Personalbrist och tunga arbetsuppgifter är bara två av de faktorer som får folk att lämna äldreomsorgen. Med en åldrande befolkning kommer behovet av personal i välfärden att öka i framtiden.
I kommuner över hela landet säger anställda att äldreomsorgen blir sämre när villkoren försämras för personalen, och att brukarna, de äldre, drabbas i slutändan. Framförallt är de låga lönerna ett problem. Sverige är det land som har de lägsta lönerna i välfärdsyrken relativt till andra yrken, i hela EU, enligt en rapport från det oberoende forskningsinstitutet SNS.
Inrikes|Erik Edlund
En av rapportens författare, Olof Åslund, säger att Sverige sticker ut med sina låga löner i välfärden. Han menar att ett effektivt sätt att få fler att vilja jobba, och stanna kvar, inom välfärden är att höja lönerna. Rapporten på lönerna som en central faktor för att människor lämnar välfärdsyrkena eller väljer att inte söka sig dit. Rapportförfattarna pekar ut höjda löner som ett av de viktigaste verktygen för att göra välfärdsjobben mer attraktiva.
Däremot visar rapporten att anställda inom välfärden i Sverige i genomsnitt trivs med sina jobb. De känner att deras yrken är meningsfulla och blir ofta kvar upp i hög ålder. Det finns alltså ingen generell personalflykt, även om rörligheten är hög med både in- och utträden.
På avdelningar där det saknas personal inom till exempel äldreomsorgen ökas stressen och arbetsbelastningen för den befintliga personalen. Detta gör att färre söker sig till de här yrkena.
En viktig rekryteringsbas till välfärdsyrkena har varit flyktingar som kommit till Sverige under de senaste decennierna. ”På 20 år har det skett en tredubbling av andelen anställda med flyktingbakgrund i både förskolan och omsorgen” står det bland rapportens slutsatser. Rapportförfattarna tillägger att permanenta uppehållstillstånd hade gjort det lättare att rekrytera och behålla personal.
Krav som språkkunskaper, registerutdrag och säkerhetsprövningar kan ofta vara väl motiverade. Men de leder också till att det blir svårare att rekrytera ny personal till välfärden. Därför, tycker rapportförfattarna, bör sådana restriktioner användas sparsamt, och bara där de verkligen behövs.
Konkurrensen från privata välfärdsföretag har ökat de senaste decennierna, även om det ser olika ut i olika delar av landet. Rapporten konstaterar dock att löneskillnaderna mellan privata och offentliga utförare inom välfärden har försvunnit över tid.
Allt fler går mellan välfärdssektorn och den övriga arbetsmarknaden. Det betyder att det blivit vanligare att till exempel en undersköterska på ett äldreboende söker sig till ett yrke på den privata arbetsmarknaden, men också att människor från andra delar av arbetsmarknaden går in i välfärdsyrken.
Rapportförfattarna listar flera möjliga reformer för att lösa välfärdens rekryteringsproblem: höjda löner i yrken där personalbehovet är störst, riktade utbildningssubventioner för att öka intresset för bristyrken, sänkta eller ändrade kompetenskrav för vissa arbetsuppgifter, och ett bättre tillvaratagande av kompetensen hos flyktingar och invandrare.