Minst 50 000 demonstrerade i Stockholm för klimatet idag den 23 augusti. Lars Henriksson var där och berättar om sin upplevelse.
Inrikes | Lars Henriksson
Redan på pendeltåget i Huddinge anar jag att Klimatmarschen inte blir en vanlig demonstration, grupper går på som uppenbarligen är på väg till samlingen i Vasaparken. Uppe ur underjorden börjar jag fippla med telefonen för att hitta vägen men lägger snabbt ner den. Det är bara att följa strömmen
Parken är full och på gatorna runt sträcker sig uppställningen kilometerlångt, utan möjlighet att se vare sig täten eller att ta sig fram till kön som verkar försvinna någon stans bortåt Norra Bantorget. Inte heller går det att ens kunna uppskatta hur många tusentals som samlats i sensommarvärmen. Bland de 280 organisationer som deltar finns alla miljögrupper jag hört talas om och en hel del till. Kyrkor och pensionärsorganisationer, idrottsföreningar och funktionsrättsorganisationer, solidaritetsrörelser och flyktingförsvarare, scouter och nykterhetsrörelser, körer och folkmusikanter. Banderoller i alla former och färger, jättelika gående träd, hemmagjorda skyltar, stora och små. Och överallt, ett myller av människor.
Det är ingen tvekan: detta är en succé och den största klimatdemonstrationen någonsin i Sverige. Jag letar upp den fackliga sektionen med TCO, Vårdförbundet och till och med en banderoll från LO Stockholm där jag hittar en gammal kamrat som är aktiv i Byggnads. Avmarschen är satt till klockan 13, men långt efter utsatt tid fortsätter det att strömma in folk i tåget. Vid tvåtiden då vi fortfarande är stillastående, får vi telefonbud om att täten just passerar socialdemokraternas kansli på Sveavägen, halvannan kilometer bort. Så småningom sniglar vi oss ändå iväg och en bit innan Sergels Torg säger en funktionär att det passerat 28 000 människor innan oss. Och vi befinner oss någonstans mitt i tåget! Det känns verkligen att detta inte är en av de många viktiga men lite pliktskyldiga demonstrationer där de gamla vanliga aktivisterna samlas. Detta är en mäktig massrörelse.
Kanske är det för sent för att göra höstens val till ett klimatval men den väldiga uppslutningen på dagens klimatmarsch är definitivt en allvarlig varning till de partitaktiker som valt bort klimatet i sina kampanjer.
Och viktigare: en mäktig manifestation av den starka klimatopinion som hittills varit alldeles för tyst och ett bevis på dess möjliga styrka.
Nästa stora tillfälle för klimatrörelsen att visa upp sig är demonstrationen 6 september, söndagen före valet i Göteborg. Att överträffa dagens demonstration är mycket begärt men med denna i ryggen kan den bli den största klimatsamling Göteborg sett hittills och visa att klimatrörelsen är på väg att ta den plats i debatten den förtjänar.
Hur kan klimatrörelsen stärkas?