Emma Lundström, välkänd medarbetare i Internationalen, skriver för närvarande mest Palestina-tal och dikter.
Här är en av dem.
Kulturen|Emma Lundström
Monstrens tid är nu.
Alla masker faller.
Ondskan ler med alla sina blekta tänder.
Förföljer människor.
Tvingar in dem i hörn.
Skjuter dem.
Bombar dem.
Eller får dem att tro på lögner.
Sätter vapen i deras händer.
Får dem att hata.
Hetsar oss mot varandra.
Letar sig in överallt.
Kräver själar.
Tömmer dem på empati.
Får människor att tappa sin mänsklighet.
Att göra det enkelt för sig.
Somna gott medan barn blöder sig in i döden.
Ett system i dödsryckningar är livsfarligt.
Som en bil i hög fart utan fungerande bromspedal.
Som en egoist redo att kasta alla under bussen utom sig själv.
Som din värsta mardröm.
Monstrens tid är nu.
Fredens folk fängslas, tystas, hånas.
Medan hatet marscherar fritt.
Är du rädd?
Jag är rädd.
Men jag är redo.
Redo att stå upp för din rätt att leva.
Även om du hatar mig.
Det är det som kallas solidaritet.
Och medmänsklighet.
Att inte falla för trycket.
Utan stå rak.
Hur hårt det än blåser.
För oss alla.
Som djur med själar stora nog att älska varandra, hela världen och universum därtill.
Stora nog att inte hata.
Om vi vågar.