För 50 år sedan skrev Astrid Lindgren sin saga om häxan Pomperipossa som fick betala 102 procent i skatt. Den handlade i själva verket om Astrid själv, som faktiskt fick betala 102 procent på en del av sin inkomst.
Men att valet 1976 avgjordes av att svenska folket revolterade mot de höga skatterna är lika osant idag som det var för 50 år sedan.
Kommentar|Kjell Östberg
Astrid Lindgren sopade banan med Socialdemokraternas skattepolitik, skriver Susanne Nyström lyriskt i Dagens Nyheter.
Så ser den borgerliga historieskrivningen ut, som idag blivit allmängods. Välfärdsstaten hade gått för långt och Socialdemokraterna förlorade valet 1976 som en följd av en skatterevolt anförd av den älskade sagotanten Astrid Lindgren.
Jodå, hon betalade 102 procent i marginalskatt på en del av sin inkomst. Och att hon sopade banan med Gunnar Sträng när han förnekade att det stämde kan ingen förneka.
Men att valet 1976 avgjordes av att svenska folket revolterade mot de höga skatterna är lika osant idag som det var för 50 år sedan.
SIFO-chefen Hans Zetterberg, aktiv moderat och senare chef för Svenska Dagbladet, gjorde en utförlig analys av valutgången redan samma höst. Ett slående resultat är vilken undanskymd plats skattefrågan intar hos väljarna. Trots en mycket omfattande medial uppmärksamhet var det bara 13 procent som tyckte att skattetrycket var en viktigt fråga och bara 6,6 procent nämnde marginalskatterna, det som Pomperipossadebatten handlade om.
Vilja att betala skatt för att finansiera den solidariska välfärdsstatens finansiering var tvärt om betydande vid denna tid också långt in i borgerliga led. Ja, så stort att skattetrycket steg ytterligare när den nya borgerliga regeringen trädde till – från 45 till 47 procent (och regeln som gjorde att Astrid Lindgren fick betala 102 procent i marginalskatt var ursprungligen ett förslag från liberala Folkpartiet!).
Och oavsett regering låg skattetrycket kvar på samma nivå, eller högre, till långt in på 2000-talet. Och undersökning på undersökning bekräftade viljan också bland borgerliga väljare att betala skatt för att behålla den gemensamma välfärden. Det var först med Reinfeldts jobbskatteavdrag som skattenivån snabbt började sjunka. Konsekvenserna kunde snabbt avläsas i en kraftigt ytterligare urholkad välfärd.
Varför förlorade då Socialdemokraterna valet 1976? Ja, på ett sätt bidrog nog Pomperipossa. Strängs försök att förminska Astrid Lindgren – mansplaining skulle vi kalla det idag – spädde på bilden av att många ledande socialdemokrater blivit maktfullkomliga pampar.
Men valrörelsen handlade inte om Pomperipossa eller skatter, den handlade om kärnkraften och den matchen förlorade socialdemokraterna. Partiet tappade uppskattningsvis fyra procent, bortåt 200 000 röster, till kärnkraftskritiska centern under de sista veckorna.
Partiet schabblade bort valsegern genom att gå emot miljörörelsen, det sena 1970-talets viktigaste sociala rörelse. Måtte man nu inte tappa den en gång till, genom att inte lyssna på alla de som kräver en stärkt finansiering av den solidariska välfärdsstaten.
Läs mer av Kjell Östberg om socialdemokratin: Svenska socialdemokratins uppgång och fall