Miranda Julys populära roman ”Vi fyra” kom ut förra året i USA och släpptes översatt i somras i Sverige. Det handlar om en medelålders kvinna som är en halvkänd konstnär och som är trött på slentrian, börjar drömma om utmaningar, utveckla sig själv och leva ut instängda drömmar. Som gift med man och barn är hennes liv inrutat. Sakta börjar hon frigöra sig från normer och börjar ifrågasätta kärnfamiljen som hon upplever blir mer av en fångenskap. Snart gör hon slag i saken och bestämmer sig för att ge sig ut på en bilresa själv och lämna familjen hemma. Destinationen är New York men påvägen dit hamnar hon på ett sjaskigt motell där hon blir kvar. Här upptäcker hon kärleken på nytt och hamnar i ett sexuellt uppvaknande.
Maria Bratt recenserar en omdiskuterad feministisk roman.
Kulturen|Maria Bratt
Kvinnan är namnlös. Hennes barn är ickebinärt och nämns med ”hen” löpande genom boken. Maken är ganska anonym. Hon är i förklimakteriet och hamnar i en medelålderskris. Diskussioner om hormoner, kvinnokroppen och feminism utifrån ett queerpespektiv är normbrytande och intressant. Bitvis är det underhållande och kul. Andra delar är filosofiskt och sensationssökande. Hon kommer fram till självinsikter som man som läsare kan relatera till själv.
Romanen har varit omdiskuterad i media och har fått många fina recensioner. Den tar ut svängarna, vilket författare sällan vågar göra på det här sättet som July gör. Varför förbjuden frukt och en romans utanför äktenskapet är så lockande, försöker July svara på. Hur en förälskelse kan gå över i besatthet.
Äktenskapskrisen innefattar ett skoningslöst kämpande i tysthet. Både hon och hennes make börjar äventyra sin relation med otrohet. Vart leder denna otrohet? Jo, till ett polygamt förhållande till slut. Det är inte okomplicerat. Den ena relationen avlöser den andra. Jag är med på tåget första delen i boken, sen blir det allt rörigare med nya karaktärer som vävs in i berättelsen. Många kommer och går som jag inte får något grepp om. Den namnlösa kvinnan konstaterar att ”jag vill alltid ha det jag inte kan få” och det beskrivs hur olycklig kärlek kan få en att tappa fotfästet.
Jag får intrycket att July vill väcka sensation och bryta mot könsnormer – hon skriver vågat och feministiskt. Huvudkaraktären – en kvinnas frigörelse och sexualitet och hur hon börjar blomma på nytt. Det röks marijuna och sexuella akter beskrivs detaljerat. Det är något av ”tantsnusk” eller rättare sagt ”medelålderssnusk” och ”lesbiskt snusk” om man så vill.
”I ett patriarkat äger vi kvinnor inte vår kropp tekniskt förrän vi slutar vara reproduktiva” säger hennes läkare. Hon gör en egen research av hur klimakteriet förändrar oss kvinnor. Genom sitt undersökande av många vänner, bekanta och vänners vänner visar det sig att merparten av deltagarna bara får positiva förändringar i detta livsskede. Detta är berörande och en viktig förändring i kvinnans liv.
I den första delen får man underhållning och relationsdraman. Följa förälskelsens faser och kvinnans frigörelse. Det monogama äktenskapet blir ett polygamt som tidigare nämnts. Men plötsligt händer något dramatiskt och oväntat och berättelsen ändrar riktning helt. Det blir ännu mer komplikationer och olycklig kärlek. Jag vill veta mer om huvudkaraktärens nästa fas i livet blir men en fortsättning på detta uteblir. Snart är romanen slut och den slutar även så, abrupt.
Boken är berättelsen om en kvinnas resa i livet, kärlek och relatione. Det är bra underhållning och i vissa delar tror jag att författaren July har som avsikt att provocera när hon ifrågasätter normer från ett queer-och feministiskt synsätt. Dock uteblir effekten sensation då det länge varit acceptabelt med homosexualitet, sex, queer och polygama relationer här hos oss. Det kanske dock inte kommit lika långt på det området i USA med att se dessa element utan tabu, och att de kanske ligger efter med acceptans när det gäller att bryta mot förlegade normer? Hur som helst är romanen läsvärd och kan bli en modern klassiker!