Socialistiska aktivister och vänsterpartister samlades den 11 april på Gustav Adolfs torg i Malmö för ett appellmöte med skarp kritik mot det militära DCA-avtalet som den blåbruna regeringen ingått med USA under Donald Trump. Responsen från förbipasserande var påtagligt positiv när flygblad delades ut och samtal fördes om avtalet. Nedan publicerar Internationalen den appell som Tove Karnerud, ordförande i V Malmö, höll i samband med manifestationen mot DCA-avtalet.
Opinion|Tove Karnerud
Vi vet alla att Trump är spritt språngande galen. Det är inte bara vi i vänstern som säger det, utan vilken människa som helst kan se det. Venezuela, Grönland, Iran, det finns ingen gräns för hans maktlystnad! Och i och med DCA-avtalet har Trumps USA tillgång till svenska militärbaser. Inte för att min tilltro till Svenska militärbaser är så stor över lag, men de blir definitivt inte säkrare om USA får ta dit sina vapen, amerikansk militär har straffimmunitet och att de faktiskt i förlängningen leds av Trump. Dessutom så förbjuder avtalet inte uttryckligen USA från att föra in eller placera kärnvapen på svenskt territorium. Det är galenskap!
Vi vet att USA har en lång kolonial historia där de har använt sina baser runt om i världen för att projicera militär makt, och att länder som upplåtit sådan närvaro ofta fått leva med stora konsekvenserna av detta – politiskt, säkerhetsmässigt och demokratiskt.
Jag tittar en del på amerikanska skit-serier. Ni vet såna där CIA-agenter är hjältar och ska rädda världen från terrorism eller någon annan typ av ondska. Och visst om serien är välgjord så kan jag där i min soffa ryckas med. Men samtidigt ser jag hur sjukt det är att USA från sina baser världen över gör räder, drönarattacker, kidnappar människor, lönnmördar motståndare och försöker pådyvla andra länder sin egen version av demokrati och upplysning.
Vilka länder ska USA kunna attackera från svenska militärbaser? Vilka militära interventioner är det vi ska underlätta? Och vem kan egentligen svara på det?
DCA-avtalet innebär en förskjutning av makt. USAs tillgång till svenska militärbaser innebär att vi flyttar kontrollen över svensk mark, infrastruktur och i praktiken delar av svensk utrikespolitik till en stormakt vars intressen inte sammanfaller med våra, och inte styrs av vår demokrati och våra allmänna val.
Jag känner också en stark oro för att avtalet låser fast Sverige i en militär logik där upprustning och blockpolitik blir norm. Där Sverige går från att vara en självständig röst till att bli en bricka i ett större geopolitiskt spel. Jag vill se en helt annan värld. Jag vill se en värld där diplomati, nedrustning och internationell solidaritet är ledorden. Jag vill se en värld där vi vågar tro på fred och mänskliga rättigheter.
Därför måste vi fortsätta prata om DCA‑avtalet. Högt, kritiskt och med en röst som vägrar acceptera att militarisering är den enda vägen framåt.
Den nuvarande regeringen kommer inte att lyssna. Den nuvarande socialdemokratin kommer inte att lyssna, men vi fortsätter protestera, vi fortsätter analysera, vi fortsätter att upplysa och läsa på. Vi bidar vår tid, vi krattar manegen. För ju mer vi gör motstånd desto snabbare vänder det. För människor vill ha fred och trygghet. Och säkerhet handlar inte om militär styrka.
Det kommer komma en tid där det är vår världsbild som är dominerande. Den är det i många delar av världen redan, den är det i stora delar av vänstern, och vi kommer inte ge oss tills vi också har politiskt inflytande i parlamenten. För USA ska ut ur Sverige! Och det räcker inte med det. Vi behöver också lämna NATO. Vi vill inte ha en militärallians som inkluderar odemokratiska stater och som vilar på kärnvapenanvändning. Vi behöver skapa kanaler för fredlig konflikthantering. Ska vi någonsin få fred, behöver vi jobba för fred, inte för krig.
