Samma dag som den s k ”Folk och försvar” inleddes i Sälen toppade Sveriges liberala flaggskepp Dagens Nyheter sin huvudledare med orden ”Ingen vill diskutera svenska kärnvapen – men det måste vi göra”. Det kanske ruggigaste är det uteblivna ramaskriet.
Kommentar | Håkan Blomqvist
Det kanske ruggigaste är det uteblivna ramaskriet. Samma dag som den s k ”Folk och försvar” inleddes i Sälen toppade Sveriges liberala flaggskepp sin huvudledare med orden ”Ingen vill diskutera svenska kärnvapen – men det måste vi göra” (DN 11 jan). Ja, när Trump och USA har svikit den europeiska säkerhetsordningen, måste kärnvapnen upp på bordet, svenska eller nordiska, menar bladet. Och följer därmed sin tradition som energisk förespråkare för en svensk atombomb under kalla krigets 1950- och 60-tal, innan kvinno-och fredsrörelsen satte stopp för dårskapen.
Dagens Nyheter var drivande för ett svenskt atomvapen under kalla krigets 1950- och 60-tal. Nu tycks det vara dags igen.
Det egendomliga med kärnvapenaktivismen är att den aldrig diskuterar följderna. Det handlar ju bara om ”avskräckning”. Aha, inte användning, exempelvis med det planerade svenska robotsystem som ska kunna nå hundratals mil in i Ryssland?
Men för att avskräckning ska fungera krävs förstås också beredskap för användning, det vill säga för kärnvapenförintelse av i det här fallet ryska installationer, samhällen och befolkningar.
När den japanska organisationen Nihon Hidankyo 2024 fick Nobels fredspris för sin kamp mot kärnvapen lyftes deras vittnesmål från överlevare fram och varför ”kärnvapen aldrig får användas igen.” Sveriges inträde i Nato följdes av vägran att ratificera det internationella FN-förbud mot kärnvapen som Sverige självt föreslagit, för att inte tala om avståendet från villkor mot kärnvapenutplacering i DCA-avtalet med USA.
Om nu det amerikanska kärnvapenparaplyet över Europa fälls ihop kunde kanske en strategi vara att i Palmeårens fotspår verka för kärnvapenfria zoner, internationella förbud och politiska massopinioner. Den ryska befolkningen är ingen blodtörstig best som bara längtar efter kärnvapenutplåningar. Det senaste världskrigets över 25 miljoner döda ryska medborgare och massförstörelse av städer, samhällen, regioner och hela kulturer har gjort Mir! – fred, till en djup förhoppning och längtan bland de breda massorna. Det är oligarkerna, de storryska ideologerna och despoterna som söker släpa med sig, tvinga och muta befolkningarna till frontlinjerna i Ukraina och på andra håll.
Tror någon att kärnvapenhot från Sverige skulle ytterlIgare minska den ryska ”försvarsviljan”? Eller skulle den rentav stärka regimens propagerade hotbild om att Ryssland är inringat av yttre fiender – som är beredda att använda kärnvapen.
Konferensen i Sälen går under devisen ”Handlingskraft och leverans”, där managementtermen ”leverans” inte bara handlar om kulor och krut utan också om ”försvarsvilja” och ”motståndskraft”. Tanken är att befolkningen i Sverige – den hittills så ”fredsskadade” som det hetat från liberala krönikörer – ska pumpas full av försvars- och militärfostran för att godta vår tids väldigaste upprustning.
Frågan är om det uteblivna ramaskriet mot svenska kärnvapen varslar om vad som kan komma att ingå i den fostran.