Bilden: Claudio Katz
I Kina har aktier kopplade till AI fallit med 40 procent under hösten och i förra veckan rasade AI-kurserna i USA. Är det början till en liknande kris som när IT-bolagen havererade, när den så kallade dot-com bubblan sprack runt millennieskiftet? AI-bolagen investerar tusentals miljarder dollar men det kommer inte in intäkter i samma takt. Många faktorer för en krisbubbla är på plats och frågan är mer när än om den spricker. Eller om den redan börjat göra det.
Donald Trump satsar på artificiell intelligens för att återupprätta USA:s ekonomiska och teknologiska överlägsenhet samtidigt som AI-industrin är på väg in i en kris. Den argentinske marxistiske ekonomen Claudio Katz analyserar hur AI snarare än att lösa USA:s ekonomiska problem riskerar att fördjupa kapitalismens redan existerande motsättningar.
Fokus | Claudio Katz, förkortat och redigerat av Alex Fuentes
Donald Trump har knutit en stor del av sina ekonomiska förhoppningar till AI. De amerikanska teknikjättarnas investeringar har blivit en central drivkraft för ekonomin, samtidigt som börsutvecklingen i allt högre grad kretsar kring ett fåtal företag som dominerar den nya teknologin. Förespråkarna utlovar en ny epok av ekonomisk tillväxt, högre produktivitet och teknologiska framsteg. AI ska skapa kvalificerade arbetstillfällen, effektivisera produktionen och öppna vägen till ett samhälle präglat av ökat välstånd.
Men Trumps ambitioner sträcker sig längre än så. AI ska också bli ett strategiskt vapen i kampen mot Kina, stärka USA militära överlägsenhet och bidra till att återupprätta landets försvagade ställning i världsekonomin. Problemet är att dessa förhoppningar vilar på en alltmer motsägelsefull ekonomisk grund. USA industriella tillbakagång, växande skuldsättning och förlorade konkurrenskraft kan inte automatiskt upphävas genom teknologiska innovationer. Tvärtom finns det, enligt Katz, starka skäl att befara att den nuvarande AI-boomen kommer att förvärra de strukturella problem som den förväntas lösa.
De amerikanska teknikföretagen satsar astronomiska belopp på utvecklingen av AI. Google, Microsoft, Amazon, Meta, OpenAI och Anthropic bygger datacenter, utvecklar avancerade halvledare och investerar i den infrastruktur som krävs för att driva alltmer omfattande AI-system. Enligt de uppskattningar Katz redovisar planerar de ledande företagen investeringar på omkring 725 miljarder dollar under 2026. Fram till 2032 kan de samlade satsningarna uppgå till många biljoner dollar. Men varifrån ska avkastningen komma?
Det finns ännu inga övertygande belägg för att AI har åstadkommit den produktivitetsrevolution som företagen utlovar. Tekniken utvecklas i rasande takt, men dess införande i den materiella produktionen går betydligt långsammare. Företagen investerar enorma belopp utan att veta när eller hur dessa satsningar ska bli lönsamma. Samtidigt kan leverantörerna av AI-tjänster ofta inte ta ut priser som motsvarar de verkliga utvecklingskostnaderna. Här framträder en grundläggande motsättning. Kapitalet strömmar till den nya teknologin i förväntan om framtida vinster, men dessa vinster förutsätter en produktivitetsökning som ännu inte har förverkligats. Historiskt har stora teknologiska omvälvningar ofta följts av kriser där betydande mängder investerat kapital förlorat sitt värde innan innovationerna fått ett bredare genomslag i ekonomin. Det finns ingen anledning att anta att AI skulle vara undantaget.
Den mest påtagliga konsekvensen av AI-boomen är den spekulationsvåg som sveper över Wall Street. Ett fåtal teknikföretag svarar för en oproportionerligt stor del av börsens samlade värde. Deras aktiekurser drivs upp av förväntningar om framtida vinster snarare än av redan uppnådda resultat. Samtidigt har ett komplicerat system av korsvisa investeringar vuxit fram. Teknikföretag finansierar varandra, ingår omfattande avtal om datorkapacitet och bygger upp skulder som ytterligare driver upp värderingarna. Det blir allt svårare att skilja mellan verkliga intäkter och finansiella transaktioner som skapar en föreställning om ständigt växande värden. Detta är inte första gången en ny teknologi utlöser en spekulationsvåg. Internetboomen kring millennieskiftet slutade med att en stor mängd företag gick under, medan andra överlevde och senare kom att dominera den digitala ekonomin.
