Inför 40-årsdagen av Palmemordet har ett brett nätverk samlat in omkring 1000 namn med en begäran till regering och riksdag om att skapa en sanningskommission om mordet. Kravet är att kommissionen ska ha ett så starkt mandat att den kan skära igenom sekretess hos olika myndigheter och hålla domstolsliknande förhör under ed. Nätverket som driver kravet har kommit till på initiativ av journalisterna Lars Borgnäs och Per Janse. På förmiddagen den 28 februari hölls en manifestation på Mynttorget intill riksdagshuset för att understryka frågans vikt.
En av talarna var författaren Gunnar Wall som skrev många artiklar i Internationalen om statsministermordet under utredningens första år. Här är hans tal.
Inrikes | Gunnar Wall
Kan det vara så att Palmemordet inte har klarats upp på 40 år därför att myndigheter har duckat för alltför känsliga frågeställningar? Ett säkert svar är förstås svårt att ge. Det skulle kunna vara så att även om åklagare och polis gjort allting rätt så skulle ändå inte sanningen ha kommit fram. Gärningsmannen eller gärningsmännen skulle kunna ha haft tur och lyckats slinka undan.
Men en sak råder det inga tvivel om: polis och åklagare har verkligen duckat för känsliga frågeställningar. Och ibland har det varit tydligt att de fått signaler från politiskt håll att göra just det.
Det mest uppenbara exemplet var kanske när kommissarie Ingemar Krusell skrev till UD och ställde frågor om CIA:s metoder för att utföra politiska mord. Han fick inga svar men däremot en åthutning på inofficiella vägar, sådant fick han inte fråga om.
Hans Holmér var under sin tid som spaningsledare demonstrativt ointresserad av Sydafrikaspåret och av alla uppslag som handlade om de stora svenska vapenaffärerna. Han var också ointresserad av alla tecken på att mordet var organiserat – så länge det inte handlade om kurdiska PKK. Till exempel fick han under våren 1986 en genomarbetad rapport från en faktiskt mycket seriöst arbetande utredningsgrupp inom Säpo som undersökt om Palme varit övervakad under tiden före mordet. Rapporten utmynnade i slutsatsen att han hade varit det. Men observationerna som rapporten byggde på tycktes inte handla om kurder – så Holmér ignorerade bara rapporten.
Och sanningen är att Palme tycks ha varit omgiven av personer som deltog i organiserad hemlig verksamhet under mordkvällen. Hade det i så fall att göra med mordet? Det vet vi inte säkert. Men det finns en rad uppgifter – inte minst de som redovisas i den nya TV 4-serien som släpps i dag – om att det förekom en operation i centrala Stockholm med polis och militär. Och det finns starka skäl att tänka sig att en sådan operation var kopplad till det hemliga Stay Behind-nätverket. Det kan ha handlat om en kuppövning eller liknande. Sådana har genomförts i Stockholm genom åren, alltid med sträng sekretess runt omkring.
De många observationerna av män med walkie-talkies är ett av tecknen på detta. Märklig avlyssnad radiotrafik som inte var polisens vanliga, är ett annat. Obegripligt långsamma reaktioner på polisens sambandscentral när uppgifter om skottlossning kom in, är ett tredje tecken. Det var som om ansvariga poliser inte trodde att skjutningen var på allvar utan ingick i en övning.
Kan Palme ha mördats av en liten grupp som agerade inom ramen för en sådan operation? Ja, det finns vittnesuppgifter om att åtminstone två flyktbilar funnits på plats, en på vardera sidan Sveavägen.
Det är också värt att notera att många år efter mordet tog åklagaren Peterssons utredare tag i uppgifter om ett sådant organiserat dåd. Och de intresserade sig särskilt för Stay Behind-nätverket. Men de släppte de uppslagsändarna sedan det visat sig vara för svårt att komma vidare. Säpo och MUST kom inte med någon konkret hjälp. Och personer från Stay Behind som hördes, sa ingenting.
En av de infallsvinklar som hade intresserat utredarna var fallskärmsjägare som deltagit i en hemlig övning på Gotland under mordveckan och som hade rest till Stockholm under fredagen. Vad de gjorde i Stockholm och på vilket sätt och vid vilken tid de tog sig därifrån är omgivet av dunkel trots att Peterssons utredare – och andra före dem – verkligen försökt att skapa klarhet.
Men i stället blev det alltså en löslig och illa underbyggd hypotes om Stig Engström som ensam gärningsman. Och det kom att vara en officiell sanning i fem och ett halvt år.
Nu är det officiella svaret i stället: vi vet inte vad mordet handlade om. Och med tillägget att det inte är någon idé att försöka hitta sanningen.
Det är inte ett svar vi borde nöja oss med när det handlar om ett statsministermord och en illa skött utredning. Därför har vi samlats för att understryka kravet på en sanningskommission.
Det är en rimlig begäran. Det är utredningen som varit orimlig.