Inför valet 2026 ställs den svenska vänstern återigen inför frågan: ska fokus ligga på ekonomin eller på värderingar? Men är inte frågan felställd? Ekonomi och värderingar är inte två motsatta poler, de hänger ihop. Om vänstern överger värderingsfrågorna lämnas fältet fritt för högern att sätta agendan, vilket stärker rasismen och splittrar arbetarklassen. En socialistisk strategi måste därför förena kampen mot nyliberalismens nedskärningar med kampen för solidaritet, jämlikhet och fred.
Kommentar|Alex Fuentes
Inför valet 2026 har en gammal debatt återigen blossat upp inom den svenska vänstern: ska fokus ligga på ekonomiska frågor eller på så kallade värderingsfrågor? Redan inför tidigare val ställdes frågan på liknande sätt – ”klassfrågor” mot ”identitetspolitik”. Men detta är en falsk motsättning. Ekonomi och värderingar är oupplösligt sammanvävda, de formar och påverkar varandra. När den parlamentariska vänstern säger att man inte vill profilera sig i värderingsfrågor utan enbart fokusera på ekonomi, lämnas spelplanen öppen för högern och för en socialdemokrati som redan för länge sedan anpassat sig till nyliberalismens logik. Resultatet blir att stora grupper i samhället, inte minst människor med annan bakgrund än den ”svenskt” normerade, lämnas åt högerns vargar. Det är ett svek som bidrar till förtroendekrisen för vänstern.
Svensk socialdemokrati har historiskt varit ett av kapitalismens mest stabila redskap i landet. Även under välfärdsstatens guldår byggdes kompromisserna på ett system där svensk kapitalism gick hand i hand med imperialistisk makt. Att Magdalena Andersson så lättvindigt kastade 200 års alliansfrihet överbord för att ansluta Sverige till Nato är bara det senaste uttrycket för denna tradition. Vänsterpartiet, som i grunden är ett reformistiskt och parlamentariskt parti, följer samma spår. Det är ingen slump. Partiets ledning vill sitta i regering tillsammans med Socialdemokraterna efter valet 2026 och gör därför allt för att visa sig pålitlig, även om det betyder att frånsäga sig ”röda linjer”. När Nooshi Dadgostar i Ekot-intervjun (27/9) säger att V inte har några sådana, innebär det i praktiken en anpassning till socialdemokratins ekonomiska politik. På värderingsområdet är underkastelsen än mer uttalad.
En socialistisk valstrategi måste självklart sätta klassperspektivet i centrum: att stoppa de nyliberala nedskärningarna, privatiseringarna och försämringarna som drabbar sjukvård, skola, pensionärer, hyresgäster, liksom att försvara klimatet mot kapitalets rovdrift. Men varför skulle det betyda att man måste ge upp kampen om värderingarna? Valresultatet 2022 visar tvärtom vad som händer när vänstern abdikerar från den kampen. Genom att lämna fältet öppet för högerns rasistiska agenda, kamouflerad som ”kamp mot kriminaliteten”, gavs SD och deras allierade initiativet. Resultatet blev Ulf Kristerssons högerregering, med katastrofala följder för arbetarklassen och landet som helhet.
Högern vill alltid hävda tolkningsföreträde när det gäller ”värderingar”. Men det finns inga värderingar som står över klassamhället. Arbetarklassens värderingar skiljer sig fundamentalt från kapitalägarnas. Värderingsfrågor är klassfrågor, det är samma kamp. I dagens Europa består arbetarklassen av ett mångfacetterat kollektiv av människor med olika bakgrunder. Just därför är kampen mot rasism avgörande. Rasismen splittrar arbetarklassen, underminerar solidariteten och försvagar alla löntagare. Att tiga om detta är att lämna över initiativet till extremhögern, nyfascister och nationalister som lever på att exploatera det missnöje som nyliberalismen själv har skapat. Som Internationalen skrev i sin ledare (27/9): det finns inga ”svenska värderingar”, på samma sätt som det inte finns några ”holländska” eller ”franska” värderingar. De värderingar arbetarrörelsen alltid har försvarat – yttrandefrihet, tryckfrihet, organisationsfrihet, lika rösträtt, jämställdhet, jämlikhet, solidaritet, människovärde – är universella.
När regeringen och socialdemokratin vill låsa in 13-åringar eller hyra fängelseplatser i Estland, kallar de det ”nya vägar”. Ska Vänsterpartiet verkligen acceptera en sådan logik? Här handlar det inte om att väga ekonomi mot värderingar. Det handlar om att förstå att de två hänger ihop. En socialistisk vänster kan aldrig nöja sig med att vara färglös. Politiken måste ha ett innehåll, en ideologisk kärna som inte kan kompromissas bort. Ekonomisk kamp mot kapitalet måste därför kombineras med en tydlig och orubblig kamp mot rasism, krig, Nato, militarisering – och för fred, jämlikhet och verklig demokrati. Ekonomi och värderingar kan inte särskiljas. De är två sidor av samma sak. För vänstern gäller det att se helhetsperspektivet och att våga försvara det.