Fem journalister från Al-Jazeera dödades av Israel i den medvetna bombattacken mot presstältet utanför sjukhuset al-Shifa i Gaza sent på söndagskvällen.
En av dem var den kände reportern Anas al-Sharif, 28. med över en halv miljon följare på X.
”Om ni läser det här har Israel lyckats tysta min röst”, skrev han i ett inlägg som las ut efter hans död.
Opinion|Anas al-Sharif
”Detta är mitt testamente, mitt sista budskap.
Om dessa ord når er, så vet att Israel har lyckats döda mig och tysta min röst.
Först: frid över er och Guds barmhärtighet och välsignelser.
Gud vet att jag har ansträngt mig med all min kraft för att vara ett stöd och en röst för mitt folk, ända sedan jag öppnade ögonen för livet i gränderna och på gatorna i flyktinglägret Jabalia. Min önskan var att Gud skulle förlänga mitt liv så att jag kunde återvända med min familj och mina älskade till vår ursprungliga hemstad, ockuperade Asqalan (Al-Majdal). Men Guds vilja kom först, och Hans beslut fullbordades.
Jag har levt med smärta i alla dess former, och jag har känt förlust och sorg många gånger. Ändå tvekade jag aldrig att förmedla sanningen som den är — utan förvanskning eller förfalskning — i hopp om att Gud skulle vara vittne mot dem som förblev tysta, mot dem som accepterade vår död, som kvävde våra andetag, och vars hjärtan var oberörda av våra barns och kvinnors trasiga kroppar, och som inte gjorde något för att stoppa det massakrerande övergrepp vårt folk utsatts för i mer än ett och ett halvt år.
Jag vädjar till er att hålla fast vid Palestina — muslimvärldens juvel och varje fri människas hjärtslag.
Jag vädjar till er att ta hand om dess folk och dess orättvist behandlade barn, som inte fick tillräckligt med tid i livet för att drömma eller leva i trygghet och fred, vars oskyldiga kroppar krossades av tusentals ton israeliska bomber och missiler, som splittrades och spreds längs väggarna.
Jag vädjar till er att inte låta kedjor tysta er, och inte låta gränser avskräcka er. Bli broar mot befrielsen av landet och folket, tills värdighetens och frihetens sol åter stiger över vårt stulna hem.
Jag vädjar till er att ta hand om min familj.
Jag vädjar till er att ta hand om ljuset i mina ögon, min älskade dotter Sham, som jag inte fick nog många dagar att se växa upp som jag drömt.
Jag vädjar till er att ta hand om min kära son Salah, som jag önskade att få stötta och gå vid hans sida tills han blev stark nog att bära min börda och fullfölja min uppgift.
Jag vädjar till er att ta hand om min älskade mor, vars välsignade böner fört mig hit, vars förböner var min borg, och vars ljus vägledde min väg. Jag ber att Gud skall stadga hennes hjärta och belöna henne för mig med det bästa av belöningar.
Jag vädjar också till er att ta hand om min livskamrat, min älskade hustru, Umm Salah—Bayan—som kriget skilde från mig i långa dagar och månader, ändå förblev hon trogen löftet, orubblig som en olivstam som inte böjs, tålmodig och ståndaktig, som bar ansvaret i min frånvaro med all styrka och tro. Stå vid deras sida, var deras stöd efter Gud allsmäktige.
Om jag dör, dör jag orubblig i mina principer. Jag vittnar inför Gud att jag är nöjd med Hans beslut, troende i att möta Honom, övertygad om att det som är hos Gud är bättre och evigt.
O Gud, acceptera mig bland martyrena, förlåt mina dåtida och framtida synder, och gör mitt blod till ett ljus som belyser frihetens väg för mitt folk och min familj.
Förlåt mig om jag brustit, och be för att jag får nåd, ty jag höll löftet och svek aldrig.
Glöm inte Gaza…
Och glöm inte mig i era uppriktiga böner om förlåtelse och acceptans.”
Anas Jamal Al-Sharif
06.04.2025”