Men dagens AI-satsningar är betydligt större och mer sammanflätade med det internationella finanssystemet. En omfattande börskrasch skulle därför kunna få konsekvenser långt utanför USA:s gränser. Katz pekar också på hur finanskapitalets växande inflytande förändrat den amerikanska ekonomin. När lönsamheten i den traditionella produktionen pressas söker kapitalet i allt högre grad avkastning genom finansiella placeringar och spekulation. AI-boomen förstärker denna utveckling. I stället för att återuppbygga USA industriella bas riskerar investeringarna att ytterligare koncentrera kapitalet till den finansiella och digitala sektorn.
AI framställs ofta som en lösning på ekonomins produktivitetsproblem. Men teknologins möjligheter kan inte skiljas från de kapitalistiska förhållanden under vilka den utvecklas och används. För företagen ligger en av de mest omedelbara fördelarna i möjligheten att ersätta mänskligt arbete med automatiserade processer. Det gäller inte minst kvalificerade arbetsuppgifter som tidigare varit svåra att rationalisera bort. Men det som är lönsamt för det enskilda företaget behöver inte vara gynnsamt för ekonomin som helhet.
Om automatiseringen leder till omfattande uppsägningar och pressade löner minskar samtidigt arbetarnas köpkraft. Därmed kan företagens möjligheter att sälja sina varor och tjänster försämras. Kapitalismen ställs inför en välbekant motsättning: varje kapitalist försöker minska sina arbetskostnader, men systemet som helhet är beroende av att det finns konsumenter med tillräckliga inkomster. Den digitala ekonomin förstärker dessutom den redan extrema koncentrationen av rikedom.
En liten grupp miljardärer kontrollerar företag vars ekonomiska och politiska inflytande saknar historiska motsvarigheter. Elon Musk har blivit en symbol för denna nya teknologiska oligarki, där enorma privata förmögenheter förenas med ambitioner att direkt påverka statens politik. Samtidigt har ojämlikheten i USA vuxit dramatiskt under de senaste årtiondena. De rikaste har lagt beslag på en allt större del av inkomsterna medan stora grupper av löntagare pressas av skulder och stigande levnadskostnader. AI-boomen riskerar att ytterligare förstärka denna utveckling.
De enorma investeringarna i AI sker inte i ett ekonomiskt vakuum. USA brottas samtidigt med en växande statsskuld, höga räntekostnader och återkommande inflationstryck. Den federala skulden har passerat 40 biljoner dollar, samtidigt som kostnaderna för att finansiera den belastar statsbudgeten allt hårdare. Teknikföretagens växande kapitalbehov konkurrerar med statens behov av att låna pengar. Båda är beroende av att kunna dra till sig kapital från världens finansmarknader. Det skapar nya spänningar. Om investerarna kräver högre avkastning för att köpa amerikanska statsobligationer stiger statens lånekostnader. Högre räntor försvårar i sin tur investeringar och konsumtion.
Trumps tullpolitik och de internationella konflikter som USA är indraget i bidrar dessutom till att öka osäkerheten. Samtidigt utmanas dollarns ställning som internationell reserv- och handelsvaluta. Kina och andra länder försöker i varierande grad minska sitt beroende av det amerikanska finanssystemet. Katz slutsats är att AI inte erbjuder någon enkel utväg ur dessa motsättningar. Tvärtom riskerar de enorma teknologiska satsningarna att förstärka obalanserna i en ekonomi som redan präglas av finansspekulation, skuldsättning och industriell tillbakagång.
Den kanske största utmaningen mot Trumps AI-strategi kommer från Kina. Under lång tid utgick den amerikanska makteliten från att USA överlägsenhet inom den digitala teknologin var närmast självklar. Men den kinesiska utvecklingen har kullkastat dessa föreställningar. Företag som Huawei, Alibaba och Tencent har etablerat sig som globala konkurrenter. Kina har dessutom skaffat sig en stark position inom elfordon, solenergi, telekommunikation och flera andra avancerade industrigrenar. Nu har konkurrensen nått även AI.
