lynchmobb”. Hon hävdar också att ”den här sortens vänsteraktivism, som legitimerar den här sortens Palestinaaktivism, påverkade valutgången förra året i EU-valet”. Det är ingen liten anklagelse, men det stannar inte där.
Ebba Bushs motståndare i vänster-/palestina-rörelsen är ”starten på en nedgång av den västerländska demokratin”. Det kan knappast bli mer svavelosande. Det låter sannerligen oroväckande. Men vad handlar det här om egentligen?
Det ena är att Kristdemokraterna vill göra sig till banérförare och uttolkare av ”Svenska värderingar”.
Ebba Bush & Co står naturligtvis inte för några ”Svenska värderingar”. De kristna som hade politiskt inflytande i början av 1900-talet, de mellan 15-20 präster som satt i första kammaren, röstade konsekvent emot allmän rösträtt och särskilt passionerat emot kvinnlig rösträtt. När KD bildades 1964 var det en motreaktion mot arbetarrörelsens modernism. Man samlades kring försvaret av kristendomskunskapen i skolan, abortmotståndet och kristna traditioner och värderingar – vilket inte nödvändigtvis är ”svenska värderingar”.
Att KD i kyrkovalet bara får 2,7% (2021) vittnar väl om att de allra flesta kristna inte appelleras av KD:s ”kristna värderingar” heller. KD står för en liten frikyrklig och extrem form av kristendom, som har lite att göra med huvudfåran i svensk kristendom.
Folkhemmet byggde på modernistiska idéer om rationalitet, planering och jämlikhet: man ville skapa ett samhälle som fungerade för alla med hjälp av staten och modern teknik. Sociala reformer som sjukvård, pensioner och skola visade en tro på socialt framskridande och vetenskap – typiskt för modernismens framstegstro. Kristdemokraterna bildades som motreaktion till det som idag ses som ”Svenska värderingar”. Att KD nu vill vända på steken och ta åt sig äran av arbetarrörelsens samhällsbygge under 1900-talet är imponerande. Oerhört fräckt, men på sitt sätt imponerande.
Det andra är den auktoritära önskan att göra inskränkningar i våra demokratiska rättigheter.
Vad är det då för åtgärder som Ebba Bush vill se gentemot palestina-aktivisterna och den politiska vänstern? I ett tal för partikamrater för någon dag sedan förklarade hon att ”villkor för demonstrationer behöver skärpas”. Och vidare:
”Personer som återkommande ägnar sig åt anti-socialt dominansbeteende bör kunna få både kontaktförbud till de som drabbats, men också stängas av från offentliga platser”. Särskilt om de ” skriker och skränar” och ”sänder dåliga signaler kring svensk enhet”.
Om det här blir verklighet kommer polisen få betydande bekymmer. Man har rätt att skrika slagord och använda megafon – rätt att göra sig hörd. Tysta demonstrationer, fri från är ”skrik och skrän”, är ingen reell demonstrationsfrihet. Det är som ”pressfrihet” utan bokstäver.
Högljudda demonstrationer kan polisen redan idag dämpa om det blir en ”olägenhet för allmänheten” – inte en olägenhet för Ebba Bush. Demonstrerar man i ett bostadsområde mitt i natten, har man givetvis andra förutsättningar än om man demonstrerar på ett torg mitt på dagen.
Hur ska vi göra med frågan om att signalera/inte signalera ”svensk enhet”? Är det en polisiär fråga? Vi har till och från demonstrationer från t ex folk i Skåne, Samer, Tornedalingar m fl riktade mot centralmakten i Stockholm. Det ser ju inte bra ut för ”svensk enhet”. Ska de inte få demonstrera då? Det vore ju helt orimligt. Men de är ju i regel av ljusare hudfärg, så det var säkert inte dem Ebba Bush hade i skottgluggen.
Sen har vi det här med borgerlighetens nya modeord; ”anti-socialt dominansbeteende”. Begreppet ”dominansbeteende” har sitt ursprung i djurbeteendeforskning (etologi) och används när man studerar flockdjur som t ex vargar och apor och hur de bildar hierarkier. Begreppet lanserades av Moderaterna 2017 och är ett mer sofistikerat sätt att kalla folk man ogillar för djur, i kontrast till Sverigedemokraternas plumpa utspel om muslimer som ”skadedjur” eller ”parasiter”.
De demonstranter som ”skriker och skränar” och beter sig ”anti-socialt” ska drabbas av ytterligare repressiva åtgärder; man ska kunna ”stängas av från offentliga platser”. Väldigt diffust på flera punkter.
Polisen ska nu är inte bara avgöra om något stör den allmänna ordningen, utan också avgöra folks sociala beteende. Och påföljden ska då vara att ”stängas av från offentliga platser” – vilket skapar betydande problem eftersom nästan allt utanför ens lägenhet är offentlig plats. Och polisen lär inte kunna punktmarkera alla som Ebba Bush önskar. Ska det här omsätts till rättspolitik måste det till husarrest (vilket vi aldrig haft i straffskalan) eller fotboja (vilket är ett alternativ till fängelsestraff).
Så vi måste få in i brottsbalken ett nytt brott – osocialt demonstrerande – och straffet måste vara fängelse, som sedan kan ändras till fotboja. Är det här en vettig väg att gå?
Ebba Bush pekar dock på ett reellt problem, mitt bland alla stolligheter; vi har många förtroendevalda politiker som blir trakasserade och mordhotade. Men det gäller alla partier. Av en händelse är Kristdemokraterna det parti som är minst utsatta för trakasserier och hot, enligt de undersökningar BRÅ har gjort. Miljöpartister, Vänsterpartister och Socialdemokraterna är betydligt mer utsatta. Vill KD förbättra tryggheten för alla politiskt förtroendevalda, så skulle det naturligtvis vara mycket välkommet.
Kristdemokraterna bryter nästan ryggen i sina försök att bygga upp en berättelse om en ”vänstersvans” som plågar de demokratiska institutionerna och de folkvalda.
Alla vet vilket block som håller sig med en ”svans”. Vi vet vilka som håller sig med anonyma konton och vilka som driver trollfabriker. Men mot dessa fronderar inte Ebba Bush. Det är den ”svansen” som ska strykas medhårs och rädda kvar KD i riksdagen 2026.
Men vad har det här med riksdagshusbranden i Berlin 1933 att göra?
Riksdagshusbranden – som ingen helt säkert vet hur den startade – användes som förevändning för antidemokratiska åtgärder; man kunde utnyttja paniken kring riksdagshusbranden till att arrestera runt 4000 kända vänsteranhängare och man förbjöd vänster- och pacifistiska tidningar.
Just det här; att hitta en händelse (påhittad eller verklig) på vänstersidan och blåsa upp den till astronomiska proportioner, piska upp en offentlig panik kring den, som gör att befolkningen sänker garden gentemot inskränkningar i demokratiska rättigheter, är en politisk teknik på högerkanten.
Det här är bland de äldsta tricken i lådan. Och som alltid gäller det att ta ett steg tillbaka, ta ett djupt andetag och fråga sig vad det egentligen handlar om.