Den kinesiska utvecklaren DeepSeek har visat att avancerade AI-modeller kan utvecklas och användas till betydligt lägre kostnader än vad de amerikanska teknikjättarnas affärsmodeller tidigare antytt. Dessutom har kinesiska företag i högre grad satsat på öppna modeller, som kan anpassas och vidareutvecklas av andra användare. Detta utmanar en central förutsättning för de amerikanska företagens enorma investeringar: att deras teknologiska försprång ska göra det möjligt att ta ut tillräckligt höga priser för att säkra framtida vinster. Om konkurrerande AI-system kan erbjuda jämförbara tjänster till en bråkdel av kostnaden blir det betydligt svårare att motivera de astronomiska värderingarna på Wall Street.
USA har försökt bromsa den kinesiska utvecklingen genom exportrestriktioner på avancerade halvledare och annan teknologi. Men dessa åtgärder har också stimulerat kinesiska satsningar på egen forskning och produktion. Katz framhåller att USA fortfarande har viktiga fördelar inom avancerade mikroprocessorer och datorkapacitet. Men Kina har visat en betydande förmåga att omsätta teknologiska framsteg i industriell produktion. Det är här en avgörande skillnad mellan de båda ekonomierna blir synlig.
Den amerikanska AI-utvecklingen domineras av privata storföretag vars investeringar ytterst styrs av kravet på kapitalavkastning. Teknikmiljardärerna har dessutom fått ett allt större direkt inflytande över den politiska makten. Deras ekonomiska intressen påverkar statens prioriteringar och bidrar till att forma den amerikanska teknologipolitiken. I Kina spelar staten en helt annan roll. Även där finns stora privata kapitalistiska företag som exploaterar arbetskraft och eftersträvar vinster. Men deras verksamhet är i betydligt högre grad underordnad statliga prioriteringar och långsiktiga utvecklingsstrategier. Det gör det möjligt att samordna investeringar, industriell utveckling och teknologiska satsningar på ett sätt som skiljer sig från den amerikanska modellen.
Katz betonar att skillnaden inte främst handlar om Trump och Xi Jinping som personer, utan om ekonomiernas sociala strukturer och förhållandet mellan staten och kapitalet. I USA utövar finanskapitalet och teknikjättarna ett avgörande inflytande över den ekonomiska politiken. I Kina har staten större möjligheter att styra de privata kapitalgruppernas verksamhet. Detta ger Kina fördelar i konkurrensen om att omsätta teknologiska innovationer i bredare industriell utveckling.
AI är utan tvekan en teknologi med stor potential att förändra produktionen, arbetslivet och samhället. Men dess tekniska möjligheter säger ingenting om hur resultaten kommer att fördelas eller vilka samhällsintressen som kommer att gynnas. Under kapitalismen utvecklas AI framför allt utifrån företagens jakt på vinster, kostnadsbesparingar och konkurrensfördelar. Därför kan en teknologi som skulle kunna minska arbetstiden och förbättra människors levnadsvillkor i stället användas för att rationalisera bort arbetstillfällen och koncentrera ännu mer rikedom och makt. Det är också därför Trumps förhoppningar om att AI ska återupprätta USA globala dominans framstår som alltmer osäkra.
Teknologiska framsteg kan inte i sig upphäva motsättningarna mellan produktion och finansspekulation, mellan kapitalets vinstintressen och arbetarnas behov eller mellan konkurrerande ekonomiska stormakter. Claudio Katz analys pekar därmed mot en slutsats som sträcker sig långt bortom den aktuella AI-boomen: En revolutionerande teknologi är inte detsamma som en lösning på kapitalismens strukturella kriser. Tvärtom kan just de förhållanden under vilka teknologin utvecklas förvandla dess möjligheter till nya ekonomiska och sociala konflikter.
Artikeln är en förkortad och bearbetad version av den argentinske marxistiske ekonomen Claudio Katz text ”La IA es un nuevo trastorno para Estados Unidos” (10 oktober 2026). Bearbetningen återger huvuddragen i hans analys men är inte en fullständig översättning.
En svensk översättning av hela artikeln finns att läsa